E är nu 5,5 månader och har under de senaste två veckorna fått börja med lite små smakportioner. Med förundrad min har hon tagit in skeden med potatis- och majspure i munnen. Och försökt amma skeden.

Men till slut har det iallafall gått bra, även denna nyhet i livet togs emot med hennes eviga leenden. Men "mammas mat" är fortfarande på klar förstaplats hos henne. Nu är det ju bara någon vecka kvar innan hon kommer att äta någon form av riktiga "måltider" av annan mat, men jag hoppas hon även efter det är vänlig nog att inte rata mig. :)
Det vore så grymt osmidigt att inte ha med sig färdig mat till sängen och överallt annars oxå... Och dessutom så grymt vemodigt att amma "den sista gången". Att veta att nu är det över, att hon aldrig mer kommer att amma. Och om det blir fler vet man ju aldrig heller. Men blir hon en person som inte vill så är det ju bara att gilla läget. Blir hon det inte så är ingen gladare än jag.

Oavsett vilket så är det roligt att ge henne "vanlig mat" oxå. Få vara med när hon första gången smakar olika rätter. Få se när hon med beundran och lycka i blicken sitter vid sin syster och får äta "på riktigt" - så som storasyster gör.
Fantastiskt är det. Inte kunde man ana att något som ser så grisigt ut är så fint.