...men frukten är godare längre ner på gatan.

I flera dagar har tvååringen försökt få gå till mormor och morfar. Det har varit "Ska vi ringa mormor och fråga om hon vill komma till dig" (dig= mig, dvs. dotterrn själv). Och "Hej då, nu ska jag gå och se om morfar är hemma" (dottern står vid ytterdörren påklädd i mina skor, sin jacka och sin pappas mössa).

I går var det en ny taktik. En stund efter lunch beklagade hon sig upprepade gånger att hon var så hungig. Jag föreslog olika frukter men de dög inte. Jag föreslog att hon skulle äta en smörgås, men det var inte heller bra. Sen kom det, "Jag tror att jag skulle behöva gå till mormor och äta en frukt". Jaha, där ser man. Det är skillnad på frukt och frukt... :)

Något besök hos mormor och morfar har det inte blivit under veckan då de bägge har varit borta på jobb och annat. Så idag när de äntligen är hemma blev dottern lovad att få gå dit en stund. Efter veckans alla "nej" var det uppenbarligen ett roligt besked. Under tiden hon väntade på att bli hämtad stod hon med näsan tryckt mot fönstret "Mormor, mormor. Jag ser ingen mormor?" (notera hur kladdigt fönster vi har). Nu är hon i allafall där. Jag ringde nyss och fick veta att de efter en stunds utelek just nu sitter inne och - äter frukt! Det är ju bra att hon slipper våra egna trista frukter idag. :)

(Och förresten, gräset ÄR grönare på andra sidan staketet. Vi har en ganska ful gräsmatta. Bredvid oss bor det ett gulligt pensionärspar, med en välskött golfgreenliknande gräsmatta.)