Om jag fick ett barn med downs syndrom...

så skulle jag älska det så mycket så att det kniper i hjärtat - precis som jag gör med mina två andra barn.

Jag skulle ge upp allt annat för att ge det barnet ett lyckligt liv - precis som jag skulle göra för mina två andra barn.

Jag skulle förgås av sorg och vilja ta dess smärta om det blev allvarligt sjukt - precis som jag skulle göra för mina två andra barn.

Och om mitt s.k "downis-barn", eller något av mina andra barn, dog så vet jag inte hur jag själv skulle överleva,

Därför skulle jag aldrig någonsin kunna göra som Aftonbladets Anna Ekelund, och aktivt önska att mitt barn föds med downs syndrom. Hur fina dessa barn än är så har de en ökad risk för till exempel hjärtfel. Jag skulle aldrig kunna önska att mina barn drabbas av något som ökar risken för att de ska tvingas genomgå omfattande operationer och kanske ändå lämna världen i förtid. Inte heller kan jag önska att de ska ha någon form av handikapp, som för alltid kommer att begränsa deras liv.

Jag skulle inte heller aktivt önska att mitt barn föds med något så trivialt som allergier eller synfel. Eller med något annat som på minsta lilla sätt kan innebära någon form av lidande för dem. Detta betyder inte att jag på något sätt tycker att människor med allergier - eller med downs syndrom - är mindre värda än andra (eller tror att det nödvändigtvis måste innebära en katastrof för barnet). Men får man välja vill man väl att ens barn ska var så "friskt" som det bara går? Och ha så få begränsningar som möjligt - oavsett om begränsningarna sittter i att inte kunna följa med kompisarna till stallet eller i ett allvarligt hjärtfel.

Om barnet sen inte är så "friskt" som man hoppats så älskar man ju det lika mycket i alla fall. Kanske till och med mer? Och det har lika stort existensberättigande som alla andra, världen behöver olikheter... Men att aktivt önska något som faktiskt innebär ökad risk för lidande för barnet - där tycker jag att du Anna Ekelund är ute och cyklar...

Kommentarer
Postat av: Tyskungen

Jag håller med dig. Här är min reflektion:



http://beiersdorfbloggen.blogspot.com/



/Klaus

2008-10-17 @ 10:28:02
URL: http://beiersdorfbloggen.blogspot.com
Postat av: M

Denna mening som Tyskungen skrivit i sin blogg speglar något som jag inte fick med i mitt inlägg. Som fanns någonstans i bakhuvudet, men som jag inte riktigt lyckades sätta finget på:

"I artikeln får Anna Ekelund barn med Downs symdrom att framstå som någon form av piffig och charmig accessoar."



Även i övrigt är inlägget som han har skrivit tänkvärt och bra. Läs det!

2008-10-17 @ 11:57:33
URL: http://minareflektioner.blogg.se/
Postat av: Kraka

Jag har inte läst hennes artikel, ska väl göra det. Håller ju på med en uppsats som inte handlar om Down´s syndrome, men där den handikappsgruppen ibland ingår.

Nej, man önskar väl inte sitt eget barn vare sig sjukdom eller handikapp! Ibland blir jag trött på mediafolks brist på eftertänksamhet. Att tänka först och tala/skriva sen är en gammal sanning som håller ännu.

2008-10-26 @ 13:53:30
URL: http://kraka.moah.se
Postat av: M

Ja den sanningen håller nog fortfarande

2008-10-26 @ 17:04:05
URL: http://minareflektioner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0