Ray Kluun - En sorts kärlek

Apropå dagar som går och bör tas tillvara...
Jag läste nyligen boken "En sorts kärlek" av Ray Kluun och den om något påminner om att man ska ta tillvara den tid man har.

Boken, som är en självbiografi, handlar om Sten och Carmen som är det snygga storstadsparet med ett till synes perfekt liv. De är båda unga och framgångsrika inom reklamsvängen, de tillhör Amsterdams innekretsar och är lyckliga föräldrar till en dotter. Gott om både pengar och vänner. Men tillvaron vräks omkull när de år beskedet att Carmen har bröstcancer. Medan hon tvingas till att byta ut sin bekymmerslösa livsstil mot en avighet av sjukhusbesök och strålbehandlingar uppför sig Sten som den stöttande och förstående maken, på dagarna - på nätterna blir han desto me hämningslöst utlevande. Plötsligt ställs den notoriskt otrogne rumlaren Sten inför det faktum att hans fru är döende. Hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en god make vara?

Boken är vacker men självklart fruktansvärt sorglig. Det skulle förvåna mig om det finns någon som kan läsa de sista kapitlena utan att fälla åtminstone en tår, själv grät jag mig igenom dem. Carmens sista tid är skildrad på ett naket och uppriktigt sätt och det vidriga som sjukdomen gör med henne torde inte kunna lämna någon oberörd.

Som mamma till två små barn var det vetskapen att denna kvinna, nästan jämngammal med mig själv, tvingades lämna sin lilla dotter som berörde djupast och mest, långt mycket mer än det faktum att hennes make var otrogen medan hon själv bokstavligt talat var sysselsatt med att dö.

Men trots all smärta så skildrar boken även glädje. Den är i vissa delar humoristisk och även i det mörka slutet finns det en strimma av ljus.

Jag tycker boken var väldigt bra och kommer säkerligen att läsa den fler gånger. Det är en bok som verkligen lyckas beröra. Jag skulle dessutom gärna läsa en eventuell uppföljare. Och skulle det varit möjligt hade jag gärna läst en liknande bok skriven av Kluuns hustru...

Betyg: 4+



Nedan kommer ett kort utdrag ur boken, Carmens avsked av sin dotter, något av det sorgligaste jag läst.
(Om någon som läser detta inte gillar att  "veta vad som händer" innan ni läser en bok så bör ni alltså hoppa över resten av detta inlägg. Eftersom bokens slut dock redan är känt så tycker i alla fall jag inte att läsupplevelsen förstörs även om man skulle läsa utdraget)

""Vad tycker du?" frågar jag Carmen. Jag vet inte hur jag annars ska formulera om hon är klar att ta avsked av sin dotter.
"Vi gör det", gråter Carmen.
Hon sträcker ut armarna. Jag sätter ner Luna på golvet. Hon står nu bredvid Carmens säng.
"Jag älskar dig, lilla unge", säger Carmen.
"Jag älskar dig", säger Luna förläget.
"Och sen börjar hon pussa Carmen. Över hela ansiktet. Överallt. Som hon aldrig gjort förut. Luna pussar Carmens kind, hennes ögon, hennes panna, den andra kinden, munnen...Luna torkar en tår på Carmens kind. Jag känner hur ont det gör i hjärtat, jag skulle vilja ge allt för att kunna ändra på detta, jag skulle...jag skulle...
Jag kan inte göra något åt det.
Utom att böja knä vid Carmen och Luna och för allra sista gången gosa tillsammans.
Sen gör jag mig fri och går med Luna i riktning mot dörren. Carmen nickar.
"Hej, min lilla älskling", säger hon en gång till, väldigt sorgset.
Luna säger ingenting. Hon vinkar till Carmen med en hand i min. Hon kastar slängkyssar till Carmen. Carmen håller handen för munnen och gråter igen.
Luna och jag lämnar sovrummet. Carmen ska aldrig mer se Luna.
Gode Gud låt det finnas en himmel där de får träffas igen.
Snälla du.
Snälla du.
Snälla du, Gud"


Hur klarar någon detta?!? (antagligen för att valet att slippa inte finns)

Gode Gud, gör så att jag aldrig behöver vara med om det!!


Kommentarer
Postat av: Lotta

Har du sett att uppföljaren "Änklingen" kommer sen i höst?

2008-09-12 @ 18:31:38
URL: http://hyllan.blogg.se/
Postat av: M

Det visste jag inte. Ska absolut hålla utkik efter den!

2008-09-12 @ 18:44:18
URL: http://minareflektioner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0