Förra veckan sov jag för första gången sedan E föddes borta en natt. Ganka tidigt - men eftersom hon inte har några speciella tider då hon "måste" ammas så gick det bra att vara med på en liten konferens med jobbet. Iallafall - det första jag möttes av när jag kom hem var en L som stod i hallen och sa "Vad bra att du har kommit hem nu". Det var ju ett roligt välkomnande (jag tror dock hon haft det lika bra hemma med sin pappa också).

Igår var det nästan samma visa igen. Jag var och morgonsimmade innan min man skulle fara till jobbet och när jag kom hem kom hon springandes och utropade "Vad bra att du har kommit hem". Efteråt följde en lång harang som blev allt mer förvirrad. :)

"Jag räddade dig från S så du inte var borta för länge. Så kom ett rep och så drog jag hit dig. Och så knöt jag ihop repet" (ivrigt illustrerat med dragrörelse och knytrörelser).

Det är helt underbart att lyssna på hennes tankar och ideér.