Idag var första dagen på L´s inskolning. En timme på förmiddagen skulle vi vara på förskolan. Under tiden var barnens morfar med E. Det kändes bra att iallafall den första inskolningsdagen kunna gå till förskolan med enbart L.

Dagen började bra. L klädde glatt på sig sina kläder och frågade några gånger om det inte var dags att gå snart (vi har peppat henne rätt rejält inför detta under den senaste tiden). Tillslut närmade sig klockan nio och det var dags att ta på ytterkläder. Det gick också bra. Tills L såg att även jag klädde på mig. Hon undrade hur det kunde komma sig varpå jag svarade att vi ju skulle gå till dagiset. L blev bestört. Inte skulle hennes mamma få följa. "Dagis är ju faktiskt bara för barn!!". Jag frågade hur hon då hade tänkt sig att hon skulle göra och svaret var att hon skulle cykla dit. Själv.

Tillslut kom vi iallafall iväg. Vi var nog båda lika nyfikna när vi kom fram till förskolans nya lokaler. Och förväntansfulla (speciellt L). Och lite nervösa (speciellt jag). Men allt kändes väldigt bra. L hade en egen hyllplats med krokar. En egen låda för extrakläder. Osv. Vid hennes namn var det en blomma (vid andra barns namn var det andra symboler). Precis som det väl är på alla förskolor. Men för oss är det nytt och spännande och roligt.

L hängde av sig och gick sedan in och spelade spel med några andra barn. Samtidigt som hon satte sig vid spelbordet påtalade hon att jag faktiskt kunde gå hem nu. Sen hann hon med att pyssla lite, klä ut sig och även äta frukt. Hon såg ut att ha roligt. Och det är huvudsaken. Men visst känns det underbart för mig också att det gick så bra idag. Inte för att jag hade väntat mig något annat - hon är ju så stor att man kan prata med henne och förbereda henne på ett bra sätt. Nu hoppas vi bara att det fortsätter att gå bra och att eventuella bakslag går över fort.

Våran söta lilla stortjej väg till sin första dag på förskolan.
Fortfarande lite missnöjd över att det visade sig att hon inte skulle få gå ensam.