Idag har L varit på ridlekis. Det var tredje gången och voltige stod på schemat (första gången var det en ridtur i skogen och andra gången fick barnen åka vagn).

L har en uppenbarligen en stark tilltro till sin egen förmåga - hon var inte så lite kaxig innan vi skulle åka. "Mamma vet du, idag har jag blivit så stor så jag kan rida alldeles själv. Jag vill inte att du ska gå och hålla hästen. För du vet - om jag hoppar högt med hästen så flyger ju du iväg." Till saken hör att L inte hörde till dem som exv. var mest villiga att släppa händerna och göra andra balansövningar sist - snarare tvärtom. Men nu var hon iallafall plötsligt en fullfjädrad ryttare. :)

När hon väl satt på hästryggen (under tiden som barnen fick vänta på sin tur till voltigen hade vi föräldrar en häst till vårt förfogande att leda runt våra barn på) spanade hon noga efter hinder att hoppa över. Efter ett tag föreslog hon det perfekta - ett stängsel på ca 1,20. Och en gungställning. Hon har rätt höga tankar om både det ena och det andra :)
Kanske främst om en lite shettis förmåga att ta sig över höga hinder...

När det väl var L´s tur att få prova på voltige fanns det ingen hejd. Alla som provat trava när man är nybörjare och inte kan rida lätt alternativt sitta ner på ett bra sätt vet hur skumpigt det är. Och L satt där som en liten studsboll (som ibland lyckades vara ganska stilla korta stunder) och sa "fortare, fortare". Hon fortsatte be om att få hoppa och hade helt glömt bort all rädsla för att släppa händerna.

Om inte annat så är de här 6 veckorna alltså en bra träning för L´s balans. Att det dessutom är roligt för mig att få greja lite med hästar efter många års uppehåll gör ju inte saken sämre.