Tiden

Finns det något viktigare än tid?

Är det mer tid man kommer att önska sig den dag då man inser att just tiden löper mot sitt slut? Eller är det mer pengar? Kanske bättre position på jobbet? Självklart är svaret "mer tid".

Och är det inte så att man hela livet bör prioritera just tiden? Tiden är det enda som obönhörligen går - som aldrig kommer tillbaka. Pengar kanske man kan få sen - eller kanske inte. Detsamma gäller för karriär och positioner. Om det nu ens är så viktigt?

Tiden däremot den går och kommer aldrig åter.

Idag läser jag i NSD om familjen Olofsson Nordmark som har valt mindre jobb för att få mer tid med sina barn. De gör så som vi tänkt göra den dagen vi är inne i jobb/förskola-svängen. Båda föräldrarna går ner i arbetstid - lite var. Perfekt tror jag. Jag är medveten om att alla kanske inte kan göra så, men för de som kan är det nog en bra grej.

Detta gör vi inte för att vi på något sätt ogillar våra jobb. Tvärtom - vi har båda två väldigt roliga jobb. Men det finns så mycket tid till jobb ändå, vi tror på att man kan hinna med att ha ett utvecklande arbetsliv OCH samtidigt ha mer tid för annat än man har om man dagligen kommer hem kl 17.15. Och ändå vara en tillgång på sin arbetsplats. Det måste vara möjligt.

Som jag skrev igår i ett annat sammang - Man jobbar väl för att leva? Inte lever för att jobba? Självklart kan ju jobbet vara en trevlig del av livet - och ska väl helst vara det. En del av det som man VILL prioritera sin tid till - det jag menar är bara att iallafall för oss (två stycken 8-17-människor) så blir det så lite tid över till allt annat som är viktigt i livet om man jobbar heltid.

Jag tror dessutom, liksom mamma Olofsson Nordmark, att det är viktigare att ha det lugnt och skönt hemma än att vara aktiv. Att undvika att låsa upp kvällarna med för många fasta tider som ska passas. Att inte anmäla barnen till mängder med aktiviteter - eller för den delen själv ha "fasta" saker var och varannan kväll. Oplanerad tid - tid då man kan gör det man känner för just då är för mig kvalitetstid. (Detsamma gäller för övrigt med pengar. Jag tror det är bra att hålla nere de fasta utgifterna så mycket som möjligt. Inte låsa större delen av sina inkomster till försökringar för mängder av fordon, prenumerationer på tidningar osv. Hellre då få någon krona över ibland och kunna unna sig det man då känner för).

Artikeln i NSD avsluta med några tips från mamma Olofsson Nordmark för ett lugnare familjeliv:
- Reflektera - hur vill ni leva ert liv? Lita på att de val ni gör är de rätta och strunta i alla andra.
- Dela ansvar för hem och barn, det kan bland annat innebära att båda minskar sin arbetstid och tid för fritidsintressen. Barnen får träffa båda föräldrarna lika mycket och ni får mer tid tillsammans.
- Se till att du har låga fasta kostnader, det skapar frihet och och frigör utrymme för mer tid med varandra. Kom ihåg att det finns ett samband mellan det nya köket och tillgänglig tid för relationer.


Kloka ord.

När det gäller balansgången mellan arbete och familj så kan jag till och med gå så långt som att säga att jag tror på det gamla "hemmafrusystemet". Kanske/självklart inte som det såg ut då. Ingen ska behöva vara hemma utan att själv vilja det. Sakna förmåga till egen försörjning. Bli fattigpensionär och hela livet vara beroende av sin partners "goda vilja".

Men jag tror det finns stora vinster i att ha fler vuxna hemma mer tid. Inte med utgångspunkt i "enbart mamman" alltså. Det är ju inte konstigt att folk skiljer sig om man tror att man ska hinna med två helhjärtade karriärer, några barn, matlagning, städning osv osv. Det måste väl vara en nästan omöjlig ekvation? Förr fanns det ju en person hemma som gjorde mycket av hemmasysslorna. Nu ska båda komma hem kl 17 med dagiströtta ungar - och efter det hinna med hela hemmet. Tragiskt. Att ha en person hemma på heltid (eller vardera föräldern hemma på halvtid) år efter år är ju dock en omöjlighet för de flesta numera.

Konstigt är dessutom att det plötsligt har blivit fult om någon nu själv vill vara hemma? Om en familj väljer bort materiella ting och på så sätt lyckas klara sig på en inkomst.  Om man inom familjens ekonomi kanske ändå ser till att trygga en vettig pension för den personen? Varför är det då fult? Jag tycker snarare det är beundransvärt (om det är vad båda vill alltså). Jag själv skulle gärna vara hemma på heltid några fler småbarnsår än vad jag kommer att vara. Efter det vill jag dock jobba. Men inte på heltid. Hade jag haft ekonomisk möjlighet att välja fritt så hade jag nog jobbat halvtid så länge jag har barnen, och efter det en 80-90 % fram till pensionen. Även utan barn hemma tror och hoppas jag att jag kommer att känna att mitt liv utanför arbetsplatsen är värt mycket det med.

Men några sådana korta arbetsdagar kommer det inte att bli. För oss blir det istället en nedgång med ca 10-15 % var när barnen väl börjar på förskola. Tyvärr inte mycket - men bättre än ingenting. Sen kommer nästa problem och gåta - VARFÖR får man bara gå ner i arbetstid till barnet är 8 år? Behöver inte äldre barn sina föräldrar? Är det vettigt att man som trettonåring kommer hem dag efter dag till ett tomt hem, för att efter några timmar få hem två trötta föräldrar. Efter hushållsarbete finns inte mycket tid kvar en sådan kväll. Trettonåringar ska självklart inte ha föräldrarna hängandes i hasorna hela kvällarna - men att de finns tillgängliga är ändå viktigt tror jag.

Kan någon se till att förlänga ledighetsmöjligheten innan mina barn blir 8 år tack! :)

Kommentarer
Postat av: Åsa

Mmm... Håller med dig! Man jobbar ju för att leva. Man lever ju inte för att jobba. I så fall är något helt fel. Skulle ge mycket för att få arbeta 50%, men ser det inte som möjligt. Tyvärr är 80% lite knepigt i mitt yrke med. Hur länge ska du vara hemma?

2009-02-23 @ 19:24:37
URL: http://asaleh.blogg.se/
Postat av: Åsa

Ska oxå börja jobba i höst. Har varit hemma i tre år då. Problemet med mitt jobb brukar vara att de som går ner lite i tid brukar få jobba mer än de får betalt för.

2009-02-23 @ 19:55:28
URL: http://asaleh.blogg.se/
Postat av: Anonym

Tyvärr har nästan ingen råd att arbeta mindre än heltid.

2009-02-24 @ 11:34:36
Postat av: Åsa

Jag håller med dig. Tid är viktigare än nästan allt annat. Men många väljer nog att hellre skryta för grannen med nyaste gräsklipparen eller lyxigaste semestern. Fasaden är så viktig för vissa. De skulle säkert kunna arbeta mindre om de bara prioriterade annorlunda.

2009-02-25 @ 11:32:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0