Allt oftare infinner sig en sådan hos oss. Stunder då L drar in en lycklig E i sitt rum (i gåstol) och de sedan roar varandra där inne - ganska länge. Det enda man hör är E´s skratt och L´s ständiga "instruerande" och "förmanande" röst.

Ren magi nästan. Och en stark kontrast till det tillstånd som råder vissa andra tider då de båda samtidigt är gnälliga och trötta.