Häromdagen frågade dottern L var min mormor är. Jag förklarade att hon är död (hon dog många år innan dottern föddes). Men "VAR är hon?", undrade dottern, varpå jag sa att hon är i himlen. Sen ville hon veta varför hon var död. Vilka andra som bor i himlen med henne. Hur hon gjorde för att komma till himlen, var det kanske med en stege? Och hur skulle vi göra för att kuna åka och hälsa på henne? Jag förklarade som svar på det sista att det ju tyvärr inte går. Dottern blev tyst en liten stund. Sedan började underläppen puta lite och tillslut sa hon med gråt i rösten "Men jag vill åka och hälsa på henne". Nåväl, vi pratade lite mer om det hela och diskussionen avslutades "positivt".


Idag så gick vi förbi till hennes mormor och morfar en sväng, och som vanligt ville hon helst inte gå hem efteråt. "Du måste gå hem nu", fick jag höra (för helst vill hon ju stanna en liten stund utan att vi är kvar). Jag sa att jag också kunde stanna lite ändå. Svaret på det blev "Det är min mormor. Inte kan du ju ta min mormor. Du har ju en egen mormor vet du. Hon bor högt, högt upp på månen".

Jag hoppas i och för sig att det finns "änglar", eller något efter detta liv rättare sagt. Men tror inte att "vad det nu är" befinner sig just på månen...