Idag har vi gjort den månatliga storhandligen. En stor höjdpunkt tycker jag (frånsett att komma hem och packa upp påse efter påse efter påse...)

Min man tycker att denna månatliga begivenhet är mera ett "måste", ett "nödvändigt ont". Han tycker det är nästan konstigt att tycka det är så kul som jag tycker det är. Men han borde vara tacksam - tänk vad mycket pengar man sparar på att få nästan samma kick av att handla mat som av att handla kläder.

Men ibland undrar jag nästan själv också - vad ligger bakom denna stora förkärlek till att storhandla mat? Förutom då min stora passion för att planera middagar och sånt.

Är en person som gillar sånt
A. Någon som har universums tråkigaste liv?
B. Någon som är väldigt lättroad?
C. Någon som lider av akut sinnesförvirring?

Jag anser mig inte ha ett tråkigt liv för fem öre - så det känns inte som ett A. Jag hoppas på att det, av de två kvarvarande alternativen, blir ett B.