Jag har precis lagat min och makens middag medan han har sövt barnen. När en av oss söver båda så får L själv ligga i sitt rum och läsa under tiden som E somnar (vilket går väldigt fort), sedan blir det fotsmörjning och en godnattsaga för L.

Kort efter det att de gick upp till sovrummen hörde jag en hög duns från L´s rum och eftersom jag alltså visste att hon var ensam gick jag upp för att se vad som hade hänt. Och då satt hon där i sängen och höll på att ta på sig sockar. "Jag har smörjt mina fötter själv" sa hon. Och det var därför jag hade hört en duns - den stora flaskan med salva hade hon släppt från sängen när hon var färdig.

Tänk vad mycket som hinner hända på några få år. För ungefär två år sedan var hon som E och klarade nästan ingenting. Nu tar hon tag i att smörja sina fötter innan pappa hinner komma och göra det (han kompletterade antagligen lite ändå). Det är ganska otroligt hur mycket barn utvecklas de första åren.