Förskola för barn med småsyskon som är hemma?

Eftersom vi nu kommer att vara hemma med L´s och E´s syskon så hade vi tänkt oss att E skulle börja förskola hösten 2011, dvs när hon är strax över tre år. Det är ju inte alltid det går att skjuta så länge på förskolestarten men nu har vi ju tur och kommer att vara hemma så då känns det som en självklar utgångspunkt. (Just treårsåldern kändes som en ganska optimal ålder för förskolestart för L (men alla barn är ju individer - och för de som inte får syskon är det ju vdessutom oftast nästan omöjligt att vara hemma så länge)).

Men det kommer nog inte att bli riktigt som vi ursprungligen planerat. Om E ska börja hösten 2011 så blir det direkt i gruppen för stora barn, den förskola som L går på, och som vi naturligtvis även vill ha övriga barn på, är uppdelad i en avdelning för 1-2 åringar och en avdelning för de större barnen. Och tyvärr ser det dåligt ut med platser i den gruppen den hösten - det är ju lätt för personalen att redan nu räkna ut hur många som hinner sluta i gruppen och hur många som ska flyttas upp under samma tid. Vi kan chansa och hoppas på att något barn flyttar eller dylikt, för den platsen som då friläggs har vi i så fall i princip första tjing på, men det känns lite väl vanskligt...

Så vi kommer att ta en plats på förskolan åt E redan i höst, då hon är strax över två år gammal. Så länge vi betalar för platsen har vi möjlighet att skjuta lite på starten ändå om vi vill - så tanken är att hon kanske kan börja runt årsskiftet 2010/11.

Men vi får se. L hade, som jag ser det, absolut noll behov av förskola när hon var två år. Detsamma lär ju gälla för E. I mina ögon uppkommer behovet av förskola först i 3-4 årsåldern (för de flesta barnen). Med det inte sagt att jag tror att barn som börjar tidigare än så far illa av det - bara att de oftast inte "behöver" det. När folk pratar om ettåringar som har sådana stora "behov" av förskolan för att de behöver pedagogisk verksamhet och kompisar vill jag ärligt talat bara skratta...

Hur som helst. E är inte L och främst har E något som L inte hade, dvs en storasyster. En storasyster som är en stor källa till inspiration och som E gärna vill göra likadant som. En sak som storasyster får göra som E inte gör är just att stanna kvar på dagiset. Jag tycker att det är väldigt positivt att L fått en tid ensam där och E en tid ensam hemma, men att E om det ser ut nu med platstillgången kommer att få börja någon gång under nästa läsår istället för hösten 2011 känns ändå rätt ok. Hon vill nog det själv då och kommer iallafall att vara runt 2,5 år - och talför. Att barnen lärt sig prata innan förskola tycker jag känns bra.

Vi får se hur det blir - men chansa på hösten 2011 törs vi inte. Och behovet av att ta en sådan risk känns inte så stort heller som läget är med E just nu. Även om jag i praktiken är ganske emot att ha "småbarn" på förskola då man själv är hemma med småsyskon...

Jag tycker nästan att ett bra sätt att reglera detta med förskoleplatser för barn vars föräldrar är föräldralediga med syskon vore att sammanlänka det med den "allmänna förskolan". Att endast barn som omfattas av allmän förskola har rätt till de 15-timmarna eller vad det nu är frågan om (speciellt om gränsen för allmän förskola nu sänks till att vara från hösten det år barnet fyller tre år). På så sätt skulle det antagligen sparas pengar som kan nyttjas på bättre sätt för de barn som verkligen behöver förskolan och dessutom tror jag ju, som sagt, inte att 1-3 åringar särskilt ofta har "behov" av förskola för sin utveckling eller liknande. Särskilt inte skulle de ha det om det var så att alla barn under 4 år som fått syskon var hemma - då skulle det ju finnas barn i lekparkerna så som det fanns på 70-talet.

För de som av olika skäl behöver en plats för syskonet - kanske på grund av att småsyskonet är sjukligt, att storasyskonet har särskilda behov eller något annat - tycker jag givetvis att det ska finnas möjlighet att få dispens och ha storasyskon på förskolan, även om de bara är 1-2 år gamla. Det jag tycker har gått snett är att utvecklingen allt mer gått mot att det i viss mån blivit självklart att skola in sin ettåring på förskola i samband med att det föds ett syskon.

Alla får ju göra sina val - men jag tycker just det valet, i många fall, är lite underligt. Dessutom är det ju knappast ett ekonomiskt sätt att se på förskolan. När resurserna minskar och minskar - ska då pengarna läggas på att ettåringar ska vistas på förskola medan föräldrarna är hemma med deras småsyskon?!? Finns det inte annat att göra för pengarna? Saker som gynnar de barn som behöver förskolan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0