Ledset barn vid dagislämnande är något som vi har varit väldigt förskonade från. L var ju 3,5 år när hon började dagis förra hösten och stor nog att förstå vad som hände - och att vi skulle komma tillbaka. Dessutom kunde vi prata mycket med henne innan inskolningen och få henne att längta till dagis. Och alltsedan dess har det mestadels gått väldigt bra. Vid något enstaka tillfälle har det varit några dagar då hon inte varit helt sugen på att stanna. Men nästan jämt har hon vdelat stanna "en liten stund till" när man kommit för att hämta hem henne. 

Idag när barnens pappa skulle lämna L var hon dock inte alls sugen på att stanna - hon hade till och med fällt någon liten tår och det har nog aldrig hänt förr. Först när en av fröknarna lockade med lite läsning så följde hon med (annars är det oftast så att man knappt hinner säga hej då till L för att hon springer in i dagislokalerna).

När barnens pappa ringde till dagiset en stund senare var L dock glad och lekte som vanligt.

Jag hoppas detta är något tillfälligt för det är inte roligt att lämna om hon inte vill stanna. Då är det ju bättre att hon är hemma på dagarna - men det funkar inte heller så bra för när hon är hemma saknar hon dagiset. I morse saknade hon dagis - innan de kom fram dit. Kluvet det där. Dessutom är hon ju så stor så att hon har ett visst "behov" (fel ord men jag kommer inte på det rätta) av förskolan.

Jag tror att det kan vara det faktumet att E är hemma som gör det lite jobbigt för L. Hon vill var på dagis med kompisarna - samtidigt undrar hon nog varför E (som också är stor i L´s ögon) är hemma med mig och lilla A. Men det känns fel att placera E på dagis tidigare än vad vi tror är bäst för henne bara för att göra det bättre för L.

Det är svårt det där. Jag tycker att E som bara är två år är för liten för att vara på förskola när jag ändå är hemma med hennes lillasyster - i den åldern ser jag inte att barn har behov av den typen av verksamhet. Fick jag välja skulle jag vilja ha alla barn hemma till de hunnit fylla tre år (även om jag på intet sätt tror att det är skadligt att börja tidigare heller). Men det är ju inte alltid så lätt - A som är "sist" kommer ju till exempel tvingas börja på dagis när hon är mycket yngre än vad E och L varit.

Även E kommer att börja som ganska ung. Vi hade helst velat ha en plats åt henne hösten 2011 då hon är strax över tre år gammal. Problemet är att på L´s dagis (där vi självklart vill ha alla barnen) har de en avdelning för ett och tvååringar och en avdelning för de äldre barnen. E skulle i så fall ha börjat direkt på den stora avdelningen men redan nu kan man räkna ut att den kommer bli full till den hösten (med uppflyttnigar från småbarnsavdelningen och beaktat hur många som går över till sexårsverksamhet). Så om vi vill ha en plats den hösten gäller det att chansa på att något barn flyttar - och den risken vågar vi inte ta. Så E har en plats redan nu - i småbarnsgruppen. Vi har dock lyckats skjuta fram själva inskolningen så att hon får börja efter årsskiftet ändå.

Jag tror att det blir roligt för L när E också börjar på hennes dagis. Och att även E kommer att tycka det blir kul. Hoppas jag. :)

Nu börjar det vara dags att hämta hem L. Blir spännande att se om hon följer frivilligt eller inte...