En av mina kompisar är i Sunderbyn nu. På samma sjukhus som jag fött alla tre barnen.
Hon har värkar och ska kanske föda snart.
Iallafall ska hon bo på patienthotellet inatt och se vad som händer.

Jag är jätteglad för hennes skull. För att det verkar sätta igång nu - hon har längtat efter att barnet ska komma ut.

Samtidigt är jag lite avundsjuk. Hon har allt kvar. Väntan på patienthotellet (som jag tycker är långtråkig just när den sker). Förlossningen (som jag tycker är sjukligt smärtsam just när den sker) Tiden på BB (som jag tycker är långtråkig just när den sker).  Hemkomsten. Första natten hemma. Första veckan. Första leendet...

Allt detta är det alltså meningen att jag aldrig mer ska göra. Ganska tragiskt

A på BB