De senaste veckorna är det mestadels barnens pappa som följt med L på hennes ridning. Det har varit smidigast så eftersom jag helst inte springer runt så mcket just nu - speciellt inte i en ibland halkig paddock. Dessutom är magen lite otymplig och ivägen vid hovkratsning och liknande...

Idag åkte vi dock hela familjen för vi tänkte att E skulle få klappa hästar och kaniner. Hon var mycket facinerad då hon kom in i stallet. "Häst! Stoooor häst", sade hon och pekade på de små shetlandsponnierna.

När L väl fick sitta upp visade E mycket tydligt att hon inte delade vår tanke om att klappa kaniner och hästar - hon ville ju också rida. "Proooova", ropade hon och pekade på hästarna. Och efter att ha fått stå och titta på en stund när storasyster red så fick hon faktiskt prova. Och det gjorde henne ytterst nöjd. Med ett stort leende och glittrande ögon satt hon på hästen och sa "galoppa, galoppa". Varje gång vi gjorde halt för en kort stund gjorde hon tappra försök att "gunga igång" hästen på sitt eget lilla vis. E fick rida hela vägen från padocken till stallet vilket hon var nöjd och glad över. Något man dock inte kan säga om hennes sinnesstämning då jag lyfte av henne från hästen. :)

L fortsatte i sin vanliga stil. "Du får inte gå och hålla hästen, jag kan rida själv". "Jag vill hoppa med hästen". Osv. Hon kan ungefär allt redan. Utom möjligen att lyssna på läraren... :)


L i stallet. Jag gillar ridning eftersom det är så mycket mer än bara en "sport" -
det handlar även om att lära sig umgås med djur och vara snäll med dem.
Vilket i mina ögon är superviktigt.


E tittar på ridning (L rider på en brun häst alldeles till vänster om E´s huvud)