E är kanske en av de mest bestämda personerna som finns. Ibland gnällbestämd - som en skrikande hög på golvet. Ibland argbestämd med korslagda armar och stampande fötter. Ibland bara bestämd-bestämd. Då rynkar hon pannan och spänner ögonen i en och framför sin åsikt med bestämd röst.

Igår när hon och jag var till mina föräldrar en snabbis för att skriva ut ett papper tyckte hon uppenbarligen att besöket var för kort. För hon skulle inte hem. Med bestämd röst berättade hon att jag minsann skulle gå hem ensam för hon skulle "stanna och bo hos mormor och morfar SJÄLV". Hon skulle inte sakna oss. Inte ens om det blev kväll och mörkt. Och om de inte hade någon säng åt henne så skulle hon sova i deras fåtölj. Och absolut inte komma hem.

Sån är hon ofta när man ska gå hem. Från barnrytmik och från kompisar och från överallt. :)

En annan sak som hon är bestämd med är ridning. Tidigare sa hon nästan varje dag bestämt att "Jag ska rida idag". Och varje gång man förklarade att så inte var fallet blev hon mer eller mindre besviken. Men inte lika ofta numera, för jag har råkats uppfinna "de sovande hästarna". En gång när hon började prata om hästarna så förklarade jag att de sov, så dit kunde man inte åka (vi har liksom inte tid att åka och titta på hästar i den omfattning som barnen skulle önska). Och efter det säger E nästan dagligen själv att "jag kan inte rida idag. Hästarna sover".

Men idag är det måndag så om ungefär en timme vaknar hästarna så E kan få rida. :)