A har blivit ganska stor (allt är ju relativt). Långt borta är den tiden då hon bara var ett litet paket som åt, sov och bajsade. Nu spanar hon på allt. Skrattar högt - särskilt åt sina systrar. Rullar omkring.

Men fortfarande slocknar hon mitt i maten ibland. Man märker hur hon mer och mer håller och mindre och mindre suger. Och plötsligt bara släpper hon taget och nästan kastar sig bak och sover som en stock. Med precis samma sorts min i ansiktet som hon haft ända sedan hon var nyfödd och somnade mitt i maten. Gullig och mysig. :)