Barn och integritet
En sak som jag aldrig skulle göra mot mina barn är att påtvinga dom närhet till en massa mer eller mindre okända/kända personer. Vissa tycker det är fint och gulligt, och kanske rent av artigt(?) om barn uppmanas krama "gamla tant Agda hejdå". Även om barnet knappt känner tant Agda och blygt gömmer sig bakom mammas eller pappas ben. Jag tycker att det bara är fel.
Jag uppmanar aldrig mina barn att krama eller pussa någon (eller det är inte sant - ibland gör jag det när det gäller andra jämnåriga barn). Vill de ge en hej då-kram så är det upp till dom själva. Oftast har dom inte gjort det men ibland gör dom det. För några dagar sedan ville E till exempel springa tillbaka till sin moirmor ett flertal gånger när vi skulle gå därifrån. "Jag måste bara krama mormor först". Och sen "Jag måste bara pussa mormor först". Och så skulle det sägas hej då en stund.
Att vi inte uppmanar barnen att krama folk betyder inte att barnen på något sätt är svältfödda på närhet eller för den delen blivit folkskygga eller liknande. Jag har oftast inget emot att folk vi träffar håller våra barn och "hanterar dom" - eller tar emot kramar som barnen själva vill ge (pussar på munnen tycker jag dock man som vuxen bör avstyra). Oss föräldrar och varandra inom syskonskaran kramar och pussar dom ju dessutom ofta. Det gäller periodvis även för deras kompisar. Barnen är väldigt sociala och har det lätt med kontakter med andra människor, även om de kan var lite blyga för helt nya människor i en minut eller två. Något de dessutom älskar är att kasta "slängkyssar" och särskilt L gör ofta det när hon träffar främst sin mormor.
Kort sagt. Jag tycker närhet är viktigt - men så även rätten till en personlig integritet.
Så klokt tänkt och skrivet! Precis det där du beskriver är ju så vanligt, fastän små barn har precis lika stor rätt till integritet och till sin kropp som vuxna. För mig är det självklart att fråga ett barn om h-n t ex vill bli masserad under vilan och vill man inte så måste det få vara ok! Likaså att man tydliggör inför barnen att det är ok att säga nej om man inte vill bli kramad, vare sig det är av en kompis eller en vuxen.
Jag pratade med en förälder på jobbet om det intressanta fenomenet gravidmagar och små bebisar; det blir på något sätt "allmän egendom", som om det faktum att de inte själva kan säga ifrån skulle göra det mer ok att röra vid bebisarna eller magen. Då är det ju vi vuxna som måste upprätthålla bebisens integritet tills h-n klarar det själv. Bara det faktum att känna att man får bestämma själv gör säkert många barn tryggare i fysisk kontakt och jag tror definitivt inte att de blir mer hämmade än den som tvingas krama Tant Agda mot sin vilja - tvärtom...
Ja det där med gravidmagar är samma fenomen - de blir tyvärr allmän egendom i mångas ögon.
När du nämner bebisar kommer jag på en sak jag oxå ogillar: Fenomenet att "skicka runt" bebisar till hela släkten direkt man ses. Vissa ser det som självklart att kommer det en liten bebis in i ett rum så ska han/hon självklart vandra från famn till famn så alla får "prova hålla".
Håller med dig om att det är vi vuxna som måste ta på oss att upprätthålla små barns integritet tills de själva kan det.
It is healthy, I shall come on your site more often, thank.
