När jag för några år sedan studerade juridik var jag under en period med i Amnesty International. I material som de skickade ut till sina medlemmar fanns bland annat en broschyr vari Voltaires kända citat fanns på framsidan.

"Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att gå in i döden för din rätt att uttrycka den"

Det citatet klippte vi ut och hängde upp på kylskåpet i den andrahandslägenhet på södermalm som jag under några månader delade med bland annat en klasskamrat.

Jag tycker fortfarande det är ett fint citat.

Jag tycker fortfarande att vi måste värna om den åsiktsfrihet som är så grundläggande för vårt demokratiska samhälle. Ett samhälle där vi har fria val. Något som är långtifrån självklart för alla. Nu har de fria valen lett till att ett parti vars värderingar jag, och många andra, ogillar har valts in i riksdagen. Värderingar som i mitt tycke bör bekämpas. Men inte genom våld eller genom att skrämma de som vågar uttrycka sitt stöd för SD (eller som inte ens uttryckt sitt stöd utan bara sökt information för skolarbeten). Kampen mot rasismen måste ske genom ordets makt. Genom öppna diskussioner i enlighet med våra demokratiska spelregler.
Vi kan inte tumma på demokratin. Det vore ett svek mot alla de som i generationer kämpat för den. Det vore ett svek mot oss själva. Mot våra barn och barnbarn. Vi måste bekämpa rasismen på andra sätt. Börjar vi tumma på åsiktsfriheten är vi ute på en smal stig - vilken åsikt är fel nästa gång? Och vem bestämmer det?