Tänk vad ord, fraser, meningar kan ha olika innebörd under olika faser i ens liv. Under tiden från att jag var 18 år till ungefär i 30 årsåldern tillbringade jag större delen av tiden minst en kväll per vecka, ofta flera, på olika nattklubbar och pubar. Min kassa var ofta ganska skral, så någon jättegardreob hade jag inet - men var det något som ändock fanns i den så var det partykläder. Ändå stod jag där framför garderoben, helg efter helg, och klagade på att jag inte hade något att ta på mig. Nästan alltid hade jag ändå något. Och hade jag inget så var det ofta bara att springa nerför trappan så var jag mitt i stan och kunde dra en snabbsväng i butikerna. Ikväll ska jag se på genrepet till Melodifestivalen. Och igår när jag skulle leta fram något att ha på mig förstod den fulla innebörden av frasen "Jag har inget att ta på mig". För jag har verkligen inget. Inget som känns ens halvt ok. Och ingen möjlighet att dra en sväng på stan och köpa något då maken var i Stockholm igår och jobbar idag och jag är hemma med tre mer eller mindre ögoninflammerade och/eller förkyld barn. :(