Oftast är lilla A så stor. Hon vill inte bli matad om hon inte får hålla en egen sked. Idag ville hon till och med mata oss andra. Hon vill stå och gå hela tiden. Hon har blivit stor ännu fortare än de andra två. Det går fortare för varje gång. Jag tror inte bara det känns så - utan det är verkligen så. Vem vill vara en bebis när storasyskonen gör så roliga grejer? Klart man vill vara som dom istället.

Men ibland är A fortfarande liten. Ibland ligger hon som en liten (ganska stor) bebis i min famn och sover. Inte ofta. Men iallafall ibland. Idag somnade hon helt enkelt när hon ammade och blev sedan sovande i min famn som en liten nyföding. Mysig.