LÄser att chefsjobb blir allt mindre attraktiva. Unga människor vill inte försaka familj och ledighet för att bli chef. (Betyder det att jag är ung?) :)

Inte särskilt förvånande i och för sig. Tendensen har ju länge varit att statusen i att kunna "skryta" om hur behövd man är på jobbet och hur mycket man jobbar över har falnat. Det som istället har blivit allt mer eftertraktansvärt, om man ska tro media, är saker som tid, familj, ledighet. Det skrivs om hemmafruarnas come back. Och maten ska lagas från grunden. Städning däremot ska gärna lejas bort så man får mer tid. Jag har inget emot RUT och tänker själv nyttja henen om jag någon gång får råd - men det är ändå lite lustigt hur inne det är att sylta och safta och sy och sticka och laga långkok och inreda och vårda hemmet. Men just inte städa uppenbarligen. :)

Hur som helst så tycker jag det är en sund utveckling att man väljer möjlighet till mertid med familjen före chansen till lite extra "status" (om det nu ska kallas för det) och någon krona mer i plånboken som ett chefsjobb kan tänkas ge.

(Självklart kan man även försaka familjen på grund av jobbet utan att vara chef (både frivilligt och ofrivilligt) - liksom det kan gå alldeles utmärkt att ha bra med tid över trots att man är chef, kanske desutom en lite mer flexibel tid än vad man annars hade haft. Det finns ju ingen standardmall som gäller för alla personer och alla anställningar).