Apropå tacksamhet
Här i landet får vi hjälp. Kvalificerad sådan då det behövs (oftast iallafall). Antagligen väldigt kostsam.
Den hjälpen är jag tacksam över. Liksom jag är tacksam över de människor som i århundranden drivit vetenskapen framåt. Som gjort att vi idag har det stora kunnande som vi har.
Detta kan man läsa om operationen av den lilla bebisen som jag skrev om i förra inlägget:
1. Kirurgerna hos hjärtgivaren ger grönt ljus – hjärtat passar. Direkt när det har tagits ur givaren steriliseras hjärtat innan det kyls ner i den låda som ska frakta hjärtat till Göteborg. En resa som får ta max fyra timmar.
2. Medan hjärtat transporteras med ambulansflyg förbereder läkarna i Göteborg Henry för transplantationen. Ett team på 8–10 personer väntar på att få inleda operationen. Henry kopplas till en hjärt- och lungmaskin som ska syresätta hans blod och kropp under hela operationen. Samtidigt kyler maskinen ner blodet för att sänka kroppstemperaturen.
3. Det kalla blodet kyler ner Henrys kropp så hans hjärta stannar. Kroppen kyls till under 30 grader, ämnesomsättningen sjunker och det görs för att minska risken för att skada andra organ.
4. När det friska hjärtat anländer tar läkarna ur Henrys skadade. Efter att det nedkylda hjärtat opererats in börjar hjärt- och lungmaskinen att värma upp det syresatta blodet som pumpas in i Henry. Samtidigt börjar läkarna ge mediciner som ska förhindra att kroppen stöter bort hjärtat – något som fortsätter hela livet. Kroppstemperaturen höjs.
5. Henrys nya hjärta börjar slå. Läkarna testar om det är starkt nog att hålla Henry vid liv på egen hand innan de tar bort hjärt- och lungmaskinen och syr igen bröstkorgen.
Fantastiskt.