Jag minns att jag nyligen citerade Britta Svensson. Hon måste vara en klok person...
eller i allafall tycker hon som mig ibland. ;)

Nu har hon skrivit en krönika om monarkin som jag inte kan låta bli att citera. För det ar ju som hon skriver. Kungahuset ger oss något som en vald president aldrig kan ge. Ska vi låta denna glans, detta historiens vingslag i vår nutid, få försvinna?

Jag hoppas inte det.

Brittas krönika:

När SVT:s "Agenda" intervjuade Socialdemokraternas nyvalde ordförande Håkan Juholt svarade han "ja" på frågan om monarkin ska avskaffas.
I boken "Den motvillige monarken" berättar S-märkte UD-mannen Sverker Åström om ett obetydligt misstag som kungen gjorde på 70-talet, säger "han är helt enkelt inte så begåvad", och att Social demokraterna under sina år vid makten behandlat kungen "milt överseende".
Thomas Bodström räknar i sin bok upp liknande fadäser, och berättar hur dåvarande socialminister Lars Engqvist "skrattade så han nästan grät" åt något fel kungen gjort.
Är det så Socialdemokraterna ska avskaffa monarkin? Genom mobbning av den som är statschef enligt nuvarande grundlag?
Verkar det inte renhårigare att lägga en motion i riksdagen? Där finns ju en majoritet för republik.

Det är obegripligt att inte våra folkvalda politiker tar tag i frågan. Det är en lång process att ändra statsskicket i ett land. Alltså verk ligen dags att börja för de som tycker frågan är viktig.
En politiker som gör det är Peter Althin, före detta riksdagsman för Kristdemokraterna och ordförande i Republikanska föreningen, som anser att "statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet".
Jag förstår argumentationen. Men själv är jag rojalist.
Monarkin i Sverige ger vårt land en aura och en glans som två politiker som träter om vem som skulle bli bäst president aldrig kan skapa. Monarkin ger mitt liv ett mervärde.
Jag förstod det kanske inte fullt ut förrän på kronprinsessan Victorias bröllopsdag förra året.

Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Hela Stockholm var som förvandlat, med en folklig glädje som omfattade alla. Ceremonin var vacker, innerlig och visade upp allt underbart som ingår i det kungliga kulturarvet.
Det är ett arv som är tillgängligt i min hemstad Stockholm och runtom i Sverige. Historiens vingslag finns i varenda sak i de kungliga slotten: böcker, möbler, linne, porslin - 250 000 föremål som kungliga husgerådskammaren sköter. Ska vi kasta det, sälja det, skänka det till presidenten?
Nu är det mina saker. Varenda undersåte är lika mycket värd i en monarki. I en republik är det bara de som röstade på presidenten som kan se henne eller honom som sin.
Jag fjäskar inte för någon och ingår inte i överklassmiljöer runt kungafamiljen. Men det är min kung.
Monarki och demokrati hör ihop, märkligt nog, i dagens Europa. Stor britannien är en av världens stora demokratier - med en drottning.
Danmark och Norge får liksom Sverige ett fantastiskt lyft som länder genom att vara monarkier.
Ceremonierna, som riksmötets öppnande, Nobelfesten och utdelande av medaljer, ger en guldkant åt tillvaron.

Jag tycker att monarkin är värd att försvara. När jag gör det reagerar många som om jag inte var riktigt klok.
Men ta ansvar för era åsikter då, ni kungahatare och republikaner. Rösta bort alltihop! Gör om Slottet till köp galleria och inför republiken Sverige. Men gnäll inte på mig sen när livet i det här landet blivit outhärdligt grått, genompolitiserat och dötrist.