Igår gick Malin Wollin ut med att hon är gravid. Och startade en gravidblogg. Fjärde barnet. Det är något magiskt med fyra barn tycker jag. Jag gillar dessutom Malin Wollin.

Alltså gick jag in på hennes nya blogg idag igen och möttes av att barnet dött i magen.

Så hemskt. Alltid, alltid hemskt när barn dör i magen (eller någon annanstans). Så hemskt så det antagligen inte kan bli hemskare. Men ännu lite, lite hemskare känns det ändå när någon startar en gravidblogg för att dagen efter få veta att barnet dött. Även om betydelsen av just det antagligen är marginell eller ingen för den som drabbats.

Redan det faktumet att barnet är dött gör antagligen sorgen så stor som den bara kan vara.