Ännu en gång har tidningen NSD:s krönikör Lina Norberg Juuso lyckats skriva en riktigt bra krönika. Läs den här. (Jag har tidigare skrivit ett inlägg om en annan av hennes krönikor.)

Ur krönikan:
"Ibland vill jag bli en grottmamma som vaktar ungarna medan pappan jagar mammut. Typ så. Jag lyssnar på jämställdhetssnacket och håller med. Men ändå vill jag bara samla ihop familjeskocken och föda en till baby. Vakta klanen och utöka den liksom. Hormonerna struntar blankt i att det är 2008, de lever sitt eget vilda liv och hoppar lite hit och dit. Hormoner har aldrig hört talas om familjeplanering och jämställdhet. För hormonerna låter familjeplanering och jämställdhet som något vansinnigt mumbojumbo.
Innan jag fick barn skulle vi dela föräldradagarna rakt av. Yeah right. Så fort dottern kom ville jag amma ifred och låta maken skydda oss från vargarna. Jag vakade över bebben och han vakade över oss."
 

Kan bara hålla med.

Från: "Jag ska nog bara vara hemma åtta månader."
Till: "Föräldraledigheter på över ett år och deltid efter det. Underbart att mitt jobb underlättat för mig att göra på det sättet."

Från: "Det är orättvist att just kvinnan ska tvingas föda barn."
Till: "Vilken gåva att få förmånen att få föda barn. Stackars männen som missar detta."

Från: "Det är orättvist att kvinnans karriär ofta sinkas mer än mannens (blir ju så på grund av graviditet/ amning om inte annat)."
Till: "Vad är viktigt i livet? Kanske karriär inte är det allra viktigaste...(och tid till den finns ju sen ändå)"

Från: "Det är viktigt att se till att man har egentid."
Till: "Egentid är väl bra, men inget självändamål. Man måste inte vilja gå en kvällskurs och "komma ut". Egentid kan vara annat också. (personligen vill jag ha lite ostörd tid vid datorn eller en lång dusch."

Från:"Inte amma för länge och vara den som blir låst hemma."
Till: "Det är mysigt och bekvämt att amma. Och det gör inget alls att "man blir fast", för kroppen är ändå inställd på att vilja ta hand om barn just den perioden. Att jag är min bebis enda matstation kvittar, för jag saknar inte att gå på fest eller kurs eller nåt sånt. Den här tiden är kort. Kurserna och festerna finns kvar sen oxå"

Från: "Det är viktigt att fortsätta göra "roliga" saker och leva som förut".

Till: "Livet förändras av att få barn. Det är en naturlag tror jag. Och det är inte negativt. Föreställningen jag som barnlös hade, att slitna småbarnsmammor avundades den frihet man har som barnlös, var en total vanföreställning. Rent av komisk faktisk."

De gamla stenåldershormonerna har talat!

Från jämställdhetskämpande karriärist till nöjd grottmamma...över en natt. Om nåt år är det väl andra saker mina hormoner styr mig till...men just nu är det så här.

(Jag är fortfarande för jämställhet så klart. Men ordet har i viss mån ändrat innebörd för mig.)