Höstens färgprakt
Strimlad biff
Resultatet blev bra. Väldigt likt de traditionella rätterna "strimlad biff med lök" och "strimlad biff med bambuskott". Kommer defintivt att laga detta fler gånger. Och även prova variera grönsakerna.
Betyg: 4
Strimlad biff med bambuskott m.m.
ca 500 gram lövbiff
1 burk skivade champinjoner
1 burk skivade/strimlade bambuskott
1 stor gul lök
ca 1 dl cashewnötter
Sås
4-5 dl vatten
1,5 msk socker
2-3 msk maizena redning
ca 2 msk soja
2 köttbuljongtärningar
1 dl vin (jag hade en skväll vitt hemma, hade annars hellre tagit rött)
Koka upp vattnet. Lös buljongtärningarna i det. Blanda i de övriga såsingredenserna. Koka.
Strimla lövbiffen. Stek ca 1-2 minuter i olja (het panna). Ta upp lövbiffen ur pannan och lägg ner löken och svampen. Stek ca 1 minut och lägg sedan ner köttet, löken och svampen. Häll såsen över det hela och koka en kort stund. Lägg i nötterna. Servera med ris.
För tidigt med vin vid 2 års ålder?
När vår tvååring fått dricka i sitt glas sa hon med ett lite vuxet, avmätt tonläge: "Är det vin, eller?".
Hmm... skulle inte tror det unga damen. :)
Det dröjer nog en hel del år innan du dricker sånt får man hoppas.
Corinne Hoffmann - Den vita massajen
Får någon vecka sedan såg jag filmatiseringen av "Den vita massajen" och blev nyfiken på att läsa boken. Det var tur. För även om filmen var bra så var boken snäppet bättre. Dessutom skiljer sig handlingen åt på vissa ställen samtidigt som boken självklart är mer detaljerad än filmen. Boken är en sann berättelse och handlar om författarinnan, Corinne Hoffmann, en ung schweizisk affärskvinna. Hon åker på semester till Kenya med sin fästman och känner sig genast hemma i landet. När hon under resan ser en vacker massajkrigare, Lketinga, drabbas hon av den stora passionen. Under fyra år lever sedan Corinne tillsammans med massajerna på den afrikanska landsbygden. Osentimentalt och utlämnande berättar hon om en tillvaro fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och erotisk besatthet. När Lketingas svartsjuka till slut blir outhärdlig bestämmer hon sig för att fly landet...
Som sagt en klart läsvärd bok, även för den som redan sett filmen. Corinnes livsöde är facinerande - om än ganska oförståeligt. Hur kan någon som är van med ett bekvämt liv i Schweiz bosätta sig i en hydda mitt ute på den Kenyanska landsbygden och där leva på en kost som verkar minst sagt mager. Ägna dagarna åt att bära vatten och leta ved. Knappt kunna kommunicera med sin omgivning. För att inte tala om alla kulturella skillnader beträffande könsroller, äktenskap och liknande. Ofattbart!
Corinne Hoffman har efter denna bok även skrivit "Den vita massajens dotter" och "Tillbaka till den vita massajen". Dessa är inte lika bra som den första boken men ändå läsvärda för den som läst "Den vita massajen".
Renstek
Häromdagen fick vi en hel del renkött av barnens farmor och farfar så vad passar bättre till middag idag än en renstek?
Det blev en riktigt god "söndagsmiddag". Potatismosgratängen är ett väldigt gott alternativ till "vanlig potatismos", mycket smakrikare. Tanken var dock att det som tillbehör till maten skulle varit kantareller i stället för champinjoner, men tyvärr hittade vi inga sådana.
Betyg: 4+
Och här kommer receptet:
Renstek med potatismosgratäng
Renstek
ca 1 kg stek av ren (jag hade bog)
1 msk torkade enbär
5 dl buljong
smör
salt och vitpeppar
Bryn smöret i en gryta. Lägg ner köttet och bryn det runt om. Krydda med salt och peppar. Häll i varm buljong. Krossa enbären och lägg i dem, Låt koka på svag värme ca 1,5 timme. Vänd några gånger under tiden.
Sås
Stekskyn från steken
1 dl grädde
3 msk mjöl
ca 1-2 tsk soja
1-2 tsk vinbärsgele
salt och vitpeppar
Tag upp steken. Sila skyn och häll sen grädden i den. Rör ut mjölet i lite vatten och vispa ner det. Koka en stund. Smaksätt med soja, vinbärsgele, salt och peppar.
Potatismosgratäng
ca 1 kg potatis
ca 1 dl mjölk
1-2 msk smör
salt och peppar
muskotnöt
2 dl grädde
1-2 dl riven ost
3 msk parmesanost
1 msk ströbröd
Koka potatisarna. Dela dem i mindre bitar. Tillsätt mjölk, smör, muuskotnöt, salt och peppar. Vispa med elvisp. Häll potatismoset i en ungsfast form. Visa grädden hård. Häll osten i grädden. Bred blandningen över potatismoset. Strö över ströbröd. Gratinera i ugn ca 15 minuter (250 grader).
Som tillbehör gjorde jag stekta champinjoner och ugnsstekta tomathalvor. (Halvera tomater, strö på lite hackad persilja och salta. Ställ i ugnen ca 10-15 min (250 grader).
Att döda ett barn
Att denna vackra men sorgliga text skulle ha något som helst att göra med att en man uppsåtligen berövar ett barn livet (och dessutom utsätter hennes kropp för annat också) kan jag inte förstå.
Däremot önskar jag att alla de bilister som i hög hastighet rusar fram i sina bilar genom bostadsområden ska läsa texten. Den berör. Och förhoppningsvis kan den få någon bilist att tänka till innan. Innan allting är för sent.
För "så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent."
Leta present åt mormor
Jag och tvååriga dottern har ju tidigare letat present åt mormor. Idag var det dax igen.
Dotterns förslag denna gång: "En liten bok till mormor. Som det finns djur i."
Får se hur detta slutar. Känns som att hon och jag hittills inte har varit inne på riktigt samma linje. :)
Laxröra
Om någon rätt kan kallas för vår "standardförrrätt" så är det denna. Oftast när vi är sugna på en förrätt men inte orkar leta upp något kul recept så brukar vi falla tillbaka på en röra på rostat bröd. Idag blev röran baserad på gravad lax. Men den går lika bra att göra med kallrökt lax, kräftstjärtar, räkor eller vad man nu råkar ha hemma.Laxröra
ca 150 gram gravad lax
½ liten rödlök (eller en bit purjolök)
en burk lätt creme fraiche
dill
citronsaft
salt och peppar
Skär laxen i kuber. Finhacka löken och dillen. Blanda med creme fraiche. Droppa i lite saft från en citron. Salta och peppra och rör ihop.
En skiva rostat bröd. Antingen sallad eller en skivad avocado på det. Toppa med röran. Dekorera med en citronbit och en liten dillkvist. (Tyvärr hade jag ingen färsk dill hemma idag. Enkel men god förrätt!
En tunga till lunch?
Barnens farmor och farfar har fått en styckad ren och eftersom den ena av dem inte äter vilt har de varit snälla och gett oss massor med kött. Det mottogs med tacksamhet!
En liten detalj bara - bland alla vacuumförpackade köttbitar hittade jag denna sak:
En TUNGA!
Gaah. Vill inte äta! Vill inte ens förvara den i vårt hus.
Tungan vidarebefordrades snabbt till min farmor. Som alltid har tyckt att just tungor är en stor delikatess.
Alla glada och nöjda! :)
Blir tårögd
Din hy är så fjunig din kropp är så varm, jag håller dig nära intill på min arm.
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst, jag nynnar små visor till glädje och tröst.
Gyllene lockar och ögon så blå, knubbiga armar och fingrar så små.
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt.
För mig är du lyckan, en värdefull skatt.
Du växer var dag, liten blir stor.
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor.
Jag räddar för spöken som kommer om natten, jag vänder på kudden och hämtar dig vatten.
Snart springer du lätt på smidiga ben, och kroppen blir knotig som förr var så len.
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter.
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter.
Du frågar om livet och allt runtomkring.
Jag svarar på allt och på ingenting.
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt, och mössa och vantar ifall det blir kallt.
Jag står där i fönstret och ser hur du går, jag ler fast i ögat där skymtar en tår.
Vart tog de vägen, de år som försvann?
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan.
Snart blir du förälskad och kinderna glöder, och sen blir du sviken och hjärtat det blöder.
Jag lyssnar och tröstar och minns alltför väl, hur sårbar man är i hjärta och själ.
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig, och livet går på, fast nu utan dig.
Vi träffas ibland, du gör små besök.
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök.
Får nybakta bullar och dricker choklad.
De minnena värmer, de gör mig så glad.
Och sen gifter du dig, skaffar egen familj, och jag får små barnbarn som jag tittar till.
Fast pannan den rynkas och håret blir grått, så minns jag med glädje de åren som gått.
Jag tackar för lånet - för stort och för smått.
Du är den vackraste gåva jag fått! "
Snälla gud! Kan du göra så tiden går långsammare? Det skulle uppskattas :)
En trehjuling till mormor?
Idag har jag och barnet gått runt i affärer för att utse en lämplig 60-årspresent till deras mormor. Tvååringen har ett nytänkande synsätt när det gäller vad 60-åriga kvinnor gillar. "Vi kan köpa en trehjuling till mormor när hon fyller år" eller "En sån bok vill nog mormor ha" (pekandes på en pysselbok med Bamse på). :)Dottern fick inte igenom dessa förslag...
En stund senare passerade vi ballonghyllan. "Vi måste köpa ballonger så mormor kan sitta under dom och äta tårta på sitt kalas".
En påse ballonger i kundvagnen blev det. :)
Stekt strömming
Husman idag igen. Fjärde rätten i mitt lilla projekt - stekt strömmimg.
Jag har aldrig lagat strömming tidigare. Fick nämnligen avsmak för rätten redan i skolan. Men nu var det dags att ge de små firrarna en ny chans. Och det var tur - för gott var det! Makens spontana omdöme: "Det här var ju supergott. Skulle gärna äta det flera gånger varje vecka". Tvååriga dottern slukade två stora portioner.
Betyg: 4+
Så här gjorde jag:
Ingredienser
ca 500 gram rensade strömmingsfiléer
ca 1 dl mjöl
ca 1 dl ströbröd
salt och vitpeppar
smör
Marinad
1 dl vispgrädde
1 äggula
2 tsk senap
salt och vitpeppar
Sås
1 burk creme fraiche
1 schalottenlök
1 msk finskuren dill
1 tsk finskuren gräslök
ca 1-2 dl finhackad saltgurka
Blanda grädden, äggulan och senapen till marinaden. Salta och peppra röran. Lägg ner fisken i detta. Se till att marinaden kommer åt all fisk. Låt strömmingen marineras i minst en timme i kylen.
Sås: Hacka alla ingredienser och blanda med creme fraichen.
Vänd fileerna i en blandning av ströbröd, mjöl och kryddor. Stek fisken i omgångar i en stekpanna med lite smör.
Till strömmingen åt vi hemgjord potatismos och rivna morötter. Mums! :)
Välj klokt(?) - Anställ småbarnsföräldrar
Hon är nämnligen inte så snuvig så att hon till exempel vill ligga och vila. Hon är däremot inte så frisk så att hon är pigg och glad. Hon är så där mittemellan istället. Hon vill inte sova. Men näsan rinner och inget går som hon vill. Hon är arg och hon är ledsen. Och naturligtvis - det är jättesynd om henne.
För att öka chansen till lite sömn för henne (hon har precis i det närmaste lagt av med att sova dagtid tyvärr) packade jag ner ungarna i vagnen för en promenad. Men vad hände? Jo innan vi ens hade rullat ut genom dörren sov båda två sött.
En plötslig och total tystnad intog vårt minuterna tidigare ganska högljudda hem. Det var första gången på länge som båda sov samtidigt på dagen! En sån gång gäller det att dra nytta av situationen. Snabbt ställde jag vagnen med de påklädda små älsklingarna vid ett öppet fönster och slet av mig mina egna ytterkläder. Den följande halvtimmen hann jag vika mer tvätt, stuva undan fler grejer i förråd och diska mer än jag innan barnen kom in i mitt liv skulle ha hunnit på en halvdag. För att inte tala om tiden det skulle ta att göra samma saker tillsammans med båda barnen - allt det jag nu fixade på en halvtimme skulle nog tagit ca ett dygn med dem... Hur kul det än är att laga mat och städa med en entusiastisk tvååring så är det ju bra att någon gång ibland göra det själv också - det blir så mycket gjort på så kort tid då. :)
En sak kan i allafall konstateras. Det är nog sant som brukar sägas - att det egentligen är ett smart val att anställa småbarnsföräldrar just för att de är så effektiva.
Efter en halvtimmes sovande blev det promenad. Som synes var himlen blå och träden vackra! :)
Samsovning? Ja tack för min del
I alla fall läse jag en artikel i Aftonbladet om detta omdiskuterade ämne. Ett antal föräldrar berättar i artikeln hur just dom har gjort. Flera olika varianter finns det... Min variant är skulle nog kunna kallas "närhet och rutiner". Jag hör till dom som (trots en del "ojoj så kan man inte göra" från äldre generationer) är för samsovning. Att det blev så var dock inget jag hade tänkt mig innan barn nr 1 kom. Under graviditeten var jag istället en ivrig propagerare för att mina barn skulle sova i egen säng (mest för att jag var rädd för att krossa dom annars).
Men sen hände någonting. Ut kom en liten, försvarslös typ...som dessutom förbehållslöst lade hela sitt liv i våra händer. Och från första natten sov hon vid min sida i sängen. Inte kunde jag ha henne ensam i en egen säng. Hon som i nio månader hade levt så nära mig som någon någonsin kommer att kunna göra. Hon som nästan var en del av mig själv, en förlängning av min kropp. Hon som, oaktat att hon ju faktiskt inte var en sådan förlägning av min kropp, sannolikt själv ansåg sig vara det.
För mig fanns det alltså inget självklarare och naturligare än att hon skulle sova med mig (det är en av väldigt många mycket starka åsikter som jag ändrade den dag jag fick barn). Jag är glad att det blev så. Det är mysigt att ha sitt barn bredvid sig. Det är praktiskt att ha sitt barn bredvid sig. Under perioder då det ätits mycket på natten så har det rent utav varit en gudagåva att ha sitt barn bredvid sig och enkelt kunna ge mat utan att stiga upp. Dessutom, de flesta däggdjur sover med sina barn. Liksom även de människor som fortfarande lever närmare naturen.
Ju äldre flickan blev, desto tätare kom kommentarerna om att vi måste vänja henne med egen säng, vi skulle annars tvingas ha henne i våran säng i många år, vi får så störd sömn med barn i sängen osv osv. Hon fick dock sova kvar.
Intill vårat sovrum hade hon ett eget rum och en egen säng, som hon visste var hennes. En vacker dag när hon ganska snart skulle fylla två år var hon antagligen själv mogen för att sova i egen säng för då sa hon "Jag vill sova i egen säng i natt". Från den natten har hon sovit i egen säng varje natt. Helt bekymmersfritt har detta nu pågått i snart ett halvt år. Hon har inte en enda gång kommit till oss på natten (däremot på morgonen som tur är, en liten stunds mys vill man ju ha). Hon har inte en enda gång vaknat och varit ledsen. (Förutom sista veckan då hon verkar ha blivit lite mörkrädd och fått mardrömmar.)
Jag personligen hade gärna haft henne i vår säng ännu längre tid. Men hon ville inte det så självklart uppmuntrade jag hennes beslut att sova i egen säng. Det är ju naturligt att hon nu frigör sig allt mer från oss. Sånt är livet. :)
Var hon ska sova har vi alltså låtit henne styra själv. Däremot när hon ska sova är något som vi delvis styrt. Eller styrt är egentligen fel ord. Att natt är natt och dag är dag har kommit av sig själv. När vi väl började med gröt styrde vi det till 19-tiden. Och sovdax efter det. Positivt för alla i vår familj. De fasta rutinerna tror jag hjälpt till att göra sovandet så välfungerande för henne. Och det tidiga sänggående har gett oss vuxna några timmar utan barn varje kväll. (Hur underbara mina små tjejer är så är det ju faktiskt ibland så att man räknar minuterna till de ska somna och vi kan kasta oss i soffan med en godisskål) :)
Så här har vi gjort. Och för oss har det varit väldigt bra. Jag respekterar dock att andra tycker annorlunda. Jag kommer dock att låta även lillasyster sova med oss länge (och samtidigt visa på att hon har altenativet att välja egen säng om hon vill). Om hon blir två-tre år och fortfarande vill sova med oss? Den dagen den sorgen. Jag tror inte att en flytt till egen säng, även om den måste göras på föräldrarnas initiativ, blir så mycket värre bara för att barnet är två år istället för två månader.
Och hur det än går...så verkar det som att de flesta slutat vilja sova med mamma och pappa när de blivit tonåringar om inte annat. :)
Jobbig mamma som inte hör någonting...
Till saken hör att jag inte sa något om någon mat i munnen. Har däremot förut vid något tillfälle påpekat att det vore en bra idé att svälja maten så att man lättare förstår vad hon säger. :)
Kyckling med tabouleh
Dagens middag hos oss var kycklingfilé på spett med tabouleh. En jättegod rätt som dessutom kändes iallafall ganska fräsch och nyttig. Tvååringen åt stora mängder men var särskilt förtjust i såsen. Receptet räcker till två måltider för oss, två vuxna och ett barn. Alltid smidigt med en färdig "rest-middag" till nästa dag. :)Betyg: 4
Så här tillagade jag den:
Kycklingfilé
4 st kycklingfileer
2 msk spiskummin
2 tsk kardemumma
2 msk svartpeppar
Salt.
ca 10 st grillspett (ca 20 cm långa)
Stick 2-3 spett på längden i varje kycklingfile och skär mellan så det blir avlånga filébitar på spett. SBlanda ihop svartpeppa, kardemumma och spiskummin. Rulla spetten i blandningen. Salta. Stek runt om i olivolja och servera direkt med tabouleh och gurkyoghurt.
Tabouleh
5-6 portioner bulgur
1 kycklingbuljongtärning
1 st knippe bladpersilja
½ kruka mynta
½ röd lök.
1 st citron (rivet skal & saft)
3 st tomater
olivolja
Koka bulguren enligt anvisningarna på paketet men tillsätt en buljongtärning i vattnet. Hacka tomaterna och löken i ganska små bitar. Blanda tomat- och lökbitarna med finskuren persilja och mynta och rivet citronskal. Smaka av med olivolja, salt och svartpeppar. Blanda örtkryddblandningen med avsvalnad bulgur och smaka av med pressad citron.
Gurkyoghurt
3 dl turkisk yoghurt
½ gurka
½ kruka mynta
En nypa spiskummin.
Salt.
Svartpeppar
1 msk olivolja
Riv gurkan och lägg den på ett hushållspapper så den får rinna av. Blanda riven gurka, finskuren mynta, olivolja och yoghurt. Smaka av med spiskummin, salt och svartpeppar.
Jag vill frysa
Trots en gråmulen himmel och vindar som såg minst sagt kalla ut vågade jag mig ut på en långpromenad idag. Klädde på både mig själv och ungarna rejält med kläder och gick ut - rustad för höststorm...Bara för att 15 minuter senare se molnen försvinna och solen ordna en rejäl höjning av kvicksilvret. Trots att vissa plagg gick att ta bort blev det en mindre angenäm promenad, att svettas och vara för varmt klädd är bland det värsta jag vet. Hellre ständigt frusen än för varm.
Kedjans trasiga länkar - lagade?
Under många år har rättskedjan "haltat". Att anställa ett stort antal poliser är bra, men utan resurser till de led i kedjan som följer därefter så är åtgärden något av ett slag i luften. När poliserna blir fler behövs det även fler åklagare. Om det inte finns tillräckligt många åklagare för att klara av den ökade tillströmningen från polisen ligger det i farans riktning att ett ökat antal brott aldrig hamnar hos domstol. Dels kan detta bero på att utredningen inte hinner slutföras innan brottet preskriberas, dels på att vissa typer av brott kanske blir mindre prioriterade om resurser inte finns för att klara allt man önskar. Ett sådant scenario undergräver givetvis allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Att anmäla ett brott och sedan, efter lång väntan, få beskedet att brottet preskriberats och lagföring inte kommer att ske torde sänka förtoendet för vårt rättssamhälle...
Men det stannar inte där. Vad hjälper det om åklagarmyndigheten får tillräckliga resurser för att klara av det ökade trycket från polisen om inte nästa steg - domstolarna - klarar av det ökade antalet brottmål? Inte mycket. Vissa typer av mål är prioriterade och måste därför avgöras inom viss tid. Till exempel mål med ungdomar eller häktade personer kan inte få bli liggande. Men eftersom domstolen bara har ett visst antal domare anställda och dessa inte kan klara av hur stora ökningar som helst blir istället något annat "liggande". Det kan vara tvistemål, Kalle Karlssons stämning mot Bygg ochj Bygg AB blir liggande år efter år allmedan Kalle Karlsson står med sitt halvfärdiga hus och flyttar runt mellan kompisar. Det är inte svårt att räkna ut vad ett sådant scenario (som redan är en del av verkligheten) har för inverkan på allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Likväl kan brottmål som inte hör till de prioriterade bli liggande, vilket leder till att målsäganden tvingas leva under oket att ha en rättegång framför sig under lång tid - istället för att få lägga brottet bakom sig. Och inte att förglömma - även gärningsmännen bör få lägga det bakom sig. Utöver det minskade förtroendet för rättsväsendet utgör resursbrist inom domstolarna även ett hot mot rättssäkerheten. Även våra domare är vanliga människor - och som alla andra utför de ett sämre arbete om stressen blir dem övermäktig. Om tid till inläsning av mål och skrivande av utförliga och välformulerade domar inte finns riskerar dessa att bli mindre bra.
Det sista steget, kriminalvården, är även det viktigt. En dömd person bör inte tvingas vänta hur lång tid som helst på att avtjäna sin dom - och möjligheten att påbörja ett nytt liv. Likaså är det viktigt att allmänheten ser att domar verkligen verkställs. Att inte grannen som man vet dömts till fängelse fortsätter att gå hemma månad efter månad...
Vår rättstat är något vi bör vara stola över och en av grunderna för att denna skall fortleva är att allmänheten har ett fortsatt förtroende för rättskipningen. De ökade anslagen till rättsväsendet är alltså välbehövliga. Bättre sent än aldrig skulle jag vilja säga. För: En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk!
Tänkvärt
Den som vill bli lycklig ska inte lägga an på att öka sina tillgångar
utan på att begränsa sina krav.
Platon
Köttsoppa
I dag var det dags för "traditionell husmanskost" igen - köttsoppa, en rätt som jag aldrig tidigare lagat.Köttsoppa
1 kg högrev
1 morot
½ palsternacka
en bit kålrot
en liten bit totselleri
1 gul lök
10 vitpepparkorn
salt
Lägg köttbiten i en gryta och fyll uppmed vatten så den täcks, koka upp vattnet. Ta bort skummet som ganska snabbt bildas. Lägg sedan i grönsakerna delade i stora bitar. Koka sakta i ca 2-3 timmar. Ta upp köttet och sila bort grönsakerna från buljongen (kasta grönsakerna).
2 morötter
½ -1 palsternacka
en bit kålrot
en liten bit rotselleri
1-2 gula lökar
ca 4-6 potatisar
Skiva morötterna. Skär palsternackan, kålroten, rotsellerin och potatisarna i tärningar. Hacka löken. Häll tillbaka buljongen i kastrullen och lägg i grönsakerna. Låt koka tills de är lagom mjuka (ca 30 minuter). Skär köttet i bitar och lägg i grytan. Koka upp. Smaka av med salt och vitpeppar.
Soppan blev rätt ok, dock ingen "jättehöjdare" tyckte jag. Maken tyckte den smakade precis så som köttsoppa skall smaka. Det är nog helt enkelt så att köttsoppa inte är en av mina favoriträtter.
Betyg: 3
Tillägg: Soppan förtjänade nog ett högre betyg ändå. När jag värmde den dagen efter var den riktigt god :)
Egentligen borde soppan få ett stort plus i kanten för den goda och hemtrevliga doften den spred i vårt hus. :)
Falukorv till lunch...
Idag har jag varit på utflykt i en skog som fullständigt exploderar av färger... Tänk att vi är så imponerade av de vackra blommande träden när vi åker på semester men ofta missar det som finns här hemma. I alla fall jag missar den svenska skogens skönhet nio gånger av tio, jag ser den helt enkelt inte. Sen finns den där tionde gången då jag av någon anledning verkligen ser hur vackert här är. En klargul björk bredvid en knallröd rönn och marken skimrande av dagg. Fulländat!
I den miljön avnjöts dagens lunch - falukorv. Det är underligt hur något som är så trist när det tillagats i en stekpanna kan vara så gott när det tillagats över öppen eld ute i skogen. :)
Sanering
Det som jag tidigare benämnde "städa" heter i min värld numera "sanera". Förändringen har kommit smygande, jag har inte ens tänkt på det själv. Men att det har ändrats står nu klart - sanera har tagit över!
Hösten - förändringens tid
För mig, liksom säkert för många andra, har hösten ofta inneburit någon form av "omstart" eller start på något helt nytt. Det största var väl den hösten man började ettan. På den tiden fanns ingen sexårsverksamhet så det var verkligen nytt första skoldagen. Under åren har ju sedan nästan varje höst varit något av en nystart på ett eller annat sätt. Man återvänder från sommarlov eller semester till vardagen. Ofta med stora planer på hur ordentligt man ska anteckna på föreläsningarna från och med nu. Eller kanske hur man ska börja nyttja träningskortet som ligger längst in i någon mörk vrå i plånboken och som dittills kommit till användning en gång - och det var i samband med att kortet köptes.
Även efter den första skolstarten har känslan av nåot nytt varit större vissa höstar än andra. Jag tänker då på när man började på högstadiet, gymnasiet och universitetet. Just denna höst sker däremot inget nytt för mig, jag återvänder inte ens till ett arbete från en semester. Känslan av att vilja påbörja något finns där ändå. Det jag skulle vilja göra är ganska enkelt egentligen och inte särskilt tidskrävande. Jag skulle vilja börja äta lite nyttigare mat. Med nyttig menar jag inte nödvändigtvis fettsnål, det är inte någon bantning jag är ute efter. Gravidkilona försvinner förr eller senare ändå. Med nyttig menar jag istället sån mat som jag mår bra av att äta men som av någon anledning utgör en för liten del av min kost just nu. Mer grönsaker och frukt, mindre kött, mer fisk, minska på den stekta maten, minska på användandet av mejeriprodukter i såser och dylikt, mer kravodlat, mer hembakat bröd, hemgjord müsli och dylikt och minska på godiset. Jag vet inte om just allt detta egentligen är sånt som utmärker nyttig mat - men det är sånt som jag mår bra av, kroppsligt och själsligt. :)
Så nu ska jag se om jag kan lyckas hitta lite fler recept som stämmer in på detta och sen äta lite större andel "hälsosam" mat. (Någon radikal ändring till enbart sådant är inte aktuell, en del av det själsliga välmåendet är för mig beroende av att "unna mig" exv. godis om jag nu är riktigt sugen på det).
En ovanligt god sockerkaka
Denna sockerkaka bakade maken här om dagen. Sockerkakor liknar ju ofta varandra, men jag måste säga att denna var snäppet godare än de flesta jag ätit (antagligen också snäppet onyttigare med tanke på allt smör den innehåller).
Här kommer i alla fall receptet.
Sockerkaka
150 gram smör
2 dl socker
3 ägg
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Smörj och bröa en sockerkaksform. Vispa smör och socker i några minuter tills det blir poröst . Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Tillsätt ett ägg i taget i smör- och sockerblandningen under kraftig omrörning. Vänd i mjölblandningen, rör ihop och häll i formen. Grädda i cirka 40 minuter (175 grader).
I huvudet på en mamma
Kjöller konstaterar att det på grund av de moderna modersmyterna ofta upplevs som svårt att vara mamma i dag. En mamma ska helt gå upp i sitt barn och vara delaktig i varenda liten aktivitet samtidigt som man ska ha rätt hem, rätt jobb, rätt kläder och rätt kropp.
Det handlar i stället om att prioritera, menar Kjöller. Hon satsade på att njuta av sin dotter och var hemma mycket med henne. Enlight Kjöller är det dock vanligt att man väljer att konsumera och spendera i stället för att vara med sina barn.
Jag har valt att göra som Kjöller, inte för att jag ogillar mitt jobb eller för den delen skulle ogilla att ha mer pengar att konsumera för, utan för att jag verkligen, verkligen gillar att vara med mina barn. Inför förädraledigheten med tvååringen såg vi över vår ekonomi. Bytte "ner" oss när det gäller bil, rensade bort onödiga prenumerationer och liknande. Många bäckar små...
Denna rensning tillsammans med att vi försöker hålla i plånboken under ledigheten har gjort att vi kunnat vara hemma med henne länge och kommer att göra att vi kan jobba deltid många år framöver. Jag är rätt säker på att just för mig så har detta varit ett av de bästa valen i livet. Detta trots att karriären självklart inte går på högfart just nu och att våra garderober inte precis är fulla med modeplagg.
Jag har aldrig hört talas om någon pensionär som ångrar att han eller hon inte har satsat mer på sitt arbete, däremot många som ångrat att de inte gav mer tid till sina barn. Jag hoppas att jag aldrig behöver bli en av de sistnämnda.
Det finns fem små ord som jag tror är nyckeln till lycka: Var sak har sin tid
Det är så oerhört mysigt...
Ulla-Carin Lindquist - Ro utan åror
Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS. De är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.
En fantastisk bok som inte går att släppa, jag sträckläste den från pärm till pärm. Det är några år sedan nu men den har etsat sig fast i minnet. Boken är personligt skriven och Ulla-Carin Lindqvist känns nästan som någon man känner. Hon beskriver på ett rakt och okonstlat sätt hur sjukdomen steg för steg berövar henne livet. Självklart berörs döden men till stora delar handlar boken om det liv som hon faktiskt levde under sjukdomstiden.
"Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart lommer att lämna mina fyra barn. Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus med skratt. Låter det märkligt?"
Ulla-Carin Lindqvist
Jag skrev nyligen ett inlägg om att försöka tillvarata dagen och denna bok är verkligen en påminnelse om detta. Att man kanske i viss mån borde leva med insikten att vi alla en dag kommer dö, fråga sig vad man vill med livet och värdesätta det man har, för ett är säkert - en dag tar det slut.
Sammanfattningsvis: En av de bästa böcker jag läst. Den borde finnas i allas bokhyllor.
Krönikor
Efter det att jag citerade Lina Norberg-Juusos underbara krönika, Kärlekssmockan, fick jag frågan om hennes krönikor går att hitta på nätet. Jag svarade att det nog inte går, men det har visat sig att jag hade fel. Under rubriken "Helgbilagan" på NSD.se finns åtminstone hennes senaste krönika. Så vill man läsa mer av Lina Norberg-Juuso kan det vara en idé att klicka sig in på helbilagan då och då.
Utmaning
Barbamorsan har utmanat mig och visst är jag med!
Reglerna: Svara på alla frågor, välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar och be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!
Vilken mat äter du ofta? Väldigt blandat, mycket vanliga pastarätter och sånt men även en del experiment med mer ovanliga ingredienser. På helgen blir det ofta en köttbit eller kanske pizza ibland. Gillar att "lyxa till det" med nån god förätt till helgen, ofta skaldjur. :)
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Beror på var jag är. Hjälper gärna till men är ibland rädd att "trampa på tårna".
Var sitter du helst när du bloggar? Vid Tv:n eller i köket (har datorn på köksbordet.
Köper du ofta triss? Inte så ofta. Blir nån enstaka lott per år.
Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Turkiet är mitt favoritland. Gillar även Thailand.
Vilken TV-kanal tittar du på mest? 4:an tror jag
Jag vill gärna läsa mer om dessa personer och utmanar...
Hyllan
Nya familjen
Homeostas
Papatya
Bebis som får vara utan mat?
Det är inte bara pappas matintag som oroar tvååringen, det verkar som att hon även är fundersam över om lillasyster verkligen får nog mycket mat.Saken är den att lillasyster är just liten och fortfarande helammar. Här finns alltså inga nappflaskor. Storasyster anser att avsaknaden av sådana är ett stort problem. Varje gång vi passerar hyllan med nappflaskor i affären säger hon "vi måste köpa en nappflaska så att bebisen kan äta välling". Gång på gång förklarar vi att bebisen än så länge klarar sig bra på bara mjölk från mammas bröst.
Men varför ge upp så lätt när man ser sin syster vara på väg att svälta?
Häromdagen ville tvååringen absolut ha välling till frukost (vilket var förvånande då enda gången hon ätit välling i sitt liv var majsvälling en gång när hon hade magsjuka). Men visst fick damen välling (resterna av magsjukemajsvällingen). När jag tillredde vällingen visade det sig att den absolut skulle vara i en nappflaska (mycket förvånande val då hon själv aldrig använt en sådan). Jag förklarade att vi inte har några nappflaskor och tillslut kunde hon acceptera en pipmugg (vilket även det var ett förvånande val då hon annars dricker ur kopp eller glas).
När den eftertraktad vällingen väl var serverad drack hon två snabba klunkar och sen kom det: "Jag tror bebisen vill smaka välling". Hennes önskemål om välling var alltså ett försök att lura till sig mat åt stackars utsvultna systern. :)
"Bara en liten, liten droppe" var hennes svar när jag försökte förklara för henne om lillasysters matvanor...
Gulligt men lite sorgligt också. Stackars stora tjejen som kanske både oroar sig och funderar mycket på detta?
Cool leksak
Idag låg det ett paket i brevlådan vilket ju alltid är roligt. Det visade sig vara en gratulation med anledning av vår "nyfödda bebis" (skönt att det finns fler än jag som ibland är lite sena med saker (bebisen är ett par månader gammal)) :)I paketet låg bland annat en jättefin handdocka föreställande en ekorre. Hur söt som helst! Tvååringen blev genast förtjust i den (först skräckblandat förtjust faktiskt).
Om någon vill ha en likadan så tror jag att det är på Designtorget ni ska leta. Det verkar så på paketet i alla fall.
Uppdrag barn
Childhood arbetar för att de mest utsatta barnen i världen skall få vara just barn. Nu har de startat ett samarbete med Vattenfall - Uppdrag barn. Vattenfall skänker 20 kronor för varje inlägg någon gör i sin blogg och som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet. Gör som jag och länka.Äggdonation
En stor eloge till Erika Lanner som tagit steget. Tack vare henne får snart något barnlöst par chansen att få sin dröm uppfylld!
Frågan jag dock inte kan låta bli att ställa mig är, hur kommer det att bli om hon, av någon anledning, inte lyckas bli gravid den dagen hon vill ha egna barn? Hur känns det att i det läget veta att det någonstans i landet finns barn som genetiskt sett till hälften är "hennes", men att inte få ha del i deras liv?
Pastaskruvar med kyckling och spenat
Dessa ingredienser använde jag:
ca 500 gram pastaskruvar
2 kycklingfiléer
75 gram fetaost
1 röd lök
ca 200 gram hackad spenat (fryst)
2 vitlöksklyftor
olivolja
salt och peppar
Koka upp pastan. Skär kycklingfileerna i ganska små bitar. Salta och peppra. Stek bitarna i stekpanna. Skiva löken tunt och stek lite lätt. Värm upp spenaten och tryck ur vatten ur den. Häll av vattnet från pastan och rör ner kycklingen, löken och spenaten. Pressa två vitlöksklyftor i pastaröran och häll över olivolja. Lägg upp på tallrikar och smula fetaost över.
Snabbt och enkelt :)
Surrogatmammor
Själv hör jag inte till dem som drömmer om att en dag ha så många barn. Att få vara gravid så många gånger, föda så många barn och att så många gånger få hålla sin nyfödda lilla bebis - det vore inte helt fel...Men att sen ha 10 barn i huset känns som ett för stort "projekt" för mig, hur får man tid till alla?
Men den kvinna som fascinerade mig mest var den som programet handlade om sedan - en "professionell surrogatmamma". Kvinnan i fråga har fött sju barn och överlämnat samtliga av dem till andra personer direkt efter förlossningen. Hur är det möjligt? Hon har alltså sju gånger genomgått en graviditet, sju gånger fött fram ett barn och sju gånger suttit med kroppen fylld av hormoner och bröst fyllda av mjölk - utan att ha ett enda barn i sin vård. Att inte hennes hjärta på eget bevåg upphört att slå till följd av ofattbar, omätbar sorg och saknad är för mig ett under. Själv ville jag knappt lämna ifrån mig mina små nyfödda utom synhåll ens för en liten stund - varenda cell i kroppen var inställd på att det där små knytena skulle vara nära min kropp. Men uppenbarligen är vi alla olika, kvinnan i programet verkade väldigt nöjd med sitt liv. Och tur är väl det - att alla är olika alltså - för den glädje som kvinnor som denna ger andra är ju även den omätbar. Kan man ge en större gåva till någon?
Jag personligen skulle aldrig kunna föda fram ett barn och sedan "ge" det till någon annan - utom i en situation. Om någon av mina döttrar i framtiden inte kan få barn så skulle jag göra det för dem (om jag då fortfarande är i sån ålder att det är möjligt). Dels för att jag verkligen vill att de ska få uppleva glädjen i att ha barn, dels för att jag ju skulle bli mormor till barnet och alltså sannolikt "få ha det i mitt liv". Andra anhöriga och vänner skulle jag däremot inte klara att göra det för, det är nog oftast en sak att vara barnets mormor - en helt annan att bara vara en bekant till föräldrarna...
Övergående besvär
Det är underligt hur snabbt man glömmer. Cirka 3 sekunder efter att lugnet kommit in i våra liv (efter den mindre harmoniska förmiddagen som vi haft) så är allt som bortglömt. Och den enda känsla barnen frambringar är megakärlek. Dvs. inte som minuterna innan då de faktiskt kunde skapa en viss irritation. :)Sånt går över lika fort som exv. tröttheten efter vakna nätter med sjuka barn. Just då kan det ju onekligen kännas lite tungt. Man har inte sovit på hundra år ungefär. Man har bytt lakan i sängen tre gånger på en natt. Man har duschat bort spya från både sig själv och barnet ett par gånger senaste timmarna. Men sen när det blir morgon, kräkningarna är över och spylakanen är i tvättmaskinen så är det ju snabbt glömt.
Eller som förlossningssmärta. Finns det något annat som gör så ont och som så fort glöms bort?
Härligt var det i alla fall med en promenad i höstvädret med två ungar i vagnen. Fort blev man påmind om varför det är så underbart att bo i ett land där man kan tillbringa ganska lång tid hemma med sina barn och använda dagarna till exv. långa barnvagnspromenader. :)
Kiss och bajs
Hos oss har det kommit och gått en strid ström av förkylningar de senaste veckorna. Allihopa är i det närmaste friska nu men storasystern i familjen är lite hängig och lättretlig fortfarande. Och lite tröttare än vanligt. Och argare.
Förmiddagen här i huset var ett enda skrik- och gråtkalas. Hon var ledsen, hon snavade, allt gick fel, hon gnuggade ögon och utövade konststycket att gäspa och skrika på en gång. För att få lite lugn och låta stackaren slippa plågas tänkte jag fixa en extra tidig lunch och sen ta en långpromenad med vagnen så att hon kunde sova (och jag samtidigt kunde få frisk luft).
Man kan utan att överdriva säga att lunchen blev lite misslyckad. "Uääähh jag vill inte äta. Det är kiss i maten. Uääähhh. Det är bajsigt att äta".
Sen: "Uuuäähh. Jag vill inte gå ut och gå. Det är bajsigt att gå ut och gå. Uuuäähhh. Det är bajs i vagnen"
Damen är, som kanske märks, i en kiss- och bajsålder just nu. :)
När båda sötnosarna väl var påklädda och nedpackade i vagnen tog det ca 1 minut innan ögonen föll ihop på henne...
Jag är med i en tävling
Kloka ord på kvällskvisten
Det är något speciellt med en brasa... Jag kan tänka mig att många kloka tankar fötts just framför en öppen eld. Om just citaten nedan gjort det vet jag inte. Bra är dom i allafall.
Ett perfekt exempel på en minoritetsregering är att ha ett barn i huset.
Okänd
Det finns två bestående gåvor vi kan ge till våra barn. Det ena är rötter och den andra är vingar. Hodding Carter
Dinkelbröd
Under tiden som jag sysselsatte mig med att fixa dagens middag bakade min man bröd.Har nu precis provsmakat en skiva och det var helt klart gott. Blir mer sen framför TV´n ikväll till en kopp the.
Dinkelbröd
50 gram jäst
7 dl vatten
1 kg dinkelmjöl
1 tsk salt
4 msk rapsolja
1-2 tsk flytande honung
Rör ut jästen i vattnet (37 gradigt). Tillsätt salt, olja, honung och 750 gram mjöl. Arbeta degen väl (ca 5 minuter om man använder maskin). Tillsätt resten av mjölet. Arbeta till en smidig deg som ska vra ganska lös. Sätt degen i två smorda formar på ca 1,5 liter vardera. Låt jäsa i rumstemperatur ca 75 min. Grädda på nedersta falsen i 220 grader i ca 25 minuter. Stjälp bröden ur formarna och låt svalna på ett galler.
Söndagsmiddagen uppäten
Då var dagens middag, stek, uppäten. Väldigt gott var det och den föll samtliga familjemedlemmar i smaken (utom minstingen som än så länge lever på bröstmjölk). Det enda som var lite trist var att potatisgratängen inte blev riktigt bra.Brysselkålen och de stekta morötterna var pricken äver i:et och fulländade måltiden. En bra rätt som dessutom inte är särskilt tidskrävande. Den ska ju vara i ugnen en stund, men den tiden kan man ju använda till annat.
Jag gillar att göra stekar och liknande mat och detta recept kommer definitivt att lagas fler gånger.
Betyg: 4+
Söndagsstek med gräddsås och potatisgratäng
Jag använder detta recept som jag hittat på Guldkorn,:
Gammeldags stek med gräddsås
800 g rostbiff, fransyska eller innanlår
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 msk svenskt smör
1 morot i bitar
1 liten selleri i bitar
2 grovskurna gula lökar
2 vitlöksklyftor
sås:
1-2 msk vetemjöl
2 1/2 dl matlagningsgrädde
1 msk svartvinbärsgelé
soja, salt och peppar
tillbehör: gelé, konserverade päron, kokt broccoli, morötter eller brysselkål
Sätt ugnen på 175°. Salta och peppra steken och bryn den i smöret. Fräs grönsaker, lök, vitlök och lägg dem i en form tillsammans med köttet. Ställ in i ugnen och stek till en innertemperatur på 67°.
Ta ut steken och vira in den i folie och låt den vila i 15 minuter. Sila stekskyn i en kastrull och låt koka tills hälften återstår. Blanda mjöl och grädde och vispa så att det blir jämnt. Häll ner gräddblandningen i köttspadet och rör ihop. Smaksätt med svartvinbärsgelé och soja. Krydda med salt och peppar. Skär steken i tunna skivor och servera med sås, potatisgratäng, grönsaker och geléfyllda päronhalvor.
Jag kommer dock att utesluta broccolin (har ingen hemma) och päronen. Tillbehören blir alltså morötter och kokt brysselkål. Morötterna tänkte jag skiva och steka tillsammans med lite smör och en pressad vitlöksklyfta eller två. Det är gott :)
Till steken blir det potatisgratäng som jag gör så här (det fanns ett annat recept på Guldkorn men jag kör på mitt "gamla vanliga"):
800 g skivad potatis
ca 1 tsk salt
ca 0,5-1 tsk svartpeppar
ca 1 krm muskotnöt
3 dl vispgrädde
2 dl mjölk
ca 25 g smör
3-4 vitlöksklyftor
4-5 dl riven västerbottensost
Smöra en gratängform. Varva potatis, pressad vitlök, ost, muskotnöt, salt och peppar. (Spara lite av osten att strö på överst.) Häll grädden och mjölken över potatisen. Klicka över smöret. Ställ in i ugnen och grädda vid 200° i ca 50 minuter. Täck inledningsvis med folie men ta bort det efter ca 15 minuter.
Det blir en supergod, krämig och vitlöksdoftande, (onyttig) gratäng! :)
Svarta änkan etablerar sig i Sverige. Är det dax att lära barnen att spindlar ska man akta sig för?
Jag har nästan hela mitt liv varit den typen av person som helst ber någon annan ta bort alla spindlar som dyker upp i min närhet men precis lyckas ändra mig. Sedan jag fick barn har min spindelrädsla (jag kalla det rädsla, inte fobi, för det var aldrig någon riktig panik-skräck) faktiskt gått över. Numera brukar jag och dottern tillsammans lyfta ut spindlarna i gräset "där dom vill bo", detta utan minsta obehag.
Att det blivit så beror nog på att jag inte vill föra över någon obefogad rädsla på henne. Men nu då? Om Svarta änkan på riktigt etablerar sig här så är ju inte rädslan obefogad? Har jag gjort fel då? Borde jag istället lära mitt barn att spindlar är farligt..?
Svåra överväganden :)
Det är alltid gulligt med syskon...
Syskonkärlek
Två stycken är inte dubbelt så roligt...det är mycket mer än så. :)Ute på promenad idag:
Tvååringen: Var är HM?
Pappan berättar hur man hittar dit.
Tvååringen: Jag vill gå till HM och köpa lite nya kläder till lillasyster.
Att föda barn - det mest underbara av allt
Jag är så oändligt tacksam över att jag har mina barn. Om det finns en gud så har han varit god mot mig. Jag har nämnligen, inte bara en gång utan två gånger, fått vara med om det mest fantastiska av allt. Det kan omöjligt finnas något ljuvligare, större, starkare, mysigare eller härligare än att få förmånen att föda ett barn.
Att få sin nyfödda lilla bebis upp på bröstet och se in i de alldeles nya ögonen - som på något förunderligt sätt verkar bära på all världens visdom - är en i det närmaste magisk känsla. Tänk om man kunde stoppa tiden och få uppleva den allra första stunden, det första dygnet, i alla fall för en lite längre tid. Göra om minuter till timmar...men det går ju inte. Och som tur är så fortsätter ju de magiska ögonblicken att komma i en strid ström efter det att man blivit förälder. Men de där första dagarna på BB kommer jag för alltid att ha kvar på de allra bästa platserna i mitt hjärta. Underbara, men vemodiga minnen.
Vemodigt för tänk om det aldrig sker igen? Tänk om min kropp aldrig mer kommer att vara gravid? Aldrig mer kommer att föda barn? Jag minns när vi lämnade BB efter det att vår bebis föddes. Med en liten älskad person i babyskyddet gick vi ut till bilen för att åka hem till den andra älskade lilla personen. På väg ut mötte vi höggravida kvinnor, vandrandes fram och tillbaka, väntandes på förlossning, precis som jag själv gjorde bara dagar tidigare. Och jag kunde inte låta bli att känna ett uns av avund - avund för att de hade allt framför sig. Jag hade ju redan både förlossning och de allra första dagarna bakom mig. Vis av tidigare erfarenhet visste jag ju dessutom hur fort tiden skulle fortsätta att gå. Första månaden, första året...
Jag undrar om det är så livet kommer att vara? Att mitt i all lycka som barnen och livet i övrigt ger - så kommer det för alltid att finnas ett stänk av vemod och en längtan att återigen få uppleva att sätta ett barn till världen?
Kyckling med quinoa
När jag bläddrade i veckans reklamblad från Coop såg jag att de har Quinoa som "veckans ekologiska". Har aldrig ätit det förr (och visste knappt att det finns något som heter så om jag ska vara ärlig) men nu var det ju läge att testa.Efter lite googlande hittade jag detta recept hos "Allt om mat":
Kyckling med quinoa
| 4 st | kycklingfiléer |
| 1 msk | basilika |
| 1 msk | oregano |
Quinoa: | |
| 5 dl | kokt quinoa |
| 1 st | gul lök |
| 1 st | zucchini |
| 8 st | soltorkade tomater |
| 15 st | svarta oliver |
| 100 g | parmesan |
| 3 msk | olivolja |
| bladpersilja, några kvistar | |
| salt och peppar | |
Gör så här
1. Värm ugnen till 150°. Lägg kycklingfiléerna i en ugnssäker form. Häll på olivolja och krydda med oregano, timjan, salt och peppar.
2. Sätt in i mitten av ugnen och stek i 30-35 minuter eller till en innertemperatur på 70°. Skär ett snitt i kycklingen och kontrollera att köttsaften är klar och genomskinlig.
3. Skala och hacka löken fint. Skiva zucchinin och skär den i bitar. Skär de soltorkade tomaterna i småbitar. Hacka bladpersiljan och riv parmesanen.
4. Häll lite olivolja i en stekpanna och stek löken någon minut. Tillsätt zucchinin
och stek ytterligare någon minut. Tillsätt den kokta quinoan, soltorkade tomater, lite av oljan från tomaterna och blanda om.
5. Tillsätt bladpersilja och parmesan. Tillsätt oliver och krydda med salt och
peppar.
"Quinoaröran" såg inte så god ut, men det var den. Denna rätt kommer jag nog att laga fler gånger. Ett plus är att man kände sig så "hälsosam" efteråt. :)
Betyg: 4-
TIPS! Sötaste bebisoverallen
Har hittat den mest underbara overallen till bebisen. Utsidan är stickad och insidan är av någon typ av fleece. Superhärlig! Overallen är från det danska märket Me Too och jag har köpt en i strl 68. Dottern är bara ett par månader gammal så jag hoppas på att på så sätt kunna använda den även i vår. Nu under hösten är den ju egentligen för stor. Men eftersom hon inte rör sig så mkt ännu och overallen är så mjuk är det inget problem att använda den med uppvikta armar och ben. :)
Testresultat - kåldolmar
Nu är kåldolmarna uppätna och vad ska jag säga om det hela...? Rätten blir nog aldrig min favorit, men så hemskt som jag tyckte det var som barn var det inte. Tvååringen gillade det dock desto mer. :)
Betyg 3
På väg in i ugnen...
Dagens lunch - en skorpa?
Var precis på väg ut genom dörren med barnvagnen då tvååringen utbrister "Jag måste gå till skafferiet och hämta en skorpa". Jag lät henne hämta en (det stackars barnet kanske var hungrigt och utsvultet efter vår trista korv och makaron-lunch). När hon kom tillbaka till vagnen visade det sig att så inte var fallet. Skorpan var tänk till hennes pappa.
"Vi måste gå till pappas jobb och ge honom skorpan"
Skorpan sparade hon i handen hela vägen och matade sedan stackars utsvultna pappan (som faktiskt, trots dotterns oro för plötslig svältdöd eller något, hade en matlåda med sig)
Lite orolig för om pappa verkligen får i sig någon mat när han inte är hemma och äter med oss verkar det som...
Det bästa receptet på kåldolmar
Kåldolmar (till ca 4 pers)
1 vitkålshuvud
Fyllning:
ca 1,5-2 dl risgrynsgröt
3-400 gram blandfärs
1 liten gul lök
1 msk smör
1 tsk salt
1 krm peppar
1 ägg
1 dl vatten
ca 1 dl hackad kål
Till stekningen:
1 msk smör
ca 2 msk sirap
Koka upp lättsaltat vatten i en stor kastrull. Placera kålhuvudet i kastrullen med "roten" uppåt. Lossa bladen allteftersom de mjuknar. Spola dem i kallt vatten och lägg dem på en handduk för att rinna av. Skär sen bort lite av bladnerven från den sida som är bladets "utsida" . Ta undan några av bladen och finhacka dem.
Fräs läken (finhackad) i smör några minuter. Blanda färsen med lök, gröt, hackad kål, salt, peppar, ägg och vatten. Placera färsblandning på kålbladen (det är viktigt att blandningen är lös) och vik in sidorna och rulla ihop.
Placera kåldolmarna tätt i en smord långpanna och droppa lite sirap över varje. Sätt in i ugnen (ca 200-225 grader). Vänd kåldolmarna då och då. Stek till dess att de är bruna och fina, vilket tar ca 1 timme. (I början vätskar bladen, när de slutat med det och formen är torr så häll i lite kokt vatten i stället.)
Servera med kokt potatis, sås och rårörda lingon eller lingonsylt
Marian Keyes - Är det någon där?
En bok som jag läste nyligen och som idag gjorde sig påmind genom att ligga kvar under sängen (nu har den fått en plats i bokhyllan) är "Är det någon där?" av Marian Keyes."Världens bästa jobb och världens bästa man - hur kunde det ändå gå så snett?!
Men det gjorde det.
Nedbruten och omskakad ligger Anna Walsh på soffan hemma hos mor och far i Dublin. Hon är ett vrak i allas ögon men har bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till NewYork! New York betyder allt: hennes lägenhet, drömjobbet - och världens bästa man och make, Aidan. Men inget är sig längre likt i Annas liv... Väl tillbaka på Manhattan visar det sig att Aidan verkar ha försvunnit."
Marian Keyes är en författare som jag gillar att läsa när jag är på humör för något lättsamt och lättläst. I boken "Är det någon där?" får man huvudsakligen följa den fjärde Walsh-systern, Anna, men förstås även veta hur det gått för de fyra övriga systrarna sedan förra boken. Boken påminner väldigt mycket om Kayes andra böcker men den har en något sorgligare underton än vad man är van vid. Som alltid med Keyes är det dock i första hand en humoristisk bok. Boken är lättsamt skriven men ändå gripande och jag i det närmaste sträckläste den (blir ofta så med Keyes). En av hennes bättre skulle jag kalla den.
Betyg: 4+
Morgondagens husman - kåldolmar
Kåldolmar är en rätt som jag inte ätit särskilt många gånger. Jag minns hur mamma kunde stå och laga kåldolmar i timmar när jag var barn - alltmedan jag och mina syskon högljutt klagade på den "äckliga maten". Nu när jag upptäckt vilket enormt arbete som ligger bakom de kål-inlindade knytena så tycker jag lite synd om mamma...speciellt som jag en gång för några år sen smakade lite av en kåldolme som hon gjort - och upptäckte att den faktiskt var god.
Nu när jag ska prova mig på konststycket att laga denna rätt så är det naturligtvis mammas recept som jag använder. Och precis som hon alltid gjort så förbereder jag vissa saker dagen innan så jag inte är helt överbelamrad med arbete imorgon när det ska rullas.
Så idag har det kokats kål och gröt.
Fullständigt recept kommer...
Lingonsylt
På marken lyser det just nu rött lite här och där. Det är lingonsäsong. Och en bra sådan verkar det dessutom som.
Sylt köper jag vanligtvis i affären, men eftersom jag ju ska testa en del traditionell husmanskost närmaste tiden så tänkte jag att det även kunde vara på tiden att åtminstone prova att koka egen sylt. Först ut idag blev lingonsylt. Som den "syltnybörjare" jag är så blev jag positivt överraskad - det tog bara några minuter! (Jag som hela livet gått omkring och trott att det är komplicerat att koka sylt.)
Så här gjorde jag sylten:
Lingonsylt
2 liter rensade lingon
2 dl vatten
5 dl socker
Skölj lingonen i ett durkslag. Häll lingonen och vattnet i en kastrull och koka upp. Låt småkoka under lock i ca 10 minuter. Lyft av kastrullen från plattan och blanda i sockret i omgångar. Rör om och se till att allt socker löser sig. Häll upp i rena burkar.
Enkelt och gott! Nu blir det palt med hemgjord lingonsylt nån dag framöver.
Kärlekssmockan
Jag såg precis att min favoritkrönikör, Lina Norberg Juuso, har en blogg. Den kommer jag nog att följa. Jag har annars varit en flitig läsare av hennes krönikor (i tidningen NSD) sedan hon fick mig fast med sin träffsäkra beskrivning av "kärlekssmockan" som drabbar nyblivna mammor (jag hade precis fött mitt första barn när jag läste den).
Just den krönikan är några år gammal men jag har fortfarande kvar den (och kommer att fortsätta ha kvar den).
Utdrag från en av tidernas bästa krönikor (publicerad i NSD den 30 september 2006):
"Man är inte beredd på knockouten. Man kan inte föreställa sig smällen.
Kärlekssmockan.
För mig kom den direkt när flickan lämnat magen, den där omskrivna moderskärleken. Barnmorskorna frågade om de skulle lägga den nyfödda i en sådan där BB-barnsäng och jag svarade nej.
Nej, hon skulle sova bredvid mig. Hon var min till låns och jag var hennes för evigt och jag ville inte släppa henne ifrån mig....
...Det var lätt att diskutera barn och barnuppfostran som icke mamma. Det var lätt att säga hur man skulle göra. Att man måste åka iväg från sitt barn. Att man måste behålla egentid. Att man inte ska bortskämma. Att man ska njuta när man väl börjar jobba igen efter föräldraledigheten. Innan man fick barn hade man distans till föräldraskapet. Då var det fortfarande en vägg mellan en själv och ens (framtida) barn,
Men sedan, när man står där med barn och kroppenfull av ömhet, då är det inte lätt att följa det man tidigare tänkt. Det man tyckte var löjligt förr, som att föräldrarna har ångest över att gå till jobbet, det upplever man själv med kraft. Jag jobbar heltid, och hur bra hon än har det på dagis så skaver det i magen ibland. För varje cell i mig vill vara med henne...
...Jag funderar på varför man som barnlös trodde att man var unik. Att man skulle stå över det där, det där med att ge upp sitt liv för barnet. Man såg ju att de med barn förändrades. Ändrade perspektiv och man trodde att så där skulle man inte bli. Och jag var inte ensam om de tankarna. Lyssnar man runt bland barnlösa, är resonemanget ofta att om man får barn så ska man inte göra som alla andra.
Man ska inte stanna hemma kväll efter kväll, sluta resa, sluta festa och tusen saker till. Ungen ska få följa med på alla grejer och livet ska vara som vanligt. Sedan kommer ungarna och nästan alla slutar i tv-soffan ändå. Trots de höga ambitionerna. Och som förälder ser man inte det som ett misslyckande. Men det fattade man inte innan barn. Då kände man nästan medlidande över de där stackars föräldrarna som gick omkring som trötta sengångare och inte varit på bio sedan graviditeten.
Men det handlar om att man inte hade någon aning.
Om knockouten, om smällen. Om kärlekssmockan."
Kan det bli mer träffsäkert?
Cancerfondens lotteri
Många bäckar små...
Ray Kluun - En sorts kärlek
Apropå dagar som går och bör tas tillvara...
Jag läste nyligen boken "En sorts kärlek" av Ray Kluun och den om något påminner om att man ska ta tillvara den tid man har.
Boken, som är en självbiografi, handlar om Sten och Carmen som är det snygga storstadsparet med ett till synes perfekt liv. De är båda unga och framgångsrika inom reklamsvängen, de tillhör Amsterdams innekretsar och är lyckliga föräldrar till en dotter. Gott om både pengar och vänner. Men tillvaron vräks omkull när de år beskedet att Carmen har bröstcancer. Medan hon tvingas till att byta ut sin bekymmerslösa livsstil mot en avighet av sjukhusbesök och strålbehandlingar uppför sig Sten som den stöttande och förstående maken, på dagarna - på nätterna blir han desto me hämningslöst utlevande. Plötsligt ställs den notoriskt otrogne rumlaren Sten inför det faktum att hans fru är döende. Hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en god make vara?
Boken är vacker men självklart fruktansvärt sorglig. Det skulle förvåna mig om det finns någon som kan läsa de sista kapitlena utan att fälla åtminstone en tår, själv grät jag mig igenom dem. Carmens sista tid är skildrad på ett naket och uppriktigt sätt och det vidriga som sjukdomen gör med henne torde inte kunna lämna någon oberörd.
Som mamma till två små barn var det vetskapen att denna kvinna, nästan jämngammal med mig själv, tvingades lämna sin lilla dotter som berörde djupast och mest, långt mycket mer än det faktum att hennes make var otrogen medan hon själv bokstavligt talat var sysselsatt med att dö.
Men trots all smärta så skildrar boken även glädje. Den är i vissa delar humoristisk och även i det mörka slutet finns det en strimma av ljus.
Jag tycker boken var väldigt bra och kommer säkerligen att läsa den fler gånger. Det är en bok som verkligen lyckas beröra. Jag skulle dessutom gärna läsa en eventuell uppföljare. Och skulle det varit möjligt hade jag gärna läst en liknande bok skriven av Kluuns hustru...
Betyg: 4+
Nedan kommer ett kort utdrag ur boken, Carmens avsked av sin dotter, något av det sorgligaste jag läst.
(Om någon som läser detta inte gillar att "veta vad som händer" innan ni läser en bok så bör ni alltså hoppa över resten av detta inlägg. Eftersom bokens slut dock redan är känt så tycker i alla fall jag inte att läsupplevelsen förstörs även om man skulle läsa utdraget)
""Vad tycker du?" frågar jag Carmen. Jag vet inte hur jag annars ska formulera om hon är klar att ta avsked av sin dotter.
"Vi gör det", gråter Carmen.
Hon sträcker ut armarna. Jag sätter ner Luna på golvet. Hon står nu bredvid Carmens säng.
"Jag älskar dig, lilla unge", säger Carmen.
"Jag älskar dig", säger Luna förläget.
"Och sen börjar hon pussa Carmen. Över hela ansiktet. Överallt. Som hon aldrig gjort förut. Luna pussar Carmens kind, hennes ögon, hennes panna, den andra kinden, munnen...Luna torkar en tår på Carmens kind. Jag känner hur ont det gör i hjärtat, jag skulle vilja ge allt för att kunna ändra på detta, jag skulle...jag skulle...
Jag kan inte göra något åt det.
Utom att böja knä vid Carmen och Luna och för allra sista gången gosa tillsammans.
Sen gör jag mig fri och går med Luna i riktning mot dörren. Carmen nickar.
"Hej, min lilla älskling", säger hon en gång till, väldigt sorgset.
Luna säger ingenting. Hon vinkar till Carmen med en hand i min. Hon kastar slängkyssar till Carmen. Carmen håller handen för munnen och gråter igen.
Luna och jag lämnar sovrummet. Carmen ska aldrig mer se Luna.
Gode Gud låt det finnas en himmel där de får träffas igen.
Snälla du.
Snälla du.
Snälla du, Gud"
Hur klarar någon detta?!? (antagligen för att valet att slippa inte finns)
Gode Gud, gör så att jag aldrig behöver vara med om det!!
Carpe diem
I alla fall så mötte jag på vägen hem en gammal dam med rullator. Hon stannade till för att titta på barnen och sade "Ojoj vad tiden går. Det är nu 54 år sedan jag senast gick med en barnvagn, ändå känns det som att det var nyss. Och nu är det rullatorn jag skjuter framför mig."
Livet går fort så passa på att leva det. Jag tänker för egen del försöka bli bättre på att ta tillvara de glädjeämnen som vardagen bjuder, kanske lgenom att lite oftare än nu verkligen njuta av de speciella ögonblick som kan uppstå under de dagliga barnvagnspromenaderna?
Husmanskostens återkomst
Jag vet inte...? I teorin är det säkert så. Långkok och mormors gamla recept passar på något sätt in med övriga "mattrender", såsom närodlat och ekologiskt. Men i praktiken tror jag att det ganska ofta är så att den traditionella husmanskosten (i alla fall den mat som innebär långkok) faller bort på grund av tidsbrist.
Jag måste erkänna att jag själv inte lagar denna typ av mat särskilt ofta. Kalops någon gång ibland, kanske lite palt. Men inte mycket mer.
Men nu ska det bli ändring på det. Under hösten 2008 tänker jag prova mig fram bland de gamla traditionella rätterna. Kåldolmar, dillkött, stek...vi får se vad det blir. Många av de rätter som jag kommer att provlaga har jag inte ätit sedan jag var barn, vissa har jag säkerligen aldrig ens smakat så det blir en spännande mathöst. Kanske hösten blir ett lyft för min hälsa också. För några år sedan rapporterades det nämligen om att inhemsk traditionell husmanskost ofta är det hälsosammaste alternativet.
