Surrogatmammor

När jag slog på TV´n igår kväll pågick programet "Outsiders" på Kanal 5. Gårdagens avsnitt handlade om kvinnor som fött många barn. Innan jag började titta hade det handlat om en 35-årig kvinna som fött 10 barn. Imponerande! Hur får man ihop vardagen i en sådan famlj? Helt ofattbart skulle jag vilja säga...
Själv hör jag inte till dem som drömmer om att en dag ha så många barn. Att få vara gravid så många gånger, föda så många barn och att så många gånger få hålla sin nyfödda lilla bebis - det vore inte helt fel...Men att sen ha 10 barn i huset känns som ett för stort "projekt" för mig, hur får man tid till alla?

Men den kvinna som fascinerade mig mest var den som programet handlade om sedan - en "professionell surrogatmamma". Kvinnan i fråga har fött sju barn och överlämnat samtliga av dem till andra personer direkt efter förlossningen. Hur är det möjligt? Hon har alltså sju gånger genomgått en graviditet, sju gånger fött fram ett barn och sju gånger suttit med kroppen fylld av hormoner och bröst fyllda av mjölk - utan att ha ett enda barn i sin vård. Att inte hennes hjärta på eget bevåg upphört att slå till följd av ofattbar, omätbar sorg och saknad är för mig ett under. Själv ville jag knappt lämna ifrån mig mina små nyfödda utom synhåll ens för en liten stund - varenda cell i kroppen var inställd på att det där små knytena skulle vara nära min kropp. Men uppenbarligen är vi alla olika, kvinnan i programet verkade väldigt nöjd med sitt liv. Och tur är väl det - att alla är olika alltså - för den glädje som kvinnor som denna ger andra är ju även den omätbar. Kan man ge en större gåva till någon?

Jag personligen skulle aldrig kunna föda fram ett barn och sedan "ge" det till någon annan - utom i en situation. Om någon av mina döttrar i framtiden inte kan få barn så skulle jag göra det för dem (om jag då fortfarande är i sån ålder att det är möjligt). Dels för att jag verkligen vill att de ska få uppleva glädjen i att ha barn, dels för att jag ju skulle bli mormor till barnet och alltså sannolikt "få ha det i mitt liv". Andra anhöriga och vänner skulle jag däremot inte klara att göra det för, det är nog oftast en sak att vara barnets mormor - en helt annan att bara vara en bekant till föräldrarna...
Svår att ge ifrån sig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0