Idag har varit ännu en nästan heldag ute. Jag har målat staketpinnar medan L har gjort en lerpool till ett troll. Jag har krattat löv medan L har lekt i lekparkens sandlåda som just nu mest består av väldigt blöt sand. Av förståeliga skäl var L inte ren när vi gick in för lunch...

Eftermiddagen blev lite renare. Jag krattade ännu mer löv och rensade sedan gammalt ogräs i rabatter och L ville vara med. Hon var en väldigt stolt "medhjälpare" (som hon själv brukar säga). Noggrant krattade hon gräsmattan och lastade gamla löv i sin lilla skottkärra. En stund iallafall. Krattandet gav hon upp rätt fort, men skottkärrskörandet var intressant desto längre. Hon stod redo vid rabatterna och lastade snabbt i det ogräs som jag hittade. Förutom vissa gräs som hon av någon sorts rättviseskäl bar till min stora skottkärra, för den "kunde ju inte vara tom".


Och ännu roligare att se de buskar vi planterade i fjol fulla av knoppar. Jag skulle kunna gå runt i timmar och bara titta på kvistar och blad.

Vi har en trädgård som inte är helt optimalt planerad. Tomten sluttar ner mot husen och det samlas under våren en del vatten lite här och där. Vi har åtgärat lutningarna så att det inte längre samlas precis vid huset som det tidigare gjorde. Och det är ju det viktigaste. Men självklart kan det vara roligt att få bort vatten även om det inte utgör fara för huset. Som tur är har vi riktiga trädgårdsentusiaster till grannar. De kan det mesta och ger gärna goda råd när vi vill ha det. Häromdagen fick vi tipset att nyttja häverteffekten. Så självklart och enkelt och bra. Jag fattar inte varför vi inte tänkt på det innan. Nu rinner det iallfall en stadig vattenström bort från vår tomt - och som synes minskar vattnet rejält när vi drar igång den på morgonen (under natten hinner den stanna av då vattnet till slut sjunker undan för mycket för att det ska fungera).

...som är fri från eksem. Just nu iallafall. Vissa dagar är huden något röd och lätt knottrig, men det är sällan och lindrigt. Förra veckan var vi på återbesök på barnmottagningen och läkaren tyckte att den troligaste förklaringen till att hon blivit så mycket bättre är att vi uteslutit mjölk från kosten. Vi kommer alltså att fortsätta med mjölkfritt. När E blir ca ett år ska vi ta förnyad kontakt för att diskutera om hon ska testa mjölk igen. Om det inte blir försämringar innan det så blir det inga fler läkarbesök på ett tag.

Även om det troliga är att mjölken spelar en stor roll i detta så finns det ju även annat som kan ligga bakom förbättringen. Att vi bytt mjukgörande kräm, att det blivit varmare och soligare ute, eller något helt annat... Vi får helt enkelt se vad som händer framöver.

Första riktiga vårhelgen och vi har varit ute och jobbat på gården nästan all vaken tid. Vi har oljat och målat staketpinnar. Vi har bättrat på diken. Vi har skyfflat snö. Och sysslat med lite annat småplock. E har mest suttit i vagnen och tittat men L har haft fullt upp. Hon har målat egna små plankor. Hon har tvättat cyklar. Skottat snö. Hoppat i vattenpölar. Geggat med lera. Seglat med båtar i vattenpölar. Och haft lite kompisbesök oxå.

Jag älskar att vara ute på gården och jobba. Jag tycker om att plantera och se saker växa (allt som jag planterar växer däremot inte). Jag tycker om att gräva diken och se den positiva effekt som diket sedan har på vattenavrinningen. Att ha små pågående projekt ute eller inne är något som ger guldkant på livet. Helger som denna är jag extra tacksam över att inte bo i lägenhet.

Till hösten är det dags för L att börja förskola och häromdagen var vi förbi på den som ligger närmast oss och tittade. Jag har aldrig gått förskola själv så för mig är den typen av verksamhet något helt nytt.

Jag hör till dom som i och för sig tycker att förskolan är något bra som kan tilföra något positivt för barnen - men att de gärna kan få vara några år när de börjar där och helst inte ha för långa dagar. Jag själv hade turen att ha en mamma som var hemma när vi var barn - och var dessutom barn i en tid då nästan alla hade det som jag. I byn där vi bodde fanns det väldigt många som hade föräldrar hemma efter skoldagens slut... Jag tycker att det är lite tråkigt att det inte alls är så numera. För jag tror på hemmafruar/hemmamän (på heltid eller deltid). Måhända är jag en bakåtsträvare men detta är ändå vad jag tror på - jag har full förståelse för om andra tycker annorlunda. Jag tror det är bra för små barn att ha en förälder hemma iallfall delar av dagen - om det går. Dels är det ju svårt att rent ekonomiskt klara att ha barnen hemma länge (iallafall på heltid) - för oss har det gått ganska länge med L just för att hon fått syskon men annars hade det varit nästan omöjligt. Dessutom - om barn ska vara hemma när de börjar bli i L´s ålder förutsätter det nästan att även andra är hemma. Att lekparkerna är "fulla av liv". Att det finns kompisar.

Men nu ser verkligheten inte ut på det sättet. Visst har L kompisar, ganska många till och med. Men under senare tid har de ju börjat bli ganska stora - och deras föräldrar trappar sakta upp sina deltider så att de lediga timmarna blir allt färre. Så till hösten är det alltså dags för L att börja förskola - fastän någon av oss sannolikt kommer att vara hemma med E. Det känns ganska konstigt. Att vi är hemma men hon ändå är på förskola. Men det kommer att bli bra. Visst hade det varit roligt om alla andra barn var hemma och hon kunde få fortsätta vara det lite till. Kanske börja i 4-5 årsåldern - det hade känts optimalt. Men som det blir nu är så nära man kan komma. Vi har ändå haft förmånen att kunna ha henne hemma i över tre år - det är jag tacksam för. Det har varit underbara år. Men nu är hon så stor så att förskolan blir något som berikar hennes liv. Även fastän barn i 1-2 årsåldern inte far illa av att gå på förskola, och även fast de säkert tycker det är roligt,  så har jag svårt att se att det skulle vara något som de (i normalfallet) behöver.

Men som det är nu så känns det nästan uteslutande som något positivt. Jag tror L kommer att stortrivas. Och vi har ju ändå väldigt mycket tid tillsammans. Förskolan blir ju bara en 12-15 timmar per vecka. En ganska perfekt avvägning för vår lilla tjej på 3,5 år som börjar gilla att få vara utan oss och ha egna aktiviteter. Som alltmer uppskattar att vara med kompisar. Att finnas i andra sammanhang än bara vår familj...

Än mer positiv blev jag efter det att jag besökt förskolan. Förskolläraren som jag träffade kändes verkligen som någon jag är beredd att lämna mina barn åt på dagarna. De verkade göra roliga saker med barnen. Utemiljön är jättefin. Och viktigas av allt - L tyckte det var "ett coolt ställe".  Det kommer inte att vara några problem alls att få henne att längta till när hon får börja förskola tror jag.

Det känns härligt :)

Nu är det bara lilla E som är "problemet". Hur positivt jag än kan tycka det är för en 3,5-åring så vill jag helst inte sätta henne där när hon bara är strax över året om jag inte måste. Hon kunde gärna få vara 2 år...men även 1,5 år skulle kännas ganska ok nu när hon kommer att ha storasyster med sig. Vi får se hur det går med det... Just nu njuter jag iallafall av att allt verkar falla så bra på plats när det gäller L och förskolan.

Trots att L har en mamma som just nu oftast går runt i kläder av stuket sköna snarare än snygga så är L själv väldigt klädintresserad (eller kanske just därför?). Hon blir mycket glad över nya kläder och är alltid snabb med att påpeka vilka plagg som passar ihop med varandra eller ej. Just denna klänning köpte hennes mormor åt henne häromdagen då vi var och handlade i grannstaden. Hon fick även några fler sommarplagg så det blev en stund framför spegeln med ett par klädbyten för L när vi kom hem på kvällen.

I julas hade ju dottern en egen liten gran på sitt rum. När julen var slut åkte allt pynt av - utom glittret som av någon anledning blev kvar. Granen förflyttades ut på balkongen där den sedan fått stå fram till häromdagen då vi fyllde ett släp med skrot - bland annat en gammal gran.

På väg till släpet gjorde den en avstickare på vår tomt där den under någon timme stod vacker uppställd i den djupa snön. L ville ha den så. Hon tyckte nämligen att det var en perfekt dag för lite dans under vårsolen. Så på vår gård kunde man mitt i april höra "nu är det jul igen" sjungas och se en glad unge dansa runt en kal, men glittrande, gran.

Innan E föddes så tänkte jag nog att två barn är ungefär dubbelt så mycket glädje som ett barn. Kanske möjligen med det lilla "minuset" att man redan gjort det en gång - att upplevelsen inte är ny.

Men det var såklart fel. Två barn är mycket mer än så.

För det första så finns det inget litet "minus", det var precis lika nytt att exv. föda barn som första gången - men nytt på ett annat sätt. Visst är det ju så att det kanske inte är lika enormt med första smakportionen och första varenda liten grej som det var förra gången men alla upplevelser är ju nya ändå - om inte annat för att det handlar om en ny person.

Och "1+1=2" är en sanning som inte gäller för ungar. Båda två är en lika stor källa till lycka och så långt stämmer matematiken - två är dubbel glädje. Men utöver glädjen de innebär var för sig så finns det något mer. Deras inbördes relation. Lika underbart som det är att få ett leende eller ett skratt från sin bebis - så underbart är det även att se E skratta av glädje när hon är med L. Och lika mycket som en puss från L smälter mitt hjärta - så mycket smälter hjärtat även när hon pussar sin lillasyster. Ett mervärde utan like. 1+1 är alltså långt mycket mer än 2.

Och turligt nog - matematiken stämmer inte för de jobbiga bitarna heller, men när det gäller dessa misstämmer det åt andra hållet. Två barn innebär inte dubbelt arbete... Än så länge iallafall. Vi får väl se hur det är om en sådär 10-15 år... :)

E´s eksem är fortfarande fina. Det är så skönt. Hur länge det varar vet vi inte - men man kan passa på att njuta just nu iallafall.

Om det beror på den mjölkfria kosten eller bytet till Miniderm eller något annat är ju fortfarande svårt att säga. Men vi kör på så här ett tag nu - totalt mjölkfrikost och ca 4 smörjningar med Miniderm per dygn.

Det enda molnet är att det till och från finns en del eksem på hennes haka. Något som överhuvudtaget inte funnits tidigare.

Än är det mycket snö kvar - men nu smälter den i allt raskare takt. Så här blött var ute i förmiddags till L´s stora förtjusning.

Så var påsken över och vardagen åter. Tyvärr lyste solen med sin frånvaro större delen av ledigheten men en riktigt härlig dag ute på isen fick vi iallafall. Dessutom har vi haft en härlig "inomhusdag" också - L´s födelsedag. Först ett barnkalas och lite senare på dagen kom mormor och morfar, farmor och farfar samt barnens morbröder. L var väldigt nöjd med dagen verkade det som - även om den inleddes lite snöpligt. Glad i hågen kom hon nerför trappan vid sjutiden på morgonen och såg uppenbart fram mot kalas. När hon insåg att huset var tomt utbrast hon besviket "Men var är alla mina kompisar? Var är kalaset?". Som tur var kom de ju några timmar senare och morgonens besvikelse var snabbt bortglömd.

(Tårtrecept finns här)

Ca två veckor har nu gått utan kortison. Och med mjölkfri kost. Eksemen som sakta men säkert förvärrades när kortisonet försvann har nu under se senaste dagarna blivit bättre. Huden är fortfarande påverad men inte illröd som tidigare. Dessutom verkar det inte klia lika mycket längre.

Vad förbättringen beror på vet vi inte. Kanske den mjölkfria kosten. Kanske det bara är en tillfällg bättre period - utan någon speciell anledning (som vi någonsin kommer att få klarhet i iallafall). Eller kanske beror det på byte av mjukgörande kräm. Vi har tidigare smort med Repair då vi har upplevt att den fungerat bäst. För några dagar sedan hittade jag dock inte Repair-tuben så det blev Miniderm - som då verkade bättre än jag mindes den. Efter det har vi smort mestadels med just Miniderm. Inte mycket att grubbla på. Just nu är det iallafall bra - vad som händer sen märker vi när det händer...

E var till barnmottagningen i onsdags och läkaren tyckte iallfall att det var värt att försöka ett tag till med mjöllfri diet - att det kan ta ganska lång tid innan det blir riktigt bra även efter det att mjölkintaget har stoppats. Så vi fortsätter med den ett tag till och ser hur det går. Om två veckor blir det återbesök på barnmottagningen iallafall.

Igår var vi och åt påskmiddag hos barnens mormor och morfar (där även mina bröder bor över påsken). Barnen träffar inte sina morbröder så ofta då de bor rätt långt från oss men när de väl träffas är de populära. Igår var L inte ens våran flicka längre. "Jag är T´s och S´s flicka" deklarerade hon bestämt.

Hon ägnade även eftermiddagen åt att rita porträtt på alla middagsdeltagarna. Ett av porträtten föreställde hennes morbror S som fick bli den första som hon ritat med både huvud och kropp.

Vanligen då hon ritar människor gör hon sedvanliga huvudfotingar. Typ denna tomte (det som är högst upp är en luva).

Men morbror S fick se ut så här.
Då hon överlämnade porträttet till honom och ivrigt berättade vad de olika strecken föreställde så visade det sig att han inte bara fått två armar och två ben. Han hade dessutom något som hon kallade för kropp och ovanpå det något som hon kallade för huvud. Premiär för hennes del.

Denna söta kyckling kom i vår brevlåda häromdagen. Den var till L och E och hade flygit hela vägen från Stockholm. L tog den genast till sitt hjärta och deklareade att "det är en skärtorsdagskyckling. Den ska vi ta fram på skärtorsdag." Så igår ställdes den upp i köksfönstret.

Där den delar fönster med dessa fina småkycklingar som bara hade rest några gatunummer på vår gata. Även de var till L och E.

Det blir mer och mer tydligt att vår stora tjej verkligen inte är någon bebis längre - att hon börjar bli stor, en egen person.

Självklart är det ju länge sedan hon var en riktig bebis. Men på något sätt känns det som att hon i allt snabbare takt lämnar bebistiden bakom sig.

Man kan föra långa samtal med henne. Hon kan berätta om upplevelser som hon minns från ganska lång tid tillbaka - och prata om saker som hon ser fram emot. Hon kan uttycka egen vilja och åsikter. Väldigt mycket. Hon har en egen smak och vill ha vissa kläder hellre än andra. Hon ringer sina kompisar och kan föra någon sorts samtal i telefonen (oftast "Vill du komma hit?" eller "Går det bra om jag kommer till dig?").

Hon är dessutom väldigt självständig. När man hälsar på hos någon ber hon ofta att få stanna kvar efteråt - själv. På samma sätt ber hon att få stanna och leka i "barnpassningslekrummet" på matvaruaffärer, något som jag inte trodde hon skulle vilja då där bara finns helt okända personer. Hon är ju inte ens van att lämnas på förskola. Men det var inga problem - snabbt och glatt var hon inne i leken. På samma sätt kunde hon för någon månad sedan nöjd och glad stanna hos en kompis och hennes familj medan vi storhandlade i kompisens stad. En väldigt "barnvan" kompis - men ändock en som L bara har träffat enstaka gånger i sitt liv då vi bor i olika städer.

Det är otroligt vad mycket som hänt bara på två år. Från en liten ettåring med alt vad det betyder till denna lilla individ. Men samtidigt är hon fortfarande väldigt liten ibland. Och tur är väl det. :)

Nu ska jag gå och lägga mig. Det är underbart att göra det - lika mysigt varje kväll.

Jag älskar att ha en söt liten bebisnacke som ligger och väntar på mig i sängen.

Idag har vi påskpysslat igen. Äggmålning den här gången. L tyckte det var roligt och ville måla ägg till typ alla sina kompisar.

På eftermiddagen var det dags för min finaste lilla påskkärring att gå över till momor och morfar (och sin kompis F) och dela ut påskägg. Något hon gilade skarpt. Särskilt då hon fick godis i sin lilla kaffakanna oxå. :)

Häromdagen målade L och E påskpynt. Eller L gjorde det, E fick nöja sig med att kladda med fingerfärger. L har iallafall varit väldigt stolt över den påskhöna som hon gjort.

Idag är en speciell dag inte bara för att det är dagen före skärtorsdagen. Idag är även en speciell dag för att E för några timmar sedan stod själv på riktigt för första gången. Sedan en tid tillbaka har hon då och då provat att släppa båda händerna när hon stått mot något - alltid med resultatet att hon direkt rasat ner på rumpan.

Men inte idag. För idag stod hon kvar i fler sekunder. Innan hon avslutade med ett  nöjt leende och en duns på rumpan.

...föddes L.

Inte om man ser till exakta datum. Men hon är född kvällen före skärtorsdagen, precis som det är idag.

Påsken för tre år sedan tillbringade vi på BB. Just denna tid kvällen före skärtorsdagen hade L funnits i inte ens en timme. Nu har hon funnits i tre år. Det hade lika gärna kunnat vara tre månader. Så fort går tiden och så färska är minnena från hennes första tid.

Det hade likväl kunnat vara 30 år. För det känns som att hon alltid funnits i mitt liv. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.

Jag hoppas jag får vara en del av hennes liv i många, många år till.

Igår hade det gått fem dagar på helt mjölkfritt. Tyvärr blir eksemen på kinderna bara värre - rödare och knottrigare. Och hon störs mer av dom. Igår smorde jag med lite hydrokortison som "underhåll", vill ju inte att det ska blossa upp på riktigt igen. Fortsätter annars som tidigare - mjölkfri kost och mycket mjukgörande. Det kan visst ta ett tag innan kosten ger effekt så det är för tidigt att ge upp.

Det konstiga är bara att händerna sakta men säkert förbättras och blir slätare och mindre röda. Jag har inte smort dom med kortisom överhuvudtaget då det känts onödigt. Fattar ingenting.

Igår var L på sitt första "riktiga" tandläkarbesök. Ett besök som hon pratade om i flera dagar och verkligen såg fram emot. När den stora dagen (gårdagen) väl kom var hon minst sagt taggad. Direkt på morgonen började hon fråga när vi skulle fara - när hon insåg att det var ett tag kvar förberedde hon genom att plocka fram sina kläder på hallgolvet.

Till hennes stora glädje fick hon dessutom ta sina "vårkläder". Något hon gillar. Speciellt fingervantarna: "Fingervantar är bra. Jag har ju så många fingrar och då måste jag ha fingervantar". På bara några minuter var iallafall alla kläder framplockade. Det är synd att det ite alltid fungerar på exakt det sättet här i huset...

(Tandläkarbesöket gick bra. Hon gapade som en häst. Fick välja en liten leksak, en "skattkista" i plast. Och längtar till nästa gång.)

Nu är det ca en vecka sedan vi sist smorde kortison på E´s kinder. Det har gått två dagar med totalt mjölkfri diet (och några fler dagar med mjölkfri gröt).

Hittills känns det inte helt bra. Efter det att vi bytte till mjölkfri gröt tyckte jag att eksemen förbättrades lite. Men nu (främst idag) känns det som att det förvärrats rätt mycket igen. Händerna är ganska oförändrade - de ser ut som de gjort sedan vi trappade ner på kortisonet (dem ska vi ju dessutom även fortsättningsvis smörja med Elocon en gång per vecka eftersom de inte ser så bra ut). Kinderna däremot var ju så pass fina i måndags att läkaren tyckte vi skulle prova kortisonfritt (och samtidigt testa mjölkfritt) - nu är de långt ifrån så fina. Igår morse fanns det en del "knottror" på dem - men de gick nästan bort under dagen då jag smorde med mjukgörande rätt många gånger. Idag har de komit tillbaka - och bara blivit värre under dagen trots att jag smort mycket. Det känns inte roligt alls. Dessutom upplever jag att hon återigen störs lite av eksemet, främst vid insomning.

Vad gör man om det blir så som det börjar verka som att det ska bli? Om eksemet kommer tillbaka direkt man slutar med Elocon. Ska man då fortsätta med Elocon i ansiktet på en liten bebis hur länge som helst? Det känns ju absolut inte bra. Eller finns det kanske något annat som är värt att testa?

L´s fötter fortsätter att hålla sig bra. Vi smörjer med mjukgörande två gånger per dag och försöker fotbada eller bada minst varannan kväll. Jag har haft tur och fått kontakt med en tjej som har en liten son med Iktyos - och som kan ge en hel del bra tips då hennes familj har träffat den "ledande experten" på Iktyos i Sverige. Stort tack till henne för det.

Trots att fötterna är fina och bra nu finns där vissa smågrejer. Idag var det denna ganska djupa spricka i en tå (syns inte så bra på bilden dock). Inget L verkar lida av som tur är.

Helt underbart väder idag. Förmiddagen har vi tillbringat ute. E har sovit i sin vagn medan L sysselsatt sig med allt från pulkåkning och skidåkning till att kratta snö (vi hittade inte hennes spade så krattan fick duga). Själv har jag "nöjesskottat" bort snö från gräsmattan - bara för att ha något att göra. Den var riktigt sockrig och luftig idag. Tung men samtidigt väldigt lätt. :)

När vi kom in blev det ett fotbad för L´s del. Det missades tyvärr igårkväll.

Igår fick E sin allra första tandborste. En stor händelse i livet - för L. L fick även hon en ny tandborste och eftermiddagen ägnade hon åt att lära E hur man borstar tänder. E verkade mest gilla att gnaga på tandborsten.