Suddiga minnesbilder som träder fram

Igår var jag till Finland med barnen och min mamma. Vi hälsade bland annat på min mammas mostrar. Jag träffar dom otroligt sällan, och det är nog ca 20 år sedan jag senast var hemma hos dem, så det var roligt. Det är otroligt hur saker man inte trodde fanns i ens minne vaknar till liv när man får se dem igen. En av mostrarna (som för övrigt har samma namn som vår yngsta dotter) bor i det hus där min mamma växte upp. Vi har varit i det många gånger när jag var barn men om någon i förrgår hade bett mig beskriva det så hade jag misslyckats totalt - men nu när jag såg det igen så mindes jag det plötsligt. Både hur där såg ut och saker vi gjort när vi varit där. Detsamma gäller för den andra mosterns hus, även det en plats där jag vistats en hel del som barn men som med årens gång allt mer fallit i glömska. Det var roligt att ge lite ny kraft åt minnesbilderna.

Vi besökte även den kyrkogård där min mormor har sin grav. L, som alltid vill vattna blommor när vi är ute på gården eller besöker vänner, ville direkt påbörja vattning av min mormors blommor så det fick hon göra. Min mammas mormor och morfar har sin grav på samma kyrkogård så vi passade på att vattna även deras blommor. Den gravstenen är en riktig påminnare om hur bra vi har det. Hur lyckligt lottade vi är som lever i en tid då läkarvård och annat är självklarheter. Namnen och årtalen på gravstenen vittnar nämligen om det faktum att så många fler barn dog i unga år förr. Bland annat kunde man utläsa att paret två år i rad (på trettiotalet) födde barn som dog innan de ens hade blivit en månad gamla.


L vid den lekstuga som hennes mormor lekte i som barn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0