Nu blommar träden även här uppe i norr...

Iallafall häggen. Den på bilden tillhör grannen, men har den goda smaken att hänga in på vår tomt.

En underbar dag ute i solen


Röda prickar och falska maränger

För första gången på väldigt länge har E nu små ilsket röda prickar i sitt ansikte. De dök upp under natten och finns både på kinden och hakan.

Min första tanke var att hon kanske är överkänslig mot ägg - hon fick nämligen smaka en halv marämg igår för första gånger och sådana inehåller ju mestadels ägg och socker. Trodde jag iallafall.

När jag nu gick och läste innehållsförteckning så visar det sig att marängerna inte alls innehåller ägg - de är istället gjorda av:

Socker, skummjölkspulver, förtjockningsmedel, E 466 och E 412

Maränger helt utan ägg alltså. När jag läste på påsen började jag minnas att jag faktiskt läst om detta "marängfusk" någonstans (kanske i Mats-Eric Nilssons eminenta böcker) - ganska nyligen dessutom. Men det har glömts bort.

Nåja. Nu kan man ju ta detta "marängtest" som en liten bekräftelse på att E faktiskt bör undvika mjölk ett tag till. Vi har ju funderat en del på om det verkligen är mjölken eller helt andra saker som ligger bakom det hela...

Och framöver blir det nog hemgjorda maränger de få gånger vi äter sådana i detta hus.

Regnet det bara öser ner...

Det blåser ute. Det har regnat till och från i ett dygn. Termometern visar bara några enstaka grader över noll.

För bara några dagar sedan var här sommar. Vi grillade kycklingburgare till lunch och hade picknick på en filt i trädgården.

Tur att det snart "blir sommar" igen. :)


Barnskor

Det är något speciellt med barnskor i riktigt små storlekar. De är ofta så otroligt söta. Jag har aldrig varit en sån som ens kastat en endaste liten längtansfull blick på små babyplagg innan jag själv var gravid - men små babyskor har till och med jag kollat på.

Sen när jag väl fått egna barn har det inte blivit några riktigt små skor för vår del. De har känts rätt onödiga så våra minsta skor är i ungefär de storlekar då barn börjar gå.

Nyligen letade jag igenom skopåsarna för att se om det fanns något passande att ta fram till E. Hittade några par och konstaterade samtidigt att man snabbt samlar på sig många skor. Gummistövlar i olika storlekar, vinterskor...och sommarskor (som var det jag letade efter). Bilden föreställer det L haft på sina fötter under de tre somrar som hon hittills funnits på vår jord. (Första sommaren var det bara strumpor)

Festis

L fick en festis av sin kompis V häromdagen. Hon blev glad och ville dagen efteråt återgälda genom att ge honom denna teckning föreställande honom och henne. Ni ser väl festisen i L´s ena hand? :)   (till höger i bild)

Cyklist


L kan numera cykla...Iallfall några meter...

Ekorre

Förra vecken när jag och barnen var förbi till deras mormor och morfar dök det plötsligt upp en liten ekorrunge på gården. Den kom mot oss så vi gick åt andra hållet. Men den gav inte upp - det slutade med att vi blev jagade av denna lilla, uppenbarligen sällskapssjuka, ekorre. L och hennes mormor satte sig i varsin gunga och ekorrungen placerade sig rakt under dem på marken. Tillslut tvingades vi gå in för att ge en eventuell ekorrmamma chans att hitta den.

Men ingen mamma dök.

Nu har det gått över en vecka och ekorren är fortfarande kvar hos dem. Den har slutar förfölja människor, men äter gärna den mat som min mamma placerar ut åt den. Nu har den dessutom vuxit till sig rejält och ser inte alls lika liten och ynklig ut som den gjorde när vi först såg den.

Stor lär liten

Eller liten lär ännu mindre. Eller kanske är det en ganska stor som får lära sig av en ännu större?

Alla tre meningarna stämmer ganska bra tycker jag.

Ranua

Förra sommaren besökte vi Ranua (en djurpark i norra Finland) med barnen. E kommer nog inte ihåg särskilt mycket av besöket då hon bara var ett par veckor gammal då - men hos L gjorde det desto mer bestående intryck. Hon pratade mycket om djuren efteråt och ännu idag minns hon besöket i Ranua.

Det visar sig bland annat då hon bygger med Lego - allt som oftast berättar hon om sina byggen "Det är Ranua", och förklarar var djuren får mat och att det finns stängsel så att de inte kan smita.

Helgen då vinterkläderna försvann

Äntligen är alla vinterhandskar, varma mössor, täckjackor, overaller och vinterkängor bortrensade. Hallen har blivit fylld av nya utrymmen - och förrådet har blivit ännu trängre än det redan var.

Nu är det bara att ta tag i en annan rensning som börjar bli behövlig - storleksbyte.

Att ha två små barn innebär ett evigt sorterande av kläder. Inte nog med att olika säsongskläder ska plockas fram och tillbaka - dessutom finns det ständigt urvuxna kläder som väntar på att förflyttas till förrådet och ge plats för större storlekar, som i E´s fall oftast plockas fram från en annan låda i förrådet.

Att plocka undan L´s kläder går bra - jag vet ju att de snart ska fram igen. Att plocka undan E´s kläder är mer vemodigt. Vad kommer att hända med dem nu? Kommer jag någon gång att ta fram dem och tvätta upp dem åt ett litet syskon? Eller kommer de att ligga där i sina lådor för att tillslut skickas till behövande (efter att enstaka plagg sparats av emotionella skäl)?


Helgen då grönskan kom

För bara några dagar sedan var nästan alla kvistar kala här hos oss. Men under veckoslutet kom värmen och med den följde grönskan. Många träd har nästan helt utslagna blad och de som inte har det har åtminstone fina knoppar på gång.

De tre rönnar som vi nyligen har planterat verkar ga klarat sig bra - och är dessutom med säkerhet rönnar. När vi hämtade hem dem var vi inte riktigt, riktigt säkra på att vi lyckades hitta rätt träd - utan blad är det inte så nkelt som man kan tro.


L´s blommor växer

Dagligen (oftast flera gånger om dagen) vill L kolla till sina blommor. Till hennes stora glädje växer de så de knakar. Det börjar bli dags att ge dom någon form av stöd...

Hoppas de överlever tillräckligt länge för att hinna få "riktiga blommor" - för just sådana efterlysar L varje gång hon tittar till sina plantor.

Den senaste veckans evighetsprojekt...

...att rädda denna späda blivande häck från mängder av ogräs. Meter för meter...sakta men säkert...

Den vita stenen

Vi har sådan enorm tur med placeringen av vårt hus. Här bor många barnfamiljer med barn i samma ålder som våra barn - och med vuxna som vi trivs tillsammans med. Men här bor även ett antal äldre människor. I vårt grannhus till exempel bor ett helt underbart par i 80-årsåldern. De är riktiga trädgårdsentusiaster och något av det mest arbetsamma jag sett - de är definitivt i bättre form än många 60 åringar.

Det är så roligt att ha personer som dem som grannar. Jag tror att det är bra när ett bostadsområde innehåller människor i alla åldrar och är tacksam för att få ta del av deras kunskaper om bland annat trädgårdsskötsel (det var dom som tipsade om häverten). Dessutom tror jag det är bra för barnen att få förmånen att ha folk i alla åldrar i sitt liv. Nästan varje morgon tar L ett litet snack över häcken med någon av dem när vi är ute på våra gårdar.

Ibland när de bakat kommer de med ett fat rykande färska bullar eller något annat gott till oss. Det smakar underbart och är så klart uppskattat av en sådan icke bakningsintresserad person som jag är. Vi försöker återgälda så gott det går genom att hjälpa dem då de någon gång exv. har datorproblem (vilket händer väldigt sällan då detta par är sådana som hänger med och inte alls verkar ha några problem med "ny teknik".)

För någon vecka sedan fick L denna fina sten av dem. Kvinnan är gammal lärarinna och en gång i tiden har stenen använts av henne vid leken "Den vita stenen". Jag tycker den är så vacker. Dessutom - det finns många vita stenar, men ingen annan av dem har L fått just av dessa fina grannar. Jag tänker försöka se till att stenen får fortsätta finnas kvar.

Loppisfynd

I lördags var jag och L på loppis här i stan. Det blev en del inköp och vi kände oss båda två rätt nöjda tror jag. L hittade en jättefin liten jordglob som hon genast fastnade för. Den fick följa med oss hem för 20 kr.

Jag har länge varit ute efter en servis som komplement/alternativ till våra Ikea-tallrikar och nu fick det bli "Sparta" från Upsala Ekeby. Inte min absoluta favoritservis - men då jag vill ha något i den stilen men som dessutom ligger i sådan prisklass att jag törs använda tallrikarna och som jag har råd att komplettera med lite såssnipor och annat så är just den ett bra val. Delar till den ligger ofta på ganska ok prisnivå - om än inte lika billigt som jag fick mina tallrikar i lördags. En hundralapp för arton delar.

Sen blev det en del nyttoföremål. Två ugnssäkra ovala fat från Gustavsberg för 20 kr styck, några liter- och decilitermått i rostfritt stål för 30 kr tillsammans, ett par ugnsformar med lock för 20 kr styck. Jag känner mig mycket nöjd med köpen då allt detta är sånt vi faktiskt behövde (annars blir det ju lätt att man kommer hem med enbart saker man kanske egentligen inte behöver).

Det händer mycket på kort tid

Jag har precis lagat min och makens middag medan han har sövt barnen. När en av oss söver båda så får L själv ligga i sitt rum och läsa under tiden som E somnar (vilket går väldigt fort), sedan blir det fotsmörjning och en godnattsaga för L.

Kort efter det att de gick upp till sovrummen hörde jag en hög duns från L´s rum och eftersom jag alltså visste att hon var ensam gick jag upp för att se vad som hade hänt. Och då satt hon där i sängen och höll på att ta på sig sockar. "Jag har smörjt mina fötter själv" sa hon. Och det var därför jag hade hört en duns - den stora flaskan med salva hade hon släppt från sängen när hon var färdig.

Tänk vad mycket som hinner hända på några få år. För ungefär två år sedan var hon som E och klarade nästan ingenting. Nu tar hon tag i att smörja sina fötter innan pappa hinner komma och göra det (han kompletterade antagligen lite ändå). Det är ganska otroligt hur mycket barn utvecklas de första åren.

Söta små vantar

Stackars E har mestadels fått använda L´s urvuxna vårvantar från ifjol (då L var  2 år) - de har suttit som två lösa påsar på händerna. Av någon anledning har nämligen de vårvantar vi haft i mindre storlekar försvunnit och jag har inte hittat några att köpa heller.

I sådana lägen är det bra att barnen har en mormor som gärna stickar. Vi nämnde problemet för henne och dagen efter kom hon gående med dessa söta vantar. I alldeles perfekt storlek för en 10 månader gammal person. Så nu kan E använda tumgreppet även när hon är utomhus.

Gamla blöjor på banken

Idag har jag varit på banken. Det var 8 personer före mig i kön och det tog 45 minuter innan det var min tur. Det är verkligen tur att det bara händer en eller två gånger per år att jag måste uppsöka ett bankkontor.

Med mig på banken hade jag mina två barn i syskonvagnen. Ovanpå ligginsatsens fotända (precis vid mina händer alltså) hade jag dessutom en soppåse innehållandes gamla blöjor m.m. Den skulle kastas i soptunnan när vi lämnade gården hemma men det glömdes bort. Inte förrän jag satt inne på banken och redan hade väntat ett bra tag upptäckte jag den - en sån där tunn påsvariant på rulle var det dessutom. En sån som är nästan genomskinlig. Det lilla lastutrymme som finns under vagnen var fullt med biblioteksböcker och annat så det var inte mycket annat att göra än att låta soporna ligga kvar och hoppas på att ingen upptäckt dom.

Ibland är man förvirrad. Jag förstår inte hur det är möjligt att promenera hela vägen till stan utan att upptäcka att det ligger en soppåse en halvmeter från ens ögon...


Fråga efteråt

L försöker ibland använda sig av taktiken att fråga efteråt. Som idag. När jag bytte blöja på E inne på toaletten kommer L och frågar om hon får ta grädde från kylen och dricka (hon har konstiga idéer ibland). :)

Jag frågade något om varför hon ville det och skulle sedan precis börja föreslå någon annan dryck då hon ler spuveraktigt och utbrister "Men jag har redan tagit grädde". Och det hade hon. På golvet stod ett tomt gräddpaket, innehållet hade hon serverat sig själv i en liten skål.

Ibland lönar det sig uppenbarligen att vänta till det är för sent innan man frågar om lov...


L planterar

En riktigt varm och skön vårdag har vi haft idag. Passade på att göra lite allt möjligt ute på gården. Jag och L målade staket. Jag klippte ner lite buskar och rensade ogräs. Dessutom sådde L fröer. Hon har boken "Linnea planterar" och har läst mycket om hur man gör - och sett fram emot att få testa själv. Så idag fyllde hon noggrant krukor med jord och petade ner de små fröerna. Sedan vattnade hon och resten av dagen gick hon och väntade på att de skulle gro. Att jag förklarat att det tar några veckor glömdes bort gång på gång...

Snart kan E gå

Idag har E börjat klara av att stå själv en lite längre stund än en sekund. Fortfarande är det ganska korta stunder men hon har dessutom lärt sig avsluta "ståendet" genom at sätta sig lite mer kontrollerat än förr.

När L såg detta utbrast hon glatt "Snart kan E gå". De ser nog båda två fram emot det ungefär lika mycket.

RSS 2.0