En kväll på tu man hand

Igårkväll avnjöt vi ost, kex och vindruvor. Helt utan barnsällskap - och utanför hemmet.
Barnen var hemma med mormor och morfar.

Värsta galejen. Sånt händer inte ofta. 

Men igår hände det - även om det inte var någon riktig "galej". Visserligen åt vi ost, kex och vindruvor utanför hemmet och utan barnen (vilket i och för sig är ovanligt redan det), men det var vårt första föräldramöte någonsin.

Lika trevligt som något som hade kunnat gå under ordet "galej" faktiskt. Personalen på L´s förskola är så fin. Och det är så roligt att se hur de verkligen verkar brinna för det de gör.

Så gårdagskvällen var en riktigt härlig kväll. För vad är väl bättre än att få bli ännu mer förvissad än man redan var om att platsen där L tillbringar tre förmiddag varje vecka är ett toppenställe?




Ett nytt ord för att läsa

För ett tag sedan började E säga "äklaaa" när hon ville läsa. Nu har ordet utvecklats, men inte på det vanliga sättet (dvs att det blir tydligare och tydligare) utan det har förlängts och blivit ännu mer olikt "läsa" än det var från början.

När E numera kommer springandes med en bok i handen och vill få den läst för sig är ordet hon gång på gång upprepar - "äklalalaaa". Det läter rätt lustigt. :)

Det bästa med hösten...



...är härliga skogsutflykter med grillad korv och varm choklad.


Båbär till förrätt och korv till varmrätt.



Korvätning.
E är mer förtjust i korv än vad L är.
L äter det och tycker oftast det är gott - men någon riktig favorit har det adrig varit,
en skiva brukar räcka för henne. E äter mer gärna flera...


Sova borta

I gårkväll sov vår "lilla" L borta för första gången. Hon packade noga sin pyjamas och tandborste i ryggsäcken och tog med sig sin "bebis" (en virkad nalle som mormor gjort till E) när jag följde henne de 75 metrarna till mormor och morfar.

Kvällen gick bra, hon hann med både badkarsbad och mys i soffan. Även natten gick helt problemfritt. Hon vaknade tidigt i vanlig ordning och redan före kl 9 var hon ute i bärskogen med mormor och morfar. När hon tillslut kom hem hade hon med sig några liter lingon - så här har kokats sylt idag. :)


Hösten - de många salvornas tid

Precis som vi med L har återupptagit de täta fotbaden och fotsmörjandet så har vi även med E nu återupptagit ett visst Minidermanvändande. Visserligen är det ju sannolikt mjölken som är boven - men lite eksem har hon ju då och då trots att vi försöker utesluta all mjölk. Sannolikt beror det på att hon ändå fått i sig mjölk men man vet ju aldrig.

Hur som helst så skadar det ju inte att förebygga lite med mjukgörande Miniderm nu när sommaren tagit slut.

Dags för att återuppta fotbadandet

Under sommarmånaderna blir ju Iktyos, liksom många andra andra hudåkommor, ofta bättre. Så har det varit för L. Fötterna har varit helt mjuka och fina även utan täta fotbad - så de senaste månaderna har vi bara smörjt och badat lite då och då.

Igårmorse upptäckte jag dock en liten vit skiftning på ena foten och kände att både fötterna börjat bli lite hårdare. Så det blev till att starta upp fotbadandet igen - bäst att verkligen satsa järnet på att "mota Olle i grind".

Nu blir det fotbad flera kvällar per vecka och smörjning två gånger om dagen. Målet är att försöka hålla fötterna så fina det bara går. Det är antagligen lättare att göra så än att försöka få fason på fötterna efter att de redan hunnit bli helt hårda, flagiga och vita.

Som tidigare fick hon ett glas vatten med sugrör och en skål med några russin i. Allt för att göra det lite roligt. Just igår var det dockan som fick avnjuta det sista av russinen...vilket kan ses som en brun fläck i dockmunnen.

En stjärna vid namn Ajax

Den här fina barnboken har min snälla kusin skickat till oss med anledning av att barnens morföräldrars hund nyligen dog.

En så sorglig men vacker bok. Helt underbar faktiskt.


Det finns alla möjliga platser i skogen...


Sista dagen

Idag är min sista dag som föräldraledig på heltid...
Tiden har gått fort.

Just idag är en sån där riktigt fin höstdag. En sådan dag som det ofta var förra hösten då E var nästan nyfödd. Nu är hon stor och L är ännu större.

L har precis börjat på dagis några timmar per vecka. E ska fortsätta vara hemma - men nu med pappa som huvudansvarig.

Som tur är (för mig alltså) så ska vi båda gå deltid, så det blir en del hemmatid framöver också.

Denna sista dag har sä här långt gått åt till biblioteksbesök, shopping på Coop och sedan lite lek hemma - bland annat trumspel.



Det är sandigt i sandlådor...


Och det är alltid mycket tvätt i vår tvättkorg
(inte speciellt på grund av just sandlådebesök)


Ingen hund att skälla åt

E brukade skälla åt N. Med gungande knän (tog i med hela kroppen) stod hon långa stunder och sa "Vov, vov, vov" åt honom.

Nu finns han inte mer men när vi kom till mina föräldrars gård idag sprang E mot dörren och ropade "Eeeeo, Eeeooo" (hennes sätt att säga N´s namn). Sen ställde hon sig och skällde mot den stängda dörren.

Lilla söta


Mamma, hur ringer man till himlen?

Igår satt L med sin leksakstelefon i handen. Hon sa att hon skulle ringa till N (hennes mormor och morfars just avlidna hund). "Noll, noll, noll" sa hon samtidigt som hon tryckte på några ospecifika knappar.

Sen inväntade hon svar.

Som inte kom.

Tillslut frågade hon mig, "mamma, hur ringer man till himlen?".

Tyvärr har jag inte svaret på frågan. Men tre nollor verkar iallfall inte vara rätt nummer.


Himlen
(Under just dessa träkronor har hunden N vandrat många gånger i sitt liv.
Bilden är tagen på "Bergträskstigen". En stig som leder till en av de vackraste skogsplatserna jag vet.)


Som en kalv på grönbete


Hela E skiner av glädje när hon springer runt på gräsmattan


En fin hund har gått ur tiden

Idag har det varit en sorglig dag. Mina föräldrars fina rottweiler N, som för bara någon dag sedan var pigg och kry, har hastigt blivit sjuk. Så pass sjuk att det inte fanns något att göra.


Hoppas han har det bra där han är nu.
(Svansen är inte kuperad även om det kanske ser ut så på bilden)


Inskolning dag 10

En lyckad final. Inga problem eller bakslag så långt ögat kan se.

Idag gick till och med hämtningen helt problemfritt.

Från och med på måndag ska hon gå där tre dagar per vecka från 8-13.15. Det känns jättebra. Vi hade säkert varit lika nöjda oavsett vilken förskola vi hade valt...men jag känner mig ändå extremt nöjd med vårt val att ta detta lilla, privata alternativ. Maten verkar god varje dag och L äter som en häst även när hon är där. Personalen är jättefin. Barngruppen är (än så länge) liten. Det är lugnt och harmoniskt där. Barnen får göra roliga saker. Alla barn verkar bli sedda som individer.

Kan konstatera att så här långt känns det som att det var bra att valet blev mer styrt av hjärta än hjärna (med hjärna menar jag att det ju fanns vissa osäkerhetsmoment med detta privata alternativ).


Kunskap i allmänhet och om skelett i synnerhet

När L fyllde år fick hen en fin pärm som hennes farmor hade gjort åt henne. I pärmen fanns bilder på hur allt från händer och fötter till bröstkorg ser ut invändigt. Skelettet alltså.

Nu har hon fått möjlighet att utöka kunskaperna i ämnet. Hennes farmor (som alltså jobbar på en röntgenavdelning) har varit på kurs och där fått tag i en liten bok som riktat till barn nivå beskriver hur en röntgenundersökning går till. Roligt för L som under senare tid blivit allt mer intresserad av fakta om olika saker. En flitigt läst bok de senaste dagarna har varit en om dinosaurier. Vilket lett till till att L med viktig röst upplyser oss om att "när dinosaurier dör kommer det lera på dom och sen tappar dom tänderna och sen blir tänderna fossiler" och liknande saker. :)


Inskolning dag 6-9

I måndags och i tisdags var L på förskolan från 9-12 och det fortsatte att gå bra. Från och med igår har hon gått den tid som det ska bli framöver, dvs. 8-13.15, och även det har varit problemfritt. Hon verkar trivas bra.

Det enda "problemet" är att hon blir arg när hon ska gå hem, speciellt när vi avslutade dagen kl 12. Den tiden var mindre lämplig eftersom barnen då precis satt sig i soffan för en lässtund efter lunch. L ogillade att avbryta den mitt i. På grund av det har vi bestämt att hon ska gå till 13.15 istället. Då hinner lässtunden ta slut vilket gör det mycket lättare at hämta henne. (Att det just blev kvart över ett beror på att E sover mitt på dagen och som senast brukar vakna kl. 13.00. Nu kan vi låta E sova klart i sängen och sedan gå till förskolan för att hämta L.) Hursomhelst är det ju ett "lätt" problem jämfört med motsattsen. Mycket hellre har jag det så här än att hon gråter och inte vill bli lämnad där.

Nu är det bara en inskolningsdag kvar. Gissar att även den förflyter smärtfritt.

Iiiiiiiinte

Ännu ett populärt ord vid matdags för E.

Hon vill ju helst äta själv, så om man någon gång gör det "stora misstaget" att försöka mata henne med en sked så skakar hon på huvudet och säger "iiiiinte". När man sedan ger henne skeden så äter hon glatt med god aptit.

Vem vill sitta och bli matad när man ser att storasyster äter själv??

DAAAAARDIIII

Daaaardi, daaarrrdiiiiii. Det är ett av E´s senaste ord. Det tog ett tag innan jag förstod det - men nu har jag räknat ut att det betyder "färdig".

Mestadels använder hon det när hon ätit och vill ner från barnmatstolen. Så fort fort sista tuggan är svald (alltså inte sista biten på tallriken utan det sista hon känner för att äta) så ljuder ordern. Bestämt och ganska högljutt "daaaardi, daaardiiiiiiii".

Precis som alla andra eventuella behov och önskemål så ska även detta helst uppfyllas i samma sekund som det uppstår. Om E själv får bestämma alltså. :)


Det är inte lätt att vara tre år...

Att humöret kan växla så mycket hos en så liten person. Att någon ena sekunden kan vara kramigare och kärvänligare än någonsin. För att nästa sekund vara så otroligt arg och ledsen. Ena sekunden öm och vårdande, lugn och harmonisk. Nästa sekund rusandes runt i något okontrollerat ryck.

Det kan inte vara lätt att vara tre år. Att ha så mycket känslor och viljor. Att vilja frigöra sig. Och samtidigt vara så liten och bara vilja krypa upp i mammas eller pappas famn.

Ibland är det dock nästan så att man glömmer hur liten och oskyldig hon faktiskt är. Ett snabbt sätt att påminna sig om det är att titta på henne när hon sover.

Återbesök på barnmottagningen

För ett par veckor sedan var E på återbesök på barnmottagningen. Eftersom allt just nu fungerar så bra och vi är rätt säkra på att mjölken är problemet så bestämdes det att vi nu fortsätter på samma väg. Återbesök blir om ungefär ett år.

Efterom E haft problem med ganska hård mage och vi ändå var på plats för att ta prover så togs dock blodprov för test av ev celiaki. Idag ringde läkaren och meddelade att de proven var bra. Skönt. (Inte för att vi direkt trodde det skulle visa på något, men man vet ju aldrig)

Årets äppelskörd


Våra egna, ganska nyplanterade, äppelträd har inte gett frukt i år. Det har däremot mina föräldrars gjort. Skörden har ökat med otroliga 500% sedan förra året. (En liten detalj i sammanhanget är att fjplårets skörd bestod av ett äpple som L fick plocka från trädet).

I år var äpplena alltså något fler - och L och E fick plocka varsitt. Roligt - speciellt för L som följt äpplena sedan de var blommor. Båda två åt glatt av sina äpplen, även om L efte en stund övergav det till förmån för svampstudier. :)

Och jag tycker (som vanligt) att det är så roligt när barnen får chans att se att mat inte bara är en förpackad vara i en butik




Lilla fina näsan rinner

Stackars E är förkyld. Inte särskilt mycket - men tillräckligt för att snuvan ska störa hennes sömn. Och våran oxå då såklart. Men det sistnämnda är ju inte hela världen. Värre är det att se henne ledsen för att näsan stör.

Inskolning dag 5

I fredags var det dags för den femte inskolningsdagen. Det gick lika bra som övriga dagar.

L var på förskolan från 9-12 och hann alltså med både utevistelse och lunch. Kycklinglasagne hade de ätit, vilket hon tyckte var gott.

Pocket och prassel

Åh vilken rolig överraskning som låg i min brevlåda idag - första paketet från min hemlige bokvän i Pocket och prassel 3.0.

Kuvertet var alldeles fullproppat med fina saker. Där fanns bland annat två pocketar (varav en begagnad vilket knappt gick att se), dels "Mayada - dotter av Irak" av Jean Sasson och dels "Berlinerpopplarna" av Anne B. Ragde. Båda verkar jättebra så det känns egentligen lite svårt att bestämma vilken som skall läsas först, men som det känns just nu blir det nog Irakisk fängelsemiljö för mig redan ikväll. Jag hade god lust att börja på den boken direkt när jag öppnade paketet och läste baksidetexten. Det vackra bokmärket som också fanns i paketet kommer att ge läsnigen en extra lyxkänsla (jag har aldrig ägt ett "riktigt bokmärke", men många gånger tänkt att jag ska köpa ett).

I paketet fanns dessutom en Sudokutidning, ett nagellack (som är i perfekt färg för att matcha min nyinköpta höstfavorit, en kofta), en ansiktsmask, en "duschboll", en rulle av Mentos goda klassiker, en chocklad från Anton Berg ("Mango & Pink grapefruit" - låter ljuvligt) och ett kort från min hemliga bokvän.

Stort tack - det här paketet kommer att innebära massor av både läsupplevelse ioch annan njutning för mig. Jag kan se framför mig när jag sitter i soffan en mörk höstkväll klurandes på ett sudoku med ansiktet täckt av en mask. :)

Mina allra finaste små tjejer


E ligger och läser i L´s knä


Inskolning dag 4

Ännu en 1,5-timmarsdag. Allt verkar ha gått bra. L ha klippt och klistrat ett "monster" som hon stolt visade upp. :)
Tog hem det tillsammans med den knapptavla som hon gjorde häromdagen. Så roligt att få ta hem hennes fina alster och hon vill gärna hänga upp dom på väggen. :) 

Även idag undrade L lite över vad jag och E gjort men det kändes som att det inte var något större bekymmer för henne. Lite konstigt känns det ändå att ha henne där - eller att ha bara henne där medan E är hemma. L blir lite oroad över vad E gör. Och E blir mycket arg över att lämna L bland alla leksaker och själv åka därifrån. :)
Som tur är går ju allt över fort. Fem minuter senare är E strålande glad igen (och det är ju dessutom inte bara L/dagis som hon inte vill lämna - ilskan kommer ju likaväl när hon ska lämna en rolig hylla i affären, gå in från gården eller vad som helst.)

Imorgon blir det första lunchen på förskolan för L. Läste att de har kycklinglasagne. Det blir nog gott för henne. :)

Inskolning dag 3

Idag var L själv på förskolan i 1,5 timme. Det innebar att hon fick vara med på utevistelsen vilket hon såg fram emot att få. Även idag har det gått bra. Hon har inte varit ledsen. Hon verkar även komma in bra i barngruppen enligt fröknarna (just det är ju annars min skräck - att hon ska få svårt att komma in då resten av barnen ju redan gått där något år och kanske hunnit bilda kompispar/grupper redan).

När jag hämtade henne ville hon även idag stanna längre. Och det känns ju skönt. :)

Jag kan dock tycka att det idag ändå fanns en liten ton av att nyhetens behag börjar gå över. Hon frågade en hel del om vad jag och E gjort, verkade lite smått "bekymrad" över vad hon missar. Var inte riktigt lika översvallande positiv till förskolan som hon varit tidigare dagar - om än fortfarande klart positiv. Men det var ju väntat. Nyhetens behag går ju alltid över efter ett tag. Hoppas bara nu att hon fortsätter vara lika positiv som hon ändå fortfarande är.

Inskolning dag 2

Det kom inget samtal från förskolan. När jag och E kom dit för att hämta L satt hon nöjd och glad och limmade knappar på ett papper. Roligt för henne - hon har alltid gillast att pyssla och även på öppna förskolan brukade hon gärna sätta sig vid "pysselbordet".

Imorgon ska hon vara där i 1,5 timme (om allt går bra). Då hinner hon vara med en stund när de är ute också vilket hon har sett fram emot (vi har ju hela sommaren följt hur bygget av utegården har avancerat steg för steg).

Så här långt kan man ju konstatera att det varit en riktigt lätt inskolning.

Keps ska det vara

E är helt galen i kepsar. Antagligen beror det på att L ofta haft keps medan E haft solhatt i sommar. Nu vill E gärna gå runt i keps och anser sig vara väldigt cool när hon har en på sig. Hon går och gräver i mösslådan och säger "Keps, keps" (dock med ett inte så perfekt uttal). När hon hittar en tar hon på den, oftast på snedden. Sedan går hon runt och ser stolt ut. Då och då stannar hon dessutom till för att spegla sig lite i ugnsluckan.

Hon är så söt när hon går omkring och med så tydlig min visar hur cool hon anser sig vara. :)

Alone

Kanske inte riktigt. Men nästan. Nu är bara jag och E hemma, L ville stanna på förskolan själv idag. En timme ska hon vara där (om de inte ringer innan). Det känns rätt ovant och tomt (och lugnt) att vara hemma med bara ett barn. Visserligen är ju L ibland hos bland annat morfar och morfar - men oftast är vi fullt sysselsatta med något under den tiden (typ renovering). Och så känns det ju annat när hon är hos anhöriga.

Nu sitter bara jag och E här och har ätit mellanmål. Roligt för E kanske med lite egentid med sina föräldrar. Dessutom roligt för L att få vara på förskola. Men lite konstigt känns det ändå att lämna bort sitt barn för att själv vara hemma. Hur jättebra jag än tycker att förskolan verkar vara.

Men nu är det inte 70-tal. Lekparkerna är tomma - barnen är på förskola. Så det blir bäst så här för L. (Det blir till och med riktigt bra - hon kommer att ha jätteroligt på sin fina förskola. Roligt för henne att få komma hem och berätta om sina egna upplevelser. E kommer dessutom att få chansen till mer egentid med oss)

Men hade det varit som förr och det fanns lediga barn i mängder så hade det självklart varit roligt att ha även L hemma under ett år till, vi ska ju ändå vara hemma med E.

RSS 2.0