Nybakat bröd
Öppna förskolan
Men när L blev äldre var vi ibland på den närliggande kyrkans öppna förskola och gick även på barnrytmik som de anordnade. L började ju inte förskola förrän hon var 3.5 år och¨på slutet av hemmatiden var det nog roligt att få träffa lite fler kompisar än våra bekantas barn (som många vid det laget gick mer eller mindre heltid på förskola och därför inte hade tid att träffas särskilt ofta). Även E halkade ju med på detta såklart - men hon var under året sist vi var på kyrkans aktiviteter så hon var rätt liten. (Sen har båda flickorna gått barnrytmik i höstas med sin pappa oxå).
Nyss när jag tittade igenom lite gamla bilder hittade jag några från den tiden - och kom att minnas hur mysigt det var. Jätteroligt att få vara med sin treåring på sångsamlingar, dans och intrumentspelande. Och få vara med och på avstånd se henne agera i barngruppen. Sitta med henne och se på kyrkans fina julspel. Jag är glad att jag fått den tiden med henne - att det inte bara är förskolepersonalen som fått vara med henne i alla dessa situationer. Trots en löneutvecklig och karriär som inte är vad de kunnat vara långledigheterna förutan så ångrar jag inte en sekund att jag varit hemma länge med mina barn. Och jag är tacksam att jag haft möjlihet att ens göra valet...
Pjäxan - det nya kylskåpet
I går hade jag tänkt göra räkcocktail åt oss alla fyra och hade till det köpt bland annat en citron. L är förtjust i räkor och var ganska involverad i och intresserad av uppackandet av matvarororna.
När jag någon timme senare skulle skära upp citronen så hittade jag den ingenstans. Till slut frågade jag Linnea om hon sett den. "Jo den har jag satt i min pjäxa" svarade hon...med ett tonfall som att det var den mest naturliga placeringen i världen. :)
En ny flygplansmodell
Konstruerad av L förra veckan
(då hennes pappa var i Stockholm hela veckan och färdades dit med just flygplan)
Åka till Persien
Det blev bara tre böcker. Två kokböcker (vilket ju verkligen är behövligt för en som har ca 1,5 hyllmeter med kokböcker redan - men jag kan aldrig måtstå just sådana). Dn tredje boken blev en ny kartbok vilket kan behövas - våran gamla är väl ca 15-20 år gammal och med andra ord inte riktigt överensstämmande med verkligheten. Sedan blir det skönlitteratur och barnböcker när de rear ut rean til halva priset (och kanske några inköp innan det med).
Nu ligger L och läser i kartboken med sin pappa. Hon har den senaste tiden varit väldigt fascinerad av Egypten - det är mycket prat om pyramider, mumier och faraoner... Och nu kollar de in hur det ser ut på kartan och sånt. Spännande låter det som. Även Persien verkar intressant för hon sitter och pratar om att hon vill "åka till Persien och Egypten".
Men mest spännande verkar Egypten vara för nu hör jag att byggandet avbrutits till förmån för ny sysselsättning - "bygga Egypten av klossar".
Namnförslag
Ett tredje förslag är "Villa Villerkulla".
Ibland är allt fel
Det är tur att sådana stunder inte varar för evigt. :)
Tacksam över mina snabba förlossningar
Min stora förlossningsskräck är ju att inte hinna till sjukhuset och tvingas föda barn i bilen. Att jag är rädd för det beror ju på att mina tidigare förlossningar gått fort - och slutskedet till och med extremt fort. Två-tre krystvärkar per unge. Och att barnmorskorna sagt att det är osannolikt (om än självklart inte omöjligt) att jag någonsin kommer att ha en segdragen förlossning.
Nu sitter jag och tittar på "Förlossningskliniken" på TV och inser att motsatsen till mina snabba förlossningar inte är att önska heller. Fy så hemskt att ligga i timme efter timme och försöka krysta ut en unge som inte kommer ut. Det måste ju vara värre än att den i princip flyger ut inom några minuter efter första "kryst-känningen" (även om det också är lite obehagligt på sitt sätt - det blir så plötsligt och snabbt). Att krysta och krysta och inget händer - trots hjälp av sugklockor och tänger och allt möjligt. Vilken skräck. Det vill jag helst slippa.
Jag vill gärna ha en till likadan snabb och enkel förlossning som de två tidigare varit. Och helst då inte i bilen förstås... :)
Dottern har färgat håret rosa
Hon utarbetade den nya hårfärgningstekniken att först måla ett papper med mycket färg och riktigt mycket vatten. Sedan är det bara att smeta in pappret över huvudet (och ansiktet) så får man en fin i det här fallet rosa nyans.
Djupt koncentrerade sötnosar
Rengör avlopp...
Vilket var behövligt i vårt hus
Nu har vi ett eget museum
Eller rättare sagt hade.
I går byggde L detta fina museum med många djur i (döda, uppstoppade djur antar jag eftersom det låter som att förelagan är Naturhistoriska museet).
Senare på dagen, när museet var bortglömt, agerade E rivningsföretag och raserade det.
Tur att det som raserades var ett bortglömt Duplomuseum och inte det riktiga som ju är fyllt av gamla "oersättliga skatter".
Hemsk bildserie
Jag hoppas den är fejk och redigerad...
De har så mycket glädje av varandra
L sade "Jag tycker bäst om att bada med E. Hon är min bästa badkompis".
Gravidfrågor
Hittade dessa i en annan blogg.
När fick du reda på att du var gravid?
Ungefär så tidigt i graviditeten som det överhuvudtaget är möjligt att veta det
Hur gammal var du?
31, 33 och 35 år (när jag fick veta alltså)
Hur tog din partner det?
Blev glad
Mådde du mycket illa?
Nej. Med alla tre har jag kunnat känna ett litet, men nästan konstant illamående några veckor i början. Men det har bara varit om jag känt efter. Dessutom har jag varit lite mer illamående ibland i början om jag inte hade ätit på några timmar. Men inte heller det har varit i sådan omfattning att det varit jobbigt på något sätt.
Hade du mycket halsbränna?
Nej, ingen alls
Var du känslig?
Ja det kan man kanske säga. Men det har inte varit knutet just till graviditerna tycker jag. Utan snarare varit något som kom med första graviditeten och sedan stannat. (I och för sig kanske det beror på ständig hormonpåverkan sedan dess? Sedan jag blev gravid första gången är det få månader som jag inte antingen ammat eller varit gravid.)
När kände du bebisens första sparkar?
Har dålig koll på sånt. Men kanske kring vecka 15. Något senare med någon och kanske något tidigare med någon
Var du ofta orolig?
Inte orolig direkt. Eller ibland. Men mer beroende av kontroll. Så länge jag varit påläst och känt att jag vet vad som händer och varför samt dessutom haft i mina ögon bra underlag för att fatta beslut kring kostfrågor osv så har oron inte varit så stor.
Sparkade bebisen mycket?
Ja alla tre har sparkat rätt mycket. Speciellt första hickade dessutom ofta.
När började du läcka bröstmjölk?
Aldrig vad jag märkt (förrän direkt efter barnen kommit ut då, om man nu kallar det läcka förstås)
Fick du bristningar?
Nej
Blödde du någon gång?
Nej
Hur många Ultraljud gjorde du?
Mer än ett per barn (kontrollfreak)
Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Det var inget jag tänkte på innan. Inte med något av barnen. Däremot tänker jag denna gång en del på att jag väldigt ogärna vill föda i bilen, dvs jag vill hinna fram till förlossningssjukhuset.
Hur började din förlossning?
Första med värkar. Andra var en igångsättning pga misstänkt vattenavgång (som sen inte var vattenavgång).
Hur många timmar tog din förlossningen?
Första barnet kom efter 1,5 timme på förlossningsavdelningen (men föregicks av några timmars värkar hemma). Andra kom ca 2-2,5 timmar efter det att värkarna hade börjat.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in?
Vet inte riktigt
Dragen med sugklocka?
Nej
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Första tog väl ca 10 minuter om jag minns rätt. Andra tog ca 5 minuter.
Blev det komplikationer?
Nej
Vad tyckte du var jobbigast?
Att det gjorde ont. Vilket jag i och för sig hann glömma innan andra barnet kom. Men under den förlossningen vaknade minnet att "just det ja - det är ju så här ont det gör". Nu har jag glömt igen och det känns som att "inte är det så farligt alls" och jag kan för mitt liv inte få fram någon minnesbild av att det skulle vara särskilt smärtsamt. Men jag vet ju att minnet lurade mig förra gången...
Var du rädd för något?
Nej inte direkt. Eller att hjärtljuden skulle gå ner för mycket.
Skrek du?
Ja
Hur många var inne i förlossningsrummet?
3-5 personer (inkl jag och maken)
Fick du sy?
Ja lite
Vilken vecka födde du i?
Första kom i vecka 39 och andra i vecka 38
Vad var vikt och längd på bebisen?
Båda vägde strax över 3 kg och var runt 50 cm långa. Med lite variation åt olika håll.
Ammar du?
Nej inte nu. Första barnet ammade i ca 17 månader. Andra i ca 12 månader.
Vad tyckte du om förlossningen?
Så länge jag är garanterad att få föda på ett sjukhus och inte i en bil så gör jag det gärna många gånger till.
När kommer nästa barn?
I maj
Hoppas jag på att få en pojke denna gången?
I dag läste jag ett inlägg i en blogg om en fråga som jag själv ofta tänkt på - varför det enligt vissa är så viktigt med ett barn av varje kön. Jag ställer mig lika frågande till det hela som tjejen vars blogg jag läste.
Vi har ju två döttrar och det har föranlett att vi otaliga gånger (nu när vi väntar ett tredje barn) får kommentarer och frågor såsom "NU ska ni se att det blir en pojke" (sagt med ett tröstande tonfall) och "Jag antar att ni håller tummarna för en pojke nu" och "Vad roligt om det blir en pojke den här gången".
Jag fattar det inte. Visst vore det roligt om det blev en pojke. Lika roligt som om det blir en flicka. Det roliga i det hela ligger i att det blir ett barn.
Jag hoppas på att det blir ett levande barn som helst också är friskt. Sen spelar det mindre roll om det är en pojke eller en flicka. Möjligen skulle det bli lite "smidigare" och billigare med en flicka till eftersom vi har mängder med kläder i mer flickiga färger (och förvisso mycket även i "unisex-färger"). Så svaret på frågan är snarare att jag hoppas på en flicka till. (Vilket självklart är att överdrivet - jag hoppas på ett barn. Men om jag nu skulle hoppas på något skulle det nästan väga över för flicka ur ett smidighetsperspektiv, eftersom könet i övrigt saknar betydelse).
En natt utan barn
Hur som helst så hade vi en sådan natt i lördags. Vi åkte till grannstaden, gick på musikal, åt gott, lade oss tidigt i en skön hotellsäng och kollade melodifestival. Riktigt roligt och avkopplande. Dessutom fanns möjlighet till sovmorgon men när man är van att alltid vakna tidigt så blir det ju lätt så att man vaknar tidigt även när det går att sova länge (med L har det alltid varit runt kl 7 och med E har det varierat med perioder till kl 7 och till kl 5, eller som nu - till kl 6). Och just så blev det för mig, men det var skönt att ligga och dra sig ett par timmar helt ostörd. :)
Stor misär
Nästan en katastrof.
För några dagar sedan gick vår dator sönder och det är verkligen inte kul. Självklart är det ju dock ingen katastrof på riktigt - det krävs ju bara en millisekunds eftertanke för att man ska förstå hur pluttigt det är med en trasig dator jämfört med mycket, mycket annat.
Men just när det händer - och datorn är stendöd - då är det verkligen inte kul...
Brödbak
Så i dag bakar jag och tjejerna bröd. Som vanligt en lättbakad variant. Jag älskar brödrecept som knappt kräver någon arbetsinsats men som ger gott bröd ändå. Det bröd vi gör idag tar ungefär fyra timmar att göra - varav 15 minuter är arbete. :)
Kramp i vaderna
Rent allmänt har jag haft tur med mina graviditeter. De har varit sjukligt lätta - jag har inte haft några egentliga problem. Med E (som är född i juli månad) var jag lite svullen på slutet, men inte värre än att jag kunde leva som vanligt och även ägna timmar åt att gräva i trädgården under stekande sol (vilket kanske var bidragande till svullnaderna). :)
Jag har alltså haft tur. Så här långt - man vet ju aldrig hur denna graviditeten slutar, även om den än så länge är fri från krämpor. Med krämpor räknar jag inte med att jag har lågt blodvärde för det bekommer mig inte särskilt mycket och så har det desutom varit med E också och i viss mån med L (i slutet). För varje graviditet har både startnivån och slutnivån på blodvärdet blivit lite lägre.
Men även fast jag har lätta graviditeter så hör jag inte till dem som skulle kunna betecknas som "graviditetsnjutare". De som sitter och klappar sin mage varje kväll, som sjunger för magen osv. För mig är det mer neutralt - jag påverkas inte särskilt mycket åt något håll av att vara gravid. Märker knappt att jag är det (förutom då att alla kläder sitter dåligt). :)
Däremot så saknar jag att vara gravid när jag inte är det. Det tog inte många sekunder efter att E föddes innan jag kände en brinnande längtan efter "en gång till" (inte menat som en stor längtan efter enbart graviditeter utan snarare efter "hela paketet"). Just därför bestämde jag mig redan tidigt i denna graviditet för att från början införliva mig med tanken på att detta är sista gången. Det gick väldigt bra. För ett tag. Nu - när jag alltmer närmar mig slutet - så kommer dock tankarna på att det vore hemskt om detta är sista allt oftare... Men en till tätt blir det iallafall inte - man måste ju ha tid till alla också.
Jag tror alltså att jag inte heller denna gång kommer att förmå mig att tänka att "detta var sista" när jag ligger på förlossningen. Istället kommer jag nog att tänka "man ska aldrig säga aldrig". Även om det sannolikt inte blir fler så kan man ju alltid "leva på" tanken att det kanske blir ett sladdbarn (om nu en ålderskillnad på 3-4 år räknas som sladdbarn?) någon gång. Det skulle kännas bättre än att helt sonika bestämma att nu är det slut - det skulle nog kännas för definitivt och för sorgligt. Bättre då att ta det lite varligt och låta tanken leva kvar och sakta rinna ut i sanden när åren går. :)
En populär spegel
Hur som helst så är E ofta ganska benägen att ta efter L och så även i detta fallet. När de exv får något nytt klädesplagg är L alltid snabb med att prova det. Detsamma gäller E. Hon föröker dra på plaggen själv men lyckas oftast inte och då kommer hon springandes. "Prova" - "På den" - uppmanar hon. Sen trängs damerna framför spegeln.
I morse roade sig E med att ta fram diverse kläder ur hallbyrån och prova dessa. Självklart med avbrott för beundrande stunder vid spegeln...
Fettisdagen
Vi (maken och L var det nog förresten) bakade ju semlor för ett tag sedan och vi har nog några liggande i frysen men jag vet faktiskt inte om det blir något semelätande för oss idag - vi har ätit så onyttigt sista dagarna så suget är (iallafall just nu) inte så stort faktiskt.
En som iallfall ska äta semla är L. De ska baka egna semlor på hennes förskola idag och sedan ha fika. De bakar ganska ofta där (på kanelbullens dag var det bullbak och inför jul hade de en dag med pepparkaksbak och en annan med bak av lussekatter). Det tycker jag är bra. L gillar att laga mat/baka och liknande så det är ju roligt att hon får göra det ibland på förskolan också.
Hjärtparaden fortsätter
Ännu "roligare" tycker jag resten av "temat" varit. De hade hängt upp ett stort hjärta på väggen och fyllt det med ord som genomsyrat veckan - ord som de pratat om och arbetat med extramycket i samband med temat. Det var en massa bra saker. Kärlek. Vänskap. Hur man är en bra kompis. Och mycket mer.
Dagens avslut
Dagen inleddes med att följa kartor
De blev omtyckta iallafall. Särskilt som de "pratar" (eller pussas eller vad ljudet nu ska tänkas föreställa) när man trycker på deras hjärtan. Samtidigt lyser hjärtat rött.
L har sedan ägnat delar av förmiddagen åt att tillverka varsitt halsband till mjukdjuren.
Alla hjärtans dag
I morgon är det "Alla hjärtans dag". I Stockholm köpte jag två små mjukdjur som vi ska ge åt flickorna. L har redan gett sin "hjärtkudde" till E. Hon var frisk i torsdags och var då på dagis och fick slutföra sitt "Alla hjärtans dag"-pysslande. Förutom hjärtkudden blev det även två andra fina hjärtan.
Bra planerat :)
Sovit gott i natt
Lillasysters namn är populärt
Och när man tigger till sig en lapp där namnet redan står, och som man kan skriva av, då kommer bokstäverna till och med i rätt ordning. :)
Det är vackert här
Så här fin utsikt hade vi från vår gata när vi var ute på en liten promenad i söndags...
Rätt men fel ordning
Dagiskompisesns namn illustrerades dessutom med ett porträtt på honom. L tycker just nu att det är väldigt viktigt att det framgår av hennes bilder om de föreställer en person av manligt kön... :)
Snorigt igen
Förra vckan var E hostig och febrig om vart annat och sov ungefär lika dåligt som hostiga ettåringar brukar göra. Nu har hon blivit bättre men istället har L´s snuva kommit tillbaka (efter att ha varit nästan försvunnen i drygt en vecka). Men "bättre det". För L innebr det ju iallafall ingen större påverkan på sömnen.
Som tur är har båda barnen (specielt L) plötsligt fått ett helt enormt ritintresse så de har det rätt ok trots att vi nästan bara varit inne sista tiden (främst eftersom E varit så febrig/hostig). De kan sitta hur länge som helst och rita - eller för L´s del snarare "skriva". Hon gör långa rader med blandade bokstäver. Och hon försöker skriva enkla saker som sin systers namn (får oftast med de rätta bokstäverna men i fel ordning). Och hon försöker hålla mig fullt sysselsatt genom att hela tiden be mig att skriva ord efter ord efter ord på en lapp som hon sen skriver av. Så trots deras ritande är jag fullt sysselsatt. :)
Snart är det alla hjärtans dag
Hjärtat ligger nu i L´s låda. Nästa gång hon kommer dit ska hon sy färdigt. Sen ska det visst fyllas med vadd och dekoreras. En hjärtformad kudde ska det bli till slut.
L ser fram emot att få det färdigt. Hon har pratat om det flera gånger i eftermiddag. När det är klart tänker hon ge det till lillasyster E säger hon.
Nu är det bokstäver som gäller
Några av treåringens bokstäver.
Och några av ettåringens...
(hon ritar runt lite med en krita och sen pekar hon och säger "E". Byter krita och ritar likadant för att sedan stolt peka och säga "L". Eller "O". Eller ibland någon annan bokstav)
Många små konstnärer
Med risk för att bli lynchad...
Det har varit mycket skriverier om Birgitta Ohlsson senaste tiden. Jag har faktiskt inte läst artiklarna särskilt noga - men om jag förstått saken rätt handlar det om att Birgitta tackat ja till ett nytt jobb, som EU-minister. Och att hon tänkt sig att börja arbeta en månad efter det barn hon just nu är gravid med är fött.
Jag vet inget om vad hon gör just nu - men om det är så att hon redan har ett jobb, om än ett inte lika välavlönat eller lika "bra" jobb som det nya, så har jag extremt liten förståelse för hennes val. Åtminstone om jag förstått saken rätt och att posten som EU-minister är något som kräver avsevärt mer än 40 timmars arbete per vecka samt många dagar då man är på annan ort och inte alls kommer hem på kvällen.
Hon har hyllats av ganska många men jag förstår inte vad det är att hylla? Jag skulle inte förstå det om det hade varit en man som gjort det valet heller. Jag skulle tycka att den mannen gör ett lika stort felval som jag tycker att Birgitta gjort.
Jag kan förstå om man som nybliven förälder (eller småbarnsförälder rent allmänt) tar ett jobb på annan ort eller ett jobb som kräver en mycket stor del av ens tid osv om man inte har något val. Om man måste för att få mat på bordet osv. Men inte om man gör det valet bara för att förbättra sin karriär eller få mer pengar i plånboken om där redan finns pengar så man klarar sig bra. Jag kan även förstå om man arbetar trots att det finns en nyfödd i familjen. Det är något jag själv gjort. Jag har som föräldraledig passat på att ägna någon timmar per vecka åt skrivarbete hemma vid datorn. Några kronor extra i börsen vilket möjliggjorde att något färre föräldradagar förbrukades och att jag (kanske) upprätthöll min yrkeskompetens lite extra.
Men oavsett om någon erbjöd mig 100 000 kr per månad så skulle jag under inga förhållanden tacka ja till en anställning som skulle innebära att jag tvingas vara borta större delen av mitt nyfödda barns tid. Och jag skulle tycka det vore ytterst märkligt (och från min sida oönskat) om mina barns far gjorde ett sådant val.
Man har ett visst antal timmar att leva. Och ett ganska litet antal av dessa har man möjlighet att tillbringa med sina barn. Man måste ha ett visst antal kronor i plånboken för att överleva. Och gärna några fler för att dessutom leva.
Jag vill om möjligt ha en sådan ekonomi att min familj kan inte bara överleva utan också leva och ha det bra i övrigt (om än inte i lyx). Men mycket mer av min tid, än vad som krävs för att klara det, är inte "till salu". Inte för någon lön skulle jag vara beredd att avstå för mycket av den tid som faktiskt aldrig kommer att komma tillbaka. Så mycket är pengar inte värt.
Till saken hör att jag har ett av de bästa jobb man kan ha (i mina ögon). Ett roligt, omväxlande, utmanande och utvecklande jobb. Det är inte jobbet jag vill välja bort. Men hur bra jobb jag än har så finns det sånt som är viktigare... Tur som är bor vi ju i ett land där det går att få både och. Där man har rätt att vara hemma länge med sina barn och ändå ha ett jobb att gå tillbaka till. Där man har rätt att under barnens första åtta år jobba deltid. Dessa rättigheter använder jag mig av med glädje. Och jag är ganska säker på att jag inte kommer att ångra mitt val - även om det innebär att jag klättrar lite långsammare på karriärstegen och på lönestegen än jag kanske annars hade gjort.
Men alla får ju göra som dom vill - och vad som känns rätt för dom. Det hindrar dock inte att jag tycker att vissa val är svåra att förstå. Ett exempel på sådant val är det Birgitta gjort (om jag alltså förstått det hela kring henne rätt).
Tänk vilken tur man haft
På TV går det just nu en dokumentär om handel med barn i Kina. Kidnappade småbarn. Tonårstjejer som tvingas in i sexindustrin. Föräldrar som på grund av olka omständigheter tvingas sälja sina nyfödda bebisar eller sina små tultande ettåringar.
Man får ont i magen och tårar i ögonen och tycker så oändligt synd om dem som hade oturen att födas under förhållanden där risken för sådant är så oändligt mycket större än den är här i Sverige.
Inte riktigt frisk
Nyss, när jag torkade bänkar i köket, var det en ung dam som passade på att sova lite. På en kudde på köksgolvet (man tager vad man haver).
Hon hade till och med lyckats hitta en tutte någonstans...
Nu sitter hon och äter ett lite tidigare än vanligt kvällsmål - och sen blir det sängen. Känns som att det finns en som behöver det... :)
Tacksam idag
Ibland kan man bli lite trött
När man sedan tillbringat en hel dag på jobbet. En dag som inte ens var en enkel "kontoret-dag" då det går att vara lite extratrött någon gång ibland och ta igen det vid annat tillfälle - utan självklart en dag med "resa" till annan ort där tankekrävande prestationer förväntades av mig.
Sådana dagar kan man bli lite trött. Just därför är jag trött just nu. Och kan konstatera att det blir en mycket tidig kväll för mig.
Det är inte jobbiga nätter eller annat som sliter ut människor - det är om man inte tillåter sig att vila efter sådana händelser (eller inte tillåts göra det). Så länge man inser att var sak har sin tid funkar det mesta bra. Just nu sover E oroligt - inget bra läge för att planera in ens en enkel filmkväll idag alltså. Istället läge att passa på att sova ikapp gårdagens förlorade sömn och bygga upp reserver inför eventuella sömnproblem de närmaste nätterna.
Men först blir det semlor. Eftersom vi har nybakade semelbullar hemma (maken som gjort dom) så gissar jag att det blir svårt att hålla sig till en... :)
