Inte alls lika gul längre
Men speciellt i öonen syns det gula fortfarande
Kräm
Ena tjejen åt ungefär fyra portioner...
Den andra var ytterst intresserad av att leka med krämen...
Fortfarande väldigt populär...
Vi glömde ett paket...
L hade nämligen fastnat för just det namnet och dessutom berättat för hela dagiset att bebisen heter Alva (fast vi absolut inte hade bestämt oss för något namn - varken Alva eller något annat).
Iallafall så sov bebisen sen när L ville ge paketet och så blev det liggande bortglömt på en hylla...
Men imorgon kanske det är dags att öppna det.
Man tager vad man haver
Glasen har inte använts sedan hot shots hade sin storhetsperiod för ca 15 år sedan...men jag har hört att den börjat bli lite smått inne igen? Vet dock inte om det stämmer eftersom jag aldrig är ute på krogen.
Bilirubinet på väg under 300?
För en stund sedan ringde läkaren från Sunderbyn för att meddela resultatet av gårdagens prov. Bilirubinet låg på 300 och blodvärdet på 180. Båda är alltså fortfarande rätt höga - om än på väg ner.
Man har ju testat det mesta som går att testa (inte för att man misstänker att hon har någon sjukdom utan bara för att utesluta att så är fallet) och inget annat värde än dessa två är "konstigt" på något sätt.
För vår bebis handlar det alltså antagligen om att hon har högt blodvärde (vilket i sig är positivt). När blodvärdet ska brytas ned hos nyfödda utsöndras ilirubin - och för den som har ovanligt högt blodvärde blir bilirubinförloppet segare. En annan bidraande sak kan vara amning. Det finns något som gör att bröstmjölk i vissa fall även det gör att det tar längre tid att få ner bilirubinhalten. Inget farligt det heller, man rekommenderas exv inte att sluta amma för att påskynda nedbrytningen utan man kan fortsätta amma som vanligt och låta nedbrytningen ta lite extra tid. (Däremot rekommenderas man i vissa fall att prova ge annan mat i 48 timmar för att se om värdet rasar snabbare då. Om det gör det kan man vara ganska säker på att det är bröstmjlken som gör att värdet segar sig och lugnt fortsätta amma som vanligt utan oro för allvarligare sjukdomar (att ha ett något förhöjt värde på det sätt som vår bebis har är ju i sig inte skadligt). Om testet med annan mat däremot inte ger en rejäl sänkning kan man ta det som en indikation på att det kanske ligger någon sjukdom bakom de höga bilirubinvärdena och ta ännu fler fördjupade prover.)
En skön dag
Idag har jag haft en sån där riktigt bra dag som man har ibland.
På morgonen var det "mammafrukost" på L´s förskola (eller mormor/farmor/moster/annan kvinnlig vuxen-fika, beroende på vad barnet har för personer i sitt liv). Mycket trevligt och gott. :)
Särskilt för E var det roligt att få undersöka alla spännande saker lite närmare och att få vara ute på gården med de andra barnen.
När vi kom hem sken solen och det var riktigt skönt ute. Bebisen sov som en stock, E och L lekte i sandlådan och jag passade på att hänga tvätt ute i friska luften.
Efter lunch sov båda de yngsta och jag hade en riktig mys-stund med bokläsning tillsammans med L.
Sen var det min tur att bli trött. Så det blev amning i TV-soffan med de två äldsta tittande på TV... Efter det kom krafterna åter och jag han med att städa nedervåningen.
En lagom dos av nytta och nöje, arbete och vila under dagen känns det som att det blev. :)
Nu har jag och alla barnen lite "fredagsmys" (maken är på någon form av grabbkväll med tennis, pingis och bastu).
Snart ska de små sötnosarna i säng och jag ska värma pizzan som jag tidigare idag inhandlat och sparat i frysen Det blir nog en bra kväll med... Jag har dessutom en tidning och god choklad som maken hade med sig till mig när han kom hem från jobbet idag så att jag ska kunna förgylla fredagkvällen lite. :)
Felciterad
Jag anser inte att ett sådant ställningstagande är detsamma som att säga att man inte vill ha sina barn i kommunal barnomsorg. Är lite irriterad över hur saker förvrängts...
Även om det inte direkt är hela världen.
Brieost
Utskriven
I morse rinde dom från Sunderbyn och meddelade att senaste bilirubinprovet låg på 312 (dvs. oförändrat). Bebisen blev utskriven, men de "släpper henne inte helt förrän värdet sjunkit en bit till". Så det är väl något mellanting kanske? :)
Iallafall blev det ny provtagning idag. Jag gjorde misstaget att tro att detvar kallt ute när vi skulle promenera till sjukhuset. Men det vardet inte. Så i alldeles för varma kläder gick jag dit, kånkandes på en vagn med tre barn (en på ståbräda). Jag borde bli vältränad och smal av detta. :)
Idag tog de förutom bilirubinet även ett blodvärde. Bebisen har ju hela tiden haft högt blodvärde (vilket är positivt att ha men kan göra så att bilirubinet tar längre tid att få ner).
Imorgon får vi nya besked från Sunderbyn efter att de kollat av värdena.
Dekorerad bebis
Det är mycket nu
Gårdagskvällen ägnades åt att författa en skrivelse som vi föräldrar skickat till politiker och andra.
Vi får se hur det går men vi håller tummarna för att vår förskola kan fortsätta sin verksamhet. Vi är så nöjda med den och dessutom anser jag att det är viktigt att det finns valfrihet, att både kommunala och privata aktörer får finnas och att olika inriktningar finns kvar.
Men att kommunen fattar beslut som är mindre bra (i mina ögon) är ju inte ovanligt. Här sysslar man med poolbyggen för 40 lånade miljoner, samtidigt som man skär ner i skolan med ungefär samma summa. Här bygger man om lokaler för stora summor. Man har fungerande förskolelokaler men väljer att flytta förskolan (till nya lokaler som byggs om för ändamålet) för att bygga om de gamla lokalerna för behandlingshem. Ett halvår senare lägger man ner behandlingshemmet. Man flyttar runt byggnader inom kommunen och bygger om dom för olika ändamål - bara för att en tid senare lägga ner verksamheten.
Risken att något sånt här skulle hända känns dessutom extrastor då vi valt ett privat alternativ - den här kommunen är nämligen känd för att motarbeta sådana företeelser. (Men inte heller en kommunal förskola hade varit ett helt tryggt val - här stänger man och öppnar och flyttar och har sig när det gäller förskolor och skolor).
Nu håller vi iallafall tummarna för att det löser sig. Vi vill ha kvar vår förskola med dess personal. Vi vill inte att kommunen ska ta över verksamheten...
Snart dax för utskrivning?
Då det börjar närma sig att vi ska få bli utskrivna från Sunderbyn (och istället skrivas in på BVC på hemorten) fick vi åka till Sunderbyn för en läkarundersökning. (Läkaren vill inte skriva ut utan att ens träffa barnet).
Så idag blev det nytt blodprov i Sunderbyn. Dessutom läkarundersökning och vägning. Bebisen har ökat bra i vikt och verkar få i sig allt hon behöver (annars kan just den biten bli lite farlig när det gäller bilirubintrötta bebisar). Om provet som lämnades idag visar på en acceptabel bilirubinminskning så kommer vi att skrivas ut och fortsättningsvis följa värdet via sjukvården på hemorten. Om dagens minskning inte är nog stor (eller om värdet rent utav har ökat) så kommer vi att vara inskrivna i Sunderbyn ett tag till, men får antagligen skrivas ut utan ännu en läkarundersökning...iallafall om utskrivningen blir inom en snar framtid.
Första frisörbesöket
Och vi hann faktiskt med ett besök. Två dagar innan vattnet gick så fick L sin klippning. Och till henes stora glädje avslutade frisören med att spraya två hjärtan i håret. Hon var ytterst stolt efteråt. :)
Den norrbottniska majmånaden är tillbaka
Vi har alltid rent och fint i vårt kök
Och just idag har det varit extra icke-rent. Vi har bakat pizza med barnen. Och samtidigt bakat (säkerligen ganska syntetiska) muffins. Inte som hembakade från grunden iallafall. Men de smakade helt ok.
Det var dottern som spanade in dom på Coops hylla. Och hon var så entusiastisk så vi lät henne få dem. Allt går att sälja med mördande reklam. Eller iallafall med en rosa prinsessförpackning. :)
Sen blev det myskväll för hela familjen. Pizzaätning i soffan. Och läsk (=mycket exotiskt i barnens ovana ögon). Och "Lilla spöket Laban"-film.
Nu sover alla barnen sedan ett par timmar tillbaka. Maken är och spelar tennis. Själv avrundar jag kvällen med en god kopp te. Fortfarande i soffan.
Man föds och dör likadan?
Graviditet och blodiga biffar - amning och rödvin
Jag hör till dem som är (kanske överdrivet) noga med vad jag äter vid graviditet/amning. Det är ju rätt korta perioder så då känns det inte som någon större uppoffring att undvika allt som kan tänkas påverka fostret/barnet negativt.
Alltså har jag nu i nio månaders tid varit utan ädelostar, blodiga biffar, kallrökta skinkor, alkoholhaltiga drycker och en del annat. Jag vet att risken att drabbas av exv listeria är mycket, mycket liten - men för mig känns den ändå onödig att ta. Så jag har gjort valet att avstå från att äta "risk-livsmedel" - inte för att jag tror att barnet nödvändigtvis skulle ta skada om jag åt sådant, utan för att undvika den lilla risk som trots allt finns. Man kan ju aldrig undvika alla faror - men just dessa "faror" vet jag ju om, och lider inte av att undvika...så då har valet kännts lätt.
Detsamma gäller under amning. När det gäller den finns väl kanske inte samma typ av "faror" som under graviditeten (att det skulle vara farligt att dricka ett glas vin och amma ansåg jag vara bullshit redan innan livsmedelsverket ändrade sina rekommendationer och sa att det är ok med 1-2 glas vin). Däremot är ju barn mer eller mindre känsliga för vad mamman ätit (choklad, lök, mjölkprodukter osv) - dvs vissa får ont i magen om mamman ätit vissa livsmedel. Samma sak gäller för mig då också - jag undviker gärna nästan allt om det så skulle behövas för att jag skall kunna fortsätta amma.
Men även om det är lätt att välja bort vissa saker under graviditeten (och andra under amning) så kan jag ju konstatera att det är sjukt gott när man väl "får" äta dom igen. Igår åt jag plankstek med riktigt blodigt kött. Och när jag tillagade maten passade jag på att skära en bit rått kött som jag smaksatte med salt och nymald peppar och åt som den var. En ljuvlig försmak på all carpaccio som jag tänker äta i sommar. :)
Tyvärr blev planksteken utan vin - men det beror alltså inte på någon idé om att det vore farligt att amma efter ett glas vin. Det beror istället på att jag tycker att det känns bra att vara kör-klara när man ar en alldeles supernyfödd i huset - speciellt när den nyfödda personen är lite hängig pga gulhet.
(Jag kan ju poängtera att det är vin i små mängder som jag tycker är ok - och det gäller både mamman och pappan. Att dricka sig påverkad tillsammans med sina småbarn tycker jag är fel - men det har inget med amning att göra utan jag tycker det är lika fel oavsett om man är mamma eller pappa - ger flaska eller ammar. Ska man hantera spädbarn bör man enligt mig inte vara full.)
En härlig carpaccio
Och solen den bara fortsätter att skina...
I går monterade vi ihop vår nya ståbräda till syskonvanen och tog en morgonpromenad till biblioteket alla fem. Det funkade mycket bra. L var väldigt nöjd med brädan. Och det var vi med. Många gånger kan ju L gå själv, men ska man ta en lite längre promenad är det bra om hon kan vila benen då och då genom att åka lite på ståbrädan.
Eftermiddagen tillbringade vi hemma på gården. Vi fick besök av min kompis med familj så barnen roade sig en stund med gungorna i lekparken. E har ju rent allmänt varit väldigt "förtjust i allt och alla" de senaste månaderna - och nu under senare tid har hon dessutom utvecklat en extraförtjusning i min kompis. Det är mycket praktiskt. Särskilt när det ska gungas och grejas och hon är den som blir utsedd till förste gungare. :)
Sen var L över till grannflickan och hoppade lite studsmatta med henne medan E fick ta ett bad hemma...och efter det var dagen slut för två trötta tjejer...
När alla tre barnen somnat avrundade jag och maken kvällen med att inviga våra nyinköpta planksteksplankor. Det var verkligen såååå gott att efter nio månader återigen få äta riktigt blodigt kött. :)
Härliga dagar
Det enda tråkiga dessa två dagar var att det blev något fel med provet som bebisen lämnade. Det var lite jobbigt att strax före middagstid, med kort varsel, tvingas dit igen för ett nytt blodprov. Utan bil hemma (maken jobbade) men med ungar hemma...
Men det löste sig på ett bra sätt till slut - jag fick låna mina föräldrars bil. Och dessutom var sköterskan som tog de två proverna väldigt trevlig och gullig - och det gjorde det hela lite mindre irriterande...
Kanske dags att packa upp BB-väskan nu?
Han trodde dessutom att bilirubinet nu stabiliserat sig och att det kommer att sjunka framöver. Att det inte är troligt med någon fler riktig ökning. För säkerhets skull vill han dock att vi tar ett nytt blodprov på måndag (på hemorten).
Antar att vi blir utskrivna från avd 56 om värdet då visar sig ha gått ner.
Och då blir det väl dags att packa upp BB-väskan. Eftersom vi fick återvända till Sunderbyn bara två dagar efter utskrivning från BB så har samma väska (och till stor del samma packning) kommit att återanvändas vid alla svängar till Sunderbyn. Jag har bara kompletterat och packat om lite i den då och då.
Att man kan vara så liten...
Alldeles fulländad
...tycker jag såklart :)
Verkligen varmt
Varmt
Jag är inte soldyrkartypen - att "ligga och sola" är exv något som jag typ aldrig får för mig att göra - men jag gillar ändå sol och värme. Det är så skönt att slippa klä på sig (och för att inte tala om ungarna) tonvis med kläder direkt man ska gå ut. Att kunna tillbringa hela dagarna omväxlande inne och ute och bara låta dörren stå öppen. Att det grönskar och växer i trädgården.
För mig duger en temperatur på runt 20 grader lika bra... men det är ju inte så at jag direkt klagar över denna oväntade värmebölja för den skull. Hellre lite för varmt än för kallt. :)
Tvätthängning
Den svenska sjukvården
Men jag har blivit allt mer positiv till den. Och, om inte annat, full av beundran och respekt för de människor som arbetar inom vården.
När jag blev gravid fick jag höra att "de skickar bara hem folk från förlossningen - man måste vänta med att åka in till sista minuten". Så har jag inte upplevt det. Vill man stanna så får man nog oftast det. Samtliga mina förlossningar har föregåtts av en eller ett par nätter på patienthotell.
Nästa sak jag fick höra var att "man kastas ut från BB nästan direkt efter förlossningen". Inte heller det har jag upplevt. Det är snarare tvärtom...
Inget av det jag hörde om förlossning och BB har alltså införlivats. Och till råga på allt visade det sig att båda dessa avdelningar var bemannade med oerhört duktig och engagerad personal. Att det aldrig känts som att man saknat något - vare sig medicinskt kunnande eller tid och engagemang. Aldrig.
För att inte tala om min nyfunna erfarenhet av Sunderbyns avdelning 56, dvs. barnintensivvårdsavdelningen. Vilket ställe. Mitt intryck är att där är tekniskt sett väldigt välutrustat. Där finns all den vård och det kunnande som målgruppen kan tänkas behöva. Där finns läkare och där finns sjuksköterskor - och inte minst barnskötare (om det nu var den benämningen de hade). Aldrig tidigare har jag insett vilken stor och viktig kugge i sjukvården alla sköterskor är. Med min ringa erfarenhet så har det blivit så att läkarna har "räknats mest". Men vad vore vården utan alla dessa, företrädesvis kvinnor, som jobbar dag som natt och med engagemang och glädje finns där för patienterna på ett plan som läkarna aldrig kan göra? Jag hoppas att de får bra betalt för det viktiga arbete som de utför (fast så lär det ju tyvärr inte vara).
Och inte blir man utkastd från barnintensiven heller... Snarare tvärtom :)
En nästan smärtfri förlossning
Inget hände i bilen. Inte en endaste liten värk. Väl på plats blev det CTG-kurva i det rum som efter två tidigare förlossningar (ena med flera CTG-kurvor) börjar kännas riktigt välbekant. Allt såg bra ut. Någon förlossning startade dock inte.
Det kom att bli några ringningar på klockan under ett par dagar för oss...
I vårt län har de policyn att det blir igångsättning tre dygn efter vattenavgång, om förlossningen inte sätter igång spontan före det. Det var alltså bara att ställa in sig på att senast lördag skulle det bli bebis. Trots att det kunde komma att ta några dagar rekommenderade barnmorskan att vi skulle tillbringa dessa upp till tre dagar på patienthotell. Detta av två skäl. Dels skall man tempas och CTG-kurva skall tas varje dag sedan vattnet gått. Dels på grund av mina tidigare snabba slutförlopp och den resväg som vi har till sjukhuset. Så vi checkade in på hotellet. Det var fortfarande bara eftermiddag så sedan åkte vi in till Storheden och åt mat på Max och handlade lite tidningar och annat. Att bara sitta och glo på hotellrummet är ju inte alltför roligt...
På kvällen var vi upp till förlossningen för nya provtagningar. Allt såg fortfararnde bra ut.
Sen blev det slappande och godisätning på hotellrummet. Utan värkar.
Utsikt från hotellfönstret
Under natten/tidig morgon hade jag en period på ett par timmar då någon sorts värkar (eller snarare sammandragningar) kom ganska regelbundet. Från början ungefär var 15:e minut och sen var 5:e minut. Sen försvann de. De var dessutom så svaga så de kändes inte som något som öht indikerade att någon förlossning skulle vara på gång.
Sen åt vi frukost på hotellet. 
Förmiddagen tillbringades på Storheden där vi hann med typ allt. Jula, Cervera, Rusta, Jysk, "djuraffären", Ö&B, Biltema... Och sen en lunchmacka på Dagoberts inne i stan. Klockan 13 skulle vi tillbaka till förlossningsavdelningen för ny kurva och tempning.
CTG-kurvan såg bra ut igen. Likaså var tempningen bra (dvs. ingen feber). Återkoll skulle ske nästa dag, men eftersom jag är lite nojig och tycker att det är ganska obehagligt att gå och vänta så länge efter vattenavgång (särskilt då många andra landsting sätter igång efter 1-2 dygn på grund av infektionsrisken) så bad jag att få komma in på kvällen igen och det gick bra.
Efter kollen åkte vi tillbaka in till stan (sitta på hotellrum är ju som sagt lite trist). Lite vandrande i affärer, ett första besök på Kulturens Hus, en supergod glass på Max. På väg tillbaka till sjukhuset stannade vi till och åt middag (pizza i Gammelstad). Under eftermiddagen hade jag då och då någon värk. Inte regelbundet, inte superont, inget man skulle ha åkt in för - men ändock något iallafall.
Efter en stunds tidningsläsning och duschande på hotellrummet var det återigen dags för kontroll på förlossningsavdelningen. Kurvan var fortfarande bra. Temperaturen var inte lika bra; 38,1 grader. Det är ju inte superhögt, men minsta lilla feber måste som jag förstått det tas på allvar efter en vattenavgång. Så jag fick lämna blod för att sänka(?) skulle kunna tas. Febern kunde ju indikera på en infektion, men det kunde även vara "arbetsfeber". Jag hade nämligen under kvällen en del förvärkar eller vad man ska kalla det. De kom när jag rörde mig, men inte alls när jag låg stilla, så de kändes inte som "på riktigt". De gjorde dock ganska ont.
Under tiden som resultatet av blodprovsanalysen skulle färdigställas slappade vi på hotellrummet. Kl 22 var proverna klara och de visade på att allt var bra. Så det var bara att fortsätta att vänta på att förlossningen skulle sätta igång av sig själv. Jag hade nu en del förvärkar, dock nästan bara när jag exv. gick från hotellet till förlossningen eller rörde mig i övrigt. Jag fick iallafall några tabletter för att kunna sova bra under natten - någon värktablett och någon tablett som skulle få livmodern att slappna av (inget som skulle riskera att stoppa eller fördröja förlossningen för det fall att den skulle få för sig att sätta igång).
När vi kom tillbaka till hotellrummet så hade jag dock så smärtsamma värkar så jag omöjligt kunde sova (trots tabletterna). De kom däremot bara någon enstaka gång per timme så någon förlossning var ju inte på gång...
Hur som helst så ringde jag till förlossningsavdelningen och de tyckte att jag skulle komma tillbaka så de kunde se om det gick att hjälpa på något sätt. De kollade om jag hade börjat öppna mig och konstaterade att jag bara var öppen två centimeter - och att det alltså inte var troligt att en förlossning skulle ske de närmaste timmarna. Eftersom de inte bedömde att det var risk för att barnet var på väg ut kunde de ge mig morfin (man vill att morfinet ska ha hunnit gå ur kroppen (och barnets kropp) innan barnet föds då det inte är bra för barnet att födas morfinpåverkat - tror det hade att göra med andningsreflexerna). Så jag fick en morfinspruta och blev inlagd på BB över natten. Sov som en stock.
När jag vaknade på morgonen var läget ungefär som tidigare. Helt smärtfritt så länge jag låg stilla - men rörde jag mig fick jag värkar (dock inte av den onda typen som var kvällen innan). Så jag passade på att ligga stilla i sängen och slappa i några timmar, strax efter nio steg jag dock upp och gick över till patienthotellet för att äta frukost. Efter det var det dax att gå tillbaka till förlossningsavdelningen igen. Läget var fortfarande sånt att jag var helt värkfri om jag var stilla - men när jag promenerade fick jag täta värkar. De var dock av den hanterbara, ganska "svaga" typen.
När vi kom till förlossningsavdelningen blev vi mötta av ännu en ny barnmorska (det är ju oftast en ny för varje gång man kommer dit). Hon som mötte oss den här gången kändes på en gång "helt rätt" och jag hoppades att det skulle bli hon som mötte upp när det väl blev dags. Iallafall ville barnmorskan kolla om jag hade öppnat mig mer. Om det var så att jag hade öppnat mig lite till så kunde jag enligt henne få epidural redan nu (eftersom jag hade en historia av snabba förlossningar och dessutom var tydlig med att jag hemskt gärna ville ha en epidural som hann verka den här gången). Chansen att jag skulle ha öppnat mig mer kändes dock inte så stor eftersom jag knappt hade haft några riktiga värkar eller liknande sedan kollen kvällen innan... men det visade sig att jag var öppen fem centimeter så förlossningen var i allra högsta grad igång. Klockan var då ungefär 10.30.
Vid elvatiden fick jag gå in på ett förlossningsrum och "epiduralläkaren" tillkallades. Det tog ungefär en halvtimme innan hon kom och under den tiden fick jag testa lustgas. Inte för att jag hade några särskilt onda värkar - men för att för en gångs skull komma igång med den innan det gjorde för ont för att jag skulle kunna få in tekniken. Och för första gången fick jag till lustgastekniken och upptäckte i och med det att lustgas är ju riktigt bra. :)
(Min tidigare erfarenhet var att den är värdelös - men då hade jag inte testat att använda den rätt).
När epiduralläkaren kom hade jag fortfarande bara svaga värkar och det kändes som att det var en bra bit kvar. Just då hjälpte lustgasen mer än väl - och hade det inte varit för att jag hade starka och tydliga minnesbilder av hur ont det gör senare så skulle jag nästan ha kunnat ändra mig angående epidural.
Med fungerande lustgas och fungerande epidural så var det sedan totalt smärtfritt (kanske inte riktigt smärtfritt såklart - men iallafall jämförelsevis) att ha värkar.
En stund efter kl 13 skulle jag gå upp på toaletten men väl där kände jag hur bebisen tryckte på så det var bara att skynda tillbaka till sängen (jag brukar ha mycket snabba förlopp efter det att den känslan kommer).
Två minuter senare föddes vår dotter (efter två krystvärkar).
Själva krystskedet gjorde ju ont (mot den smärtan har exv epiduralbedövning ingen effekt) men i övrigt var detta den mest smärtfria förlossningen som jag haft. Dels tack vare att jag lärde mig hur man använder lustgasen och dels eftersom jag fick en epiduralbedövning som sattes i så god tid så att den hann börja verka. Jag har i och för sig tyckt att alla mina förlossningar gått snabbt och enkelt - men denna var nog den bästa ändå, mycket på grund av den fungerande smärtlindringen och den underbara barnmorskan.
Allt som allt blev det ungefär 2,5 timmar i förlossningssalen innan hon var ute. Snabbt och enkelt som sagt...och jag var pigg och kry efteråt. Ett par timmar senare kunde jag knappt känna några tecken på att jag nyss fött barn - förutom eftervärkarna vid amning och om jag kände på fläsket på magen såklart. :)
Lilltjejen bara några minuter gammal. Ammar för första gången och tittar upp mot mig. 
Det traditionella "efter förlossningen-fikat"
Finns det något skönare än duschen efter förlossningen?
För en gångs skull hade jag dessutom kommit ihåg att ta med mig duschprodukter som jag gillar.
Sen gick vi över till BB där tre dygns inskrivning väntade på grund av att barnet föddes mer än 18 timmar efter vattenavgång.
Ett dygn gammal fick lilltjejen sitt första bad...
Liten och söt...
En natt fick jag sälskap på BB av maken men sedan åkte han hem till storasystrarna (som hittills hade passats av mina föräldrar).
På måndagen kom de alla tre och hämtade mig och bebisen. Storasystrarna var väldigt facinerade och förtjusta i den nya familjemedlemen. Med sig hade de tygtigern som de tidigare köpt för att ge till bebisen.
En sista färd ner i den välanvända hissen
Dagen för hemfärd var solig och fin.
Bättring på gång?
Nu blir det provtagning på hemorten på torsdag. Om värdet fortsätter att minska blir vi kanske utskrivna snart - än så länge är vi hemma på permission.
Sommar
Vi har haft högsommarvärme nu i några dagar. Minst 25 grader varmt. Det har resulterat i att det hänt en hel del i trädgården när jag varit borta.
Hemma...igen
Vid blodprovstagningen i morse visade det sig dock att bilirubinet ökat något igen. Det låg på 339, dvs fortfarande för lågt för att sola. Eftersom jag dessutom inte har någon brist på mat och flaskmatandet inte gav någon effekt tyckte läkaren att jag lika gärna kunde åka hem, vara ute med bebisen och amma järnet, och återkomma för en lite fördjupad provtagning imorgon.
Så nu är vi hemma igen. Och ägnar dagen åt att amma ofta och att vistas i dagsljus.
Imorgon bär det av till Sunderbyn igen...
Övernattning igen
Enligt läkaren är detta bästa sättet att snabbt få ner värdet och få stopp på att vi måste åka hit var och varannan dag för koll pga att värdet ligger så nära gränsen. Och det stämmer säkert. Men jag är ändå övertygad om att det hade gått att få ner hemma också - om än det skulle ha tagit lite mer tid. Hur som helst - om detta gör att vi slipper åka hit var och varannan dag så är det väl bra.
Ännu en sväng till Sunderbyn
Hemma igen
Bilirubinet sjunker
Lilla tjejen solar
Där fick man för att man tycker det är sorgligt att lämna BB
För exakt en vecka sedan...
Men nu är hon ju här - och har så varit i fem dagar. Tiden går fort...
För en vecka sedan var det fortfarande lite drygt en timme kvar till dess att vattnet plötsligt gick och vi därefter åkte till Sunderbyns sjukhus. Det känns som att det var igår. :)
Gula små barn och BB-korridorer utan liv
E däremot var gul i ganska många veckor och vi fick ta flera blodprov under den tiden. Hon låg nära gränsen för solning men gick aldrig över den.
Även den nya bebisen är ganska gul. Tror värdet låg kring 250 vid utskrivningen från BB. Hur som helst ville läkaren att vi skulle in till den lokala "BB-vården i hemmet" idag för blodprovstagning.
Avdelningen ligger i gamla, numera nedstängda, BB´s lokaler. Jag har aldrig fött barn där men korridoren känns ändå vemodig på något vis. Nu är där dött och folktomt - men rummen med sängar osv finns kvar. För bara 10 år sedan var där antagligen helt annorlunda. Liv och rörelse - nyblivna föräldrar, nyfödda små barn...
Lillasyster är populär just nu
Här har L och E lagt ner tigern som de gav henne i present och ett kort (som min faster med familj har skickat) i vagnen.
Att gå på dagis eller inte...det är en stor fråga
Vi har frågat henne lite om hur hon vill göra och svaret har växlat. Ena stunden har hon velat var hemma med bebisen - för att nästa vilja gå till dagiset och berätta om sin nya bebis.
I morse var hon först inne på spåret att stanna hemma, men när det "ställdes på sin spets" och det blev tal om att ringa och meddela om det så ändrade hon sig och ville gå dit. Så det fick bli så. Nu är det iallafall dags att gå och hämta henne strax. Jag gissar att hon kommer att vara snabbare med att klä på sig än hon brukar vara. :)
En något gulaktig bebis ligger vid fönstret och sover och spanar om vart annat
Hemma igen
Lite vemodigt
Sovdags på BB
Den tomma kudden är min.
Kan bara konstatera att jag är lyckligt lottad som nu får ännu en period i livet med en nyfödd liten sängkamrat.Magi
Nu är vi fem
Vattenavgång
En skön eftermiddag
Vi har krattat löv och rensat dike. Barnen har lekt med lera och rullat runt på marken. De har åkt kana nerför vår lilla backe. När maken kom hem åt vi allihop en enkel middag ute - grillad korv med bröd. Sen gick vi över till mina föräldrar och lånade deras hund för en promenad. Efter det avslutade vi med en stunds sandlådelek hos mina föräldrar. En mycket lyckad eftermiddag som uppskattades av alla.
Slänten funkar både med och utan snö
Enkel middag 
Man blir ren av att leka med lera, gräva i diken och rulla runt på marken
Korvätare
Somliga går med trasiga skor...
Nu börjar verkligen mitt (enda) par gravidjeans vara på upphällningen. De har varit mig trogna genom tre graviditeter men när detta barn kommer ut (kanske redan om några dagar, men som längst om fyra veckor) så är det nog dags att kassera dom.
(Att somliga går med trasiga skor är inte rätt. Att jag går med dessa jeans är dock inte att jämföra då det är ett eget val. Jag skulle ha kunnat ha något fler par gravidbyxor än de totalt två par som jag ägt (dessa jeans och ett par kostymbyxor), men har själv valt att prioritera annat före köp av gravidkläder.)
Nu knoppas det
Nu är nästan all snö borta och sommaren känns allt närmare.
Rabarber på gång
Rönnarna som vi planeterade ifjol verkar ha klarat vintern
Present till bebisen
Mer godisnostalgi
Jenka. Jag har inte tuggat ett sånt tuggummi på väldigt länge. Men jag tror de fortfarande finns kvar?För ungefär 20 år sedan tuggade jag dem dessto oftare. Då köpte man dem på kiosken vid vår högstadieskola. Jenka, Shake... Och bugg. Jag tror de kostade 50 öre styck.
