Men hos oss har det redan börjat julpysslas. L vill inte vänta. Igår gjorde hon ett par sådana här jultavlor.

Efter att jag (och därigenom även A) nu har ätit mjölkfritt under en tid har vi kunnat konstatera att A´s bajs återgott till det normala. Det känns skönt. (inte skönt att hon troligen är överkänslig mot mjölk, men skönt att blodet i blöjorna försvunnit samt att just mjölkallergi ju inte är en särskilt "hemskt" allergi).

Men för att vara lite mer säker så provade jag äta mjölkprodukter igår för att se om det blev någon förändring för A. Jag åt smörgåstårta på vårt dop och även en bit sen på kvällen. Dessutom avrundade jag dagen med goda chokladpraliner som min bror och hans tjej hade med sig till oss på dopet. Det var ju lika bra att passa på att njuta ordentligt ifall det sen skulle visa sig att det blir mjölkfritt för kanske lång tid framöver.

Och det verkar det bli. Idag var det återigen blod i A´s bajs. Inga stora klumpar som det var på slutet, före jag började äta mjölkfritt - men en hel del små strimmor. Dessutom har hon varit extremt bubblig i magen hela dagen idag.

Jag har haft några ganska bråda dagar den senaste tiden. Men nu är det slut på det för ett tag - idag har nämligen Alva döpts. Det känns skönt att pusta ut i soffan nu. Inga dopprogram som ska göras. Ingen massproduktion av smörgåstårtor. Och inga bord som skall dukas.



Men dopet blev lyckat och fint tyckte jag. Vi hade en präst som var ny för mig - men faktiskt nog den bästa vi haft på våra dop och vårt bröllop. Vi har varit så nöjda med präster som vi haft tidigare och önskade därför en av dessa även idag men det gick inte att ordna. Lika glad är jag för det´för dagens präst var en positiv överaskning.

Till kyrkan hade vi anlitat samma solosångerska som vi hade vid E´s dop och hon var lika fantastisk som jag minns det. Det var fler än jag som´fick gåshud av hennes sång fick jag höra. :)

De två solosångerna var "Himlen i min famn" och "Älska mig". Otroligt vackra båda två. Särskilt "Himlen i min famn" älskar jag.



Efter dopet hade vi fika i en timrad loge invid älven. Först smörgåstårta som jag ägnat det senaste dygnet åt att göra. Och sedan vanlig tårta som barnens farmor var snäll och gjorde åt oss.

Ett stort tack till våra föräldrar som hjälpte till med dukning, tårtbak, städning m.m. Och till alla släktingar och vänner som kom (vissa trots långa avstånd) och delade dagen med oss.

A sover så gulligt. Med händerna bakom huvudet. Lyckades inte riktigt att få det på bild - men nästan.

A har ju fått smaka lite gröt varje dag de senaste dagarna. Och idag fick hon dessutom prova lite katrinplommunpuré. Det var populärt. Hon verkade tycka om det riktigt mycket. :)



L fick mata. Det gillade hon. Och det gjorde A också.



E matade oxå. Även det populärt. Och lite grylligt. :)

Vi använder inte vår bil särskilt mycket. Men ibland gör vi det. Och ibland blir det till och med så att vi båda behöver den samtidigt. Så var det idag.

Som tur var så fick jag låna mina föräldrars bil under förmiddagen (då jag hade bilbehov) så kunde maken ta vår bil på heldagsutflykt till Gällivare.

Förmiddagen tillbringades på kyrkans barnrytmik med A och en överlycklig E. Hon verkligen älskar att vara där. Och vill aldrig åka hem (det är ett allmänt fenomen för våra barn, de vill inte åka hem om vi hälsar på hos någon, de vill inte hem från ridning, L vill inte hem från dagis osv). Så det brukar bli viss ilska från E´s sida när det är dax för hemgång från sången. Så även idag. Tills jag sa de magiska orden "Mormor och morfar kommer snart till oss". Då blev det på en gång lättare. E lämnade skrikande av glädje kyrkans lekrum (på riktigt alltså - typ glädjevrål) och sprang till hallen för att klä på sig. Sen blev det lite svamlande i hallen ändå. Men ändå smidigt och bra.

En stund senare kom då mormor och morfar för att hämta tillbaka sin bil. Jag passade på att bjuda dom på lunch och gjorde under tiden några snabba ärenden på stan med A och deras bil. Passade även på att hämta L på dagiset. Och där fortsatte flytet. Efter L´s inledande "Nej jag vill inte gå hem" så sa jag att mormor var hos oss. Och samma sak hände igen. Hon blev på en gång snabb med allt (snabb för att vara henne iallafall). :)

Sen mötte vi ju bara mormor i dörren eftersom hennes lunchrast var slut. Men L blev rätt nöjd ändå. Jag, hon, E och A var nämligen ute på gården och gjorde en snögubbe tillsammans. L är fortfarande ute och tillverkar en snöhund bredvid den. Är det årets första snögubbe så är det. :)

Idag har jag varit på barn- och ungdomsmottagningen med A. Bajset har blivit bättre  - men då det ännu inte är helt bra ville BVC att vi skulle boka en läkartid. Så det fick bli så.

Läkaren trodde precis som jag att blodet och slemmet i A´s bajs beror på överkänslighet mot mjölkprotein. Det har ju gått ett tag sedan jag slutade äta mjölkprodukter men det kan ta ungefär två veckor innan allt är ute ur barnets tarm.

Nu tog dom iallafall blod för att testa lite olika saker. Dels mjölk, soja och risallergi´men även för att kunna utesluta att en infektion ligger bakom det hela. De skall även kolla upp A´s blodvärde så att det inte har påverkats av det "ganska rikliga" blödandet.

För mig blir det nu mjölkfri diet, och självklart gäller det även för smakportioner och framtida mat åt A. Om det visar sig ge bra resultat så fortsätter vi på det sättet (bara med avbrott för en mjölkätardag om ett par veckor för att testa). Det gäller även om allergistesterna inte visar på något alls - på så här små barn är ju resultat av testerna väldigt osäkert.

Jag frågade läkaren hur det kan komma sig att så många barn har allergier nu för tiden. För det är ju stor skillnad från när jag var barn. Hon sa att det är ju ingen som vet men att mycket tyder på att våra kroppar numera utsätts för så mycket kemikalier i luft, kläder, mat osv. Att människokroppen helt enkelt inte har hunnit med att anpassa sig efter hur omvärlden förändrats. Ungefär. Dessutom ökar ju risken att drabbas om man har allergier i släkten. Varken jag eller barnens pappa har dock någon allergi (han har lite pollenallergi i och för sig men inte mycket) så jag tyckte vi borde ha rätt goda chanser till ganska allergifria barn. Men det räcker visst med att det rent allmänt är mycket allergier i släkten. I vårt fall finns det på ena sidan en hel del allergier av typen pälsdjur/pollen och liknande - helt andra typer av allergi alltså. Men utöver att det ökar risken för just de allergierna så kan det visst öka risken även för födoämnesallergier och andra allergier. Tyvärr.

Men nu ska vi först se om detta ens beror på mjölk eller på något annat. Personligen så känns det ju bättre om det är mjölkproteinöverkänslighet än någon annan födoämnesallergi eller - ännu värre - någon hemsk infektion. Mjölkproteinöverkänslighet är ju ändå harmlöst och ganska lätt att leva med. Plus att det oftast växer bort.

Min första reaktion när jag läste om veckans tema i Fototriss var att det var ett bra tema. Men svårt. Jag funderade i lite olika banor men kom inte på något alls att fotografera. Men sen släppte det lite och så fick det bli dessa tre bilder och tanken är att lyfta fram det fina med  olikhet i det som är lika. Den första bilden är ungefär en vecka gammal och har faktiskt redan visats upp i bloggen en gång, men i ett annat sammanhang. De två andra är helt färska.

Den första bilden föreställer en färgsprakande och vacker skog. Många träd. Lika. Men olika. Hur skulle skogen sett ut om inte de olika trädsorter fanns där? Om inte löven hade så många olika färger? Om alla träd var lika? Inte så vacker som den är nu iallafall.

Bild nummer två föreställer ett gammalt timrat uthus. Och vad är det som ger dessa timrade byggnader dess charm om inte just olikhet. Rad efter rad med timmer. Lika. Men ingen stock likadan som någon annan. Alla är olika. Och det är det som gör byggnaden så vacker

Den sista bilden föreställer det vackraste av allt vackert. I just mina ögon alltså. ;)
Mina tre döttrar. Tvååriga E, fyramånaders A och fyraåriga L. Väldigt lika varandra. De har till och med likheter i de minsta av kroppens byggstenar - i detaljer omöjliga att se med blotta ögat. De är varandras systrar. Och samtidigt som de är lika så är de unika. Och olika. Och det är det bästa av allt. De är tre små egna individer som jag fått förmånen att ha i mitt liv.


Lika, men som tur är även olika. Fär det är olikheten som berikar och lyfter.








Fler tolkningar av temat finns här.

På väg till mormor och morfar