En kompis till mig ska få barn väldigt snart.

Just nu ligger hon i ett av sjukhusets kala rum med en CTG på magen. Så fantastiskt!

När jag legat där så har det mest bara varit antingen långtråkigt eller ont. Men när jag inte är den som ligger där så saknar jag det och avundas den som gör det. (Även om jag såklart mest är glad för hennes skull).

Och mitt i allt det tråkiga eller onda så har det där mottagningsrummet med CTG-apparaten på Sunderbyns förlossningsavdelning även stått för trygghet och hjälp. Det är skönt att höra hjärtslagen och att vara "kontrollerad" så man "vet" att allt är som det ska. Och det är ljuvligt när man får med sig något att sova på när man lämnar rummet för att vandra genom ett tomt och öde sjukhus tillbaka till patienthotellet.

En annan sak som mottagningsrummet påminner om är alla de fantastiska personer som arbetar inom vården. Om de barnmorskor som tagit emot mig med varm hand och fört mig dit för en inledande undersökning när våra barn har varit på gång att födas.

Hur som helst - ikväll är jag väldigt glad för min kompis skull och önskar henne ett stort lycka till.