Att skapa ord
Idag har inte varit en sån dag utan de har istället varit i luven på varandra flera gånger. En stor del av tiden har gått åt till att de försökt ge varandra små tjuvnyp och småretas.
Båda två har alltid gillat ramsan "X är bäst, ingen protest". Den används flitigt och X byts ut mot både familjemedlemmar, släktingar, kompisar, mjukdjur m.m. (helt enkelt det som är i närheten för tillfället). Men idag var det ingen av dom som tyckte syrran var bäst. Istället försökte de med olika egenkonstruerade varianter.
"X är dummast, ingen protummast" var nog den mest populära av dem...
Är det inte det ena så är det det andra
På tisdagkväll spydde E ett par gånger. Ganska mycket slem. Inget mer hände på onsdag så jag började lite, lite hoppas att det var frågan om sådan förkylningsslem-uppkräkning som E haft vid något tillfälle tidigare. Inte för att hon nu var förkyld - men hon har ju varit mer eller mindre snuvig i fler veckor (förutom de senaste dagarna då).
Men i natt spydde även A. Så nu är det bara att konstatera att det antagligen är magsjuka som kommit på besök. :(
Så idag tvättar jag sängkläder. A spydde nämligen mycket. Typ halva vår säng känns det som. Som tur var kom spyan ca 5 sekunder efter att hon hade ätit och bestod enbart av "färsk" bröstmjölk. Så det luktade inte ens illa. Det är jag tacksam för.
Nu hoppas jag att fler i familjen slipper drabbas. Och att de redan drabbade inte kräks fler gånger.
Fantastiskt
Inte lätt att var liten
Och tvingas stå i fönstret och titta på när storasystrarna leker ute i solen...
Forskning
Nyligen såg jag att landstinget söker kvinnor i åldern 30-44 år för ett forskningsprojekt i hopp om att finna ett sätt att förebygga bröstcancer. Jag är i rätt ålder för att delta och känner det som självklart att "ställa upp". Den här gången inte för pengar utan för att återgälda lite av den tacksamhet jag känner för att jag bor i ett land med en så pass fungerande sjukvård/förlossningsvård osv som vi ändå har.
Och för att jag har tre döttrar.
För att det utöver mina döttrar finns många, många andra unga tjejer på jorden.
För att alla dessa tjejer har föräldrar och kanske syskon. De kommer antagligen att skaffa sig partners och barn. Och de kommer att ha vänner, kollegor och bekanta.
För att inga av dessa, än så länge, små flickor eller deras blivande partners, deras ännu ej påtänka små barn, deras föräldrar och andra anhöriga i framtiden ska behöva drabbas så som exv. Linda och hennes familj har drabbats.
De forskningsprojekt som startar idag tar säkerligen åratal av arbete innan de ger resultat och kan tyvärr antagligen aldrig komma att hjälpa Linda (eller för den delen någon annan i min/hennes generation). men kanske den kan hjälpa våra barns generation. Eller åtminstone våra barnbarns.
Tyvärr visade det sig att jag inte kan kan delta i projektet. Detta eftersom jag ammar. Men om någon annan bosatt inom NLL´s område vill hjälpa till så finns annonsen här.
Stenmark igen
Sånt känner jag inte för idrottare annars. Jag tycker helt enkelt inte att den typen av prestationer är så fantastiska. Visst - det är väl trevligt för dem om de är i bra form och hälsa (inte för att jag nu tror att dagens elitidrottande på något sätt är synonymt med hälsa - snarare ohälsa). Och visst kan jag förstå att det är roligt för den som vinner en tävling. Jag kan bli glad för deras skull om de klarar av något de gärna vill klara. Iallafall om de är ödmuka och inte tar sitt idrottande på så galet stort allvar som många gör... (Jag tycker inte det är något fel om de satsar på allvar och är seriösa - felet är när man som idrottare börjar tro att ens egna prestationer har någon sorts avgörande betydelse i världen. Tycker jag.)
Men för den skull är det ju deras vinnande eller ickevinnande inte något som direkt berör mig på något sätt. Alls.
Men om Ingemar Stenmark vinner något nu så blir jag berörd. För han förtjänar det mer än de andra tycker jag.
Ganska ologisk är jag i mina resonemang kanske. Men så är det. :)
Ingemar Stenmark
Jag har inget alls emot sport. Tvärtom tycker jag att det är bra att röra på sig. Men just att sitta och se på när andra sportar är ett rätt obegripligt fenomen för mig (liksom förvisso tävlings- och prestationshysteri rent allmänt). Jag ser alltså ungefär aldrig på sport. Kanske lite konståkning någon gång om jag råkar zappa förbi det. För de fina klänningarnas skull. Men i övrigt så undviker jag oftast all sport så gott det går.
Jag är ingen stor fan av s.k. idrottssjärnor heller. I mina ögon finns det väldigt många andra saker som är mer värda aktning och beundran än att man råkar vara bra på att komma långt på tre steg. Typ. Men idag hörde jag en radiointervju med Ingemar Stenmark och påmindes om vilken sympatisk person han verkar vara. Påmindes även om hur duktig han en gång i tiden var - och hur stort det var när han åkte. Faktisk såg till och med jag på det ibland. :)
Det är trevligt med sådana som han. Som är duktiga på något utan att bli skrytsamma och dryga och spela över som många s.k idrottssjärnor gör idag (typ den där norrmannen som åker skidor).
Om Ingemar Stenmark skulle börja tävla igen så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att titta. Det vore roligt om en så sympatisk och ödmjuk person kunde få vinna (fast det förstår jag ju förstås att han inte skulle kunna göra).
Har däremot förstått att han ska vara med i Mästarnas mästare. Det är ett program som jag vanligen aldrig någonsin skulle se. Nästan värre än att se på sport. Men kanske jag faktiskt kan se det litegrann på grund av Ingemar känner jag nu. Kanske. Det är ju faktiskt inte varje dag han är med i den typen av TV. Till skillnad från några andra av de före detta s.k. idrottstjärnorna, som numera verkar leva på att vara med i varenda show som vill ha dem, så verkar Ingemar besitta viss integritet och en del andra bra egenskaper.
Hjälpreda
Som vanligt var det vemodigt. Det är alltid vemodigt att göra detta tycker jag.
En som inte verkade sorgsen alls var dock min lilla medhjälpare. I ungefär samma takt som jag sorterade kläder i olika högar lyckades hon sortera om dom på helt andra sätt. Särskilt sådana plagg som skulle ligga kvar i lådan hade hon en helt annan uppfattning än jag om. De skulle absolut plockas upp.
Och när de väl plockats upp försökte hon lite tafatt att dra dom över huvudet. Kunde man iallafall med lite god vilja få det till... :)
Det som göms i snö kommer upp i tö
Det är mycket tydligt.
Nu är operation damm-sanering inledd i vårt hus. Igår blev ena badrummet rengjort från golv till tak (hoppade dock över fönsterputsning). Idag har jag satsat på TV-rummet. Ena halvan bara, för i just den halvan står vår soffa och den fick ta lite extratid. Men nu har alla dynor fått en riktig vädring och x antal smulor, halsband, pärlor m.m har lämnat soffan. Dessutom hittade jag en bankinloggningsdosa som försvann spårlöst för ett par månader sedan.
Fint för fåglarna
Jag är så sjukligt populär ;)
A hade nog haft det hur bra som helst medan jag var borta - men åsynen av mig gav henne nästan en lite stirrigt galen blick. Och lyckan var så stor att hon skrattade högt (på ett sätt som lät halvt tillgjort) och försökte springa i luften från sin pappas famn till mig och min tröja. :)
Underbart
I augusti kommer två personer i min närhet att uppleva det som bilderna nedan visar - de allra första ögonblicken tillsammans med ett nytt liv. Jag är så glad för deras skull. Och även glad för att den lilla väntade personen kommer att bli en del av vår släkt. Men allra mest är jag glad för de blivande föräldrarnas skull. Gud så roligt för dom!
L ett par timmar gammal
En alldeles färsk E
En ännu färskare A - bara ett par minuter gammal. Bilden är kraftigt beskuren på grund av amning.
Ovanlig morgon
Snart bär det iväg på konferens med mitt jobb. Ett dygn utanför hemmet.
Ska bara se till att amma A nu som sista punkt på programmet innan avfärd. Sen blir det ett längre uppehåll än vanligt för henne. Det går säkerligen bra, men för att upprätthålla en "fungerande produktion" blir just amning det sista jag gör innan avfärd - och det första jag gör när jag kommer hem.
("Bra" är i och för sig en definitionsfråga. Stackars A är förkyld just nu - och då kan hon vara ganska amningsinställd när hon vaknar till på natten av sin täppta näsa. Så några tårar lär fällas i natt. Men inget någon dör av.) :)
Det är inte lätt att vara liten
Inte exakt alltid iaf :)
Hämta tidigt-stressen
Men något som jag tycker är rent av idiotiskt är den debatt som uppstått gällande "hemmafrutrenden" och hur alla dessa nya hemmafruar förorsakar lidande i form av dåligt samvete hos andra. Och dessutom antagligen själva är just "hemmafruar" (på hel eller deltid) enbart på grund av att de upplever en press från omvärlden. Alla lider - antingen av dåligt samvete eller också för att de pressats att hämta tidigt fast de inte vill... Tydligen slås det i rapporten fast att "pressen att hämta tidigt är en problematisk norm" och att den "försvårar för föräldrar att förvärvsarbeta och få ihop sin vardag".
Artiklarna om detta har varit många senaste dagarna, ett exempel är denna i Aftonbladet (inte en av de "värsta"). Några rader från artikeln:
"...dessutom svarar hälften av föräldrarna att de känner press att hämta sina barn tidigt. Det vanligaste skälet är dåligt samvete, eftersom många andra barn blir hämtade tidigt... ...Det blir som en slags press föräldrar emellan. Alla ska jobba hundra timmar om dygnet men ändå kunna hämta vid tre. Det går inte ihop... ...Den låga bemanningen i kombination med hemmafruidealet som pumpas ut, med vårdnadsbidraget och fokus på familjen enligt KD:s principer bidrar..."
Jag undrar hur väl denna undersökningen överensstämmer med verkligheten. Inte särskit bra tror jag. Jag tror inte för fem öre på att huvudskälet till att föräldrar hämtar sina barn tidigt är dåligt samvete och press från andra föräldrar. Jag tror faktiskt att de allra flesta som hämtar sina barn tidigt gör det för att de vill tillbringa så mycket tid som möjligt med sin avkomma under de få år som är deras barndom. (Med detta inte sagt att de som har möjlighet att hämta tidigt, men väljer bort det, INTE är intresserade av sina barns barndom. Alla har vi olika bild av vad som är bäst för våra barn och våra familjer. Vissa lägger pengarna på resor eller andra upplevelser med familjen - kanske det kallas kvalitetstid? Andra på mer vardag - kvantitetstid? Jag tror på det sistnämnda. Åtminstone anser jag det vara vad som passar vår familj bäst. Åtminstone just nu. För andra familjer passar andra typer av val och prioriteringar bättre.
Men enligt mig handlar mycket av detta om just val och prioriteringar. I mina ögon har väldigt många fler valet att hämta tidigt om de skulle vilja göra det. Nästan alla familjer kan skära in på något. Spara in på lyxiga hudkrämer och annan skönhetsvård - ett par föräldradagar att spara. Inte ha bil/bilar om de inte verkligen behövs - många föräldragar. Undivka att dra på sig skoter/husvagn/båt - många föräldradagar. Äta billig mat - också några dagar. Undvika att överkonsumera onödigheter som chips, godis, fika och alkohol - några dagar till. Spara in på resandet - ännu fler dagar. Prylar, grejer och saker - dagar, dagar och dagar.
Vi väljer inte bort allt detta. i vår familj Men vi försöker leva snålt - om än vi gillar att unna oss god mat på helgerna och även att då och då impulsköpa någon pryl som vi verkligen vill ha. Liksom vi var ute på bilsemester (=dyrt) för ett par år sedan - och ska göra om samma sak igen i sommar. Allt är en balansgång. Allt har sitt pris. Och vi har valt att "offra" en del för att kunna vara hemma mycket med barnen. Vi skulle kunna "offra" ännu lite mer och vara hemma ännu lite längre. Men det har vi inte gjort. Vår gräns går vid detta "offrandet". (som självklart inte känns som offer men jag kommer inte på något annat ord). Andra har en annan gräns. Vissa kanske lever nästan enbart på luft i många år för att ha barnen hemma väldigt länge. Andra vill leva som vanligt och kanske hellre exv. reser med sina barn än är hemma under lång tid. Kvantitet/Kvalitet... Vad som är mest rätt eller fel? Det kan nog varje enskild familj bäst svara på.
Men det fins ett stort men. Man får inte glömma att, även om jag tror att många kan vara hemma mer om de vill det, så kan inte alla det. För många är det inte en fråga om prioriteringar. För dem som redan har prioriterat bort nästan allt det jag räknat upp - och ändå har svårt att få pengarna att räcka månaden ut - är det absolut inte frågan om prioriteringar. För dem som är i den situationen skulle nog mina rader om att välja själv och prioritera snarast kunna ses som hån - om än de inte är menade så.
Jag tycker synd om de som verkligen inte kan hämta barnen tidigt men vill göra det. Det är sorgligt att det är på det sättet. Det är fel.
Jag tycker dock inte synd om de som man ibland hör säga att de vill hämta tidigt men inte har råd - men ändå har råd med väldigt mycket annat. De har ju bara gjort ett eget val. Och kan välja om och annorlunda om de nu vill det.
Nu hamnade jag en bit bort från debatten om hämtningshetsen. Det jag egentligen vill komma fram till gällande den är att tidningen Expressen har publicerat en artikel som jag tycker är väldigt bra. En motvikt till alla de rader som skrivits om hemmafruar som hetsar varandra och föräldrar som känner skam om de hämtar barnen efter kl 15. En artikel som handlar om att det faktiskt rent av kan vara så att föräldrar hämtar tidigt för att de vill vara med sina barn. En ganska självklar sak enligt mig. Men uppenbarligen inte enligt Kommunals rapport - för att inte tala om Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul som i en debattartikel under rubriken "Medelklasskvinnor hetsar varandra att hämta tidigt på dagis" uppenbarligen målar upp en bild där tidiga hämtningar blivit en klassmarkör och ett sätt för kvinnor med utbildning och karriärutsikter att hitta "en balans i relationen till sin partner genom att förstärka sin mammaroll". (Det sistnämnda var nästan lustigt). :)
Slutligen: Jag personligen kan faktiskt inte se hur det på något sätt kan vara dåligt för någon att föräldrar försöker ge sina barn korta dagar på förskolan. Om de nu har vilja och möjlighet till det.
Expressens artikel:
Pulsen var helt normal när jag vid 15.30-snåret i går klev in på min dotters förskola för att hämta henne. Jag kände varken press eller hets från andra medelklasskvinnor.
Dottern lekte lugnt på gården med sina kompisar, två barnskötare fanns på plats.
En Bullerbyidyll? Nja. En mycket bra, men helt vanlig kommunal förskola i Stockholm.
Min man och jag känner oss alltigenom trygga och nöjda med förskolan och personalen - men ändå var jag alltså där redan halv fyra. Dagen dessförinnan hade maken hämtat tidigt. Varför? För att vi vill ha tid med vårt barn. Inte för att markera en statussträvan uppåt, utan för att även på vardagar - innan det blivit för sent och treåringen för trött - kunna ta en sväng förbi biblioteket eller pulkabacken. Eller så bara till Ica och sedan hem för att laga mat.
Livet som småbarnsförälder är väldigt mycket vardag - men varför skulle det bli mindre av den för att vi alla jobbar längre dagar och barnen är fler timmar på förskolan?
I fackförbundet Kommunals uppmärksammade rapport "Alla andra hämtar tidigt" slås fast att "pressen att hämta tidigt är en problematisk norm" och att den "försvårar för föräldrar att förvärvsarbeta och få ihop sin vardag".
Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul hakar på i en debattartikel på Newsmill under rubriken "Medelklasskvinnor hetsar varandra att hämta tidigt på dagis". Hon målar upp en bild där tidiga hämtningar blivit en klassmarkör och ett sätt för kvinnor med utbildning och karriärutsikter att hitta "en balans i relationen till sin partner genom att förstärka sin mammaroll".
Jag ser framför mig ängsliga "Solsidan"-våp som inte vågar köpa halksockor utan att ha lyssnat av med mammagruppen i Saltis. Som lusläser förskolans anslagstavla med hämtnings- och lämningstider, och först därefter skriver in det egna barnets vistelse. Komiskt i tv - men var i verkligheten finns dessa människor? Jag har inte stött på dem.
Jag påstår att få föräldragenerationer är utsatta för så mycket åsikter och pekpinnar som 70- och 80-talisterna. Behöver vi verkligen bli pålagda ytterligare skuldbördor? Och för en sådan sak som att våra barn hämtas för tidigt på dagis?
Självklart är det ett problem om 30 procent av småbarnsföräldrarna anslutna till Kommunal upplever att de inte kan jobba heltid på grund av förskolornas öppettider. Självklart ska vi ha förskolor med hög pedagogisk kvalitet och anständig personaltäthet. Men är längre dagar för barnen sättet att nå dit? En tvååring som går på dagis fem dagar i veckan mellan halv nio och halv fyra har en "arbetsvecka" på 35 timmar. Är det för lite? Och vem avgör det? Inte Kommunal eller Nalin Pekgul, om du frågar mig.
Efter att ha läst igenom hur Kommunals enkät är upplagd känner jag - som man frågar får man svar. Det är inga öppna frågor av typen "hämtar du tidigt på dagis" och sedan "varför". Utan "upplever du en press att hämta tidigt?". Av de 450 medverkande har 48 procent, 216 personer, svarat att de ibland eller ofta upplever denna press. I följdfrågan har strax över 100 angett att det är för att många andra barn blir hämtade tidigt. 100 föräldrar - i ett land där det finns 668 000 barn under sex år, enligt SCB. Att på ett så litet urval göra det till en sanning att svenska föräldrar hetsar varandra att hämta tidigt på dagis känns, milt sagt, förhastat.
Kommunals ordförande Annelie Nordström säger att det vilar ett skammens ok över att använda barnomsorgen, samtidigt som förbundet i sin egen rapport konstaterar att 86 procent av alla 1- 5-åringar är inskrivna i densamma.
Jag inser att föräldrar som kan hämta tidigt och har flexibla arbetstider är lyckligt lottade, och att det verkligen inte är alla förunnat. Driv gärna kampanj för utökade öppettider på dagis. Men gör det inte genom att ställa grupper mot varandra.
Är det något som är en frihetsreform - inte minst för kvinnor - är det väl att ha större inflytande över sina arbetstider? Jag hoppas att fler, inom samtliga samhällsklasser, ska nå dit.
SOFIA STRIDSMAN
Sofia Stridsman är frilansjournalist
Skidåkning
Även igår, söndag, hade vi strålande väder. Vårvintern är verkligen en underbar årstid.
Jag och fyraåringen åkte ner på isen en sväng. Båda två på skidor, men jag hade med mig dragpulkan också eftersom jag tänkte åka längre än vad jag vet att dottern fixar. Och det var bra - för hon fixade mindre än vanligt. Precis när vi skulle starta kom nämligen grannen skatande förbi - och vips ville även dottern bara skata. Vilket hon inte kan alls. Vilket altså ledde till att hon ramlade en hel del.
Men det blev lite skidåkning för oss båda. Sen en tur för mig med henne i pulkan. Och till sist avslutade vi med gemensam skidåkning igen.
Vädret var ljuvligt och solen verkligen värmde. Nu är det vår.
Härlig dag
Lika underbart var vädret här hemma. Jag och barnen tillbringade dagen tillsammans med deras farmor. En promenad över isen. Varma korvar i solen. Avslutande våffla (konceptet börjar kanske kännas igen). :)
En riktigt skön utflykt. Väl hemma stannade de två äldsta barnen ute på gården med sin farmor medan jag fixade middag till maken (och oss andra).
Oxfilé med hasselbackspotatis. Och en tårta till efterrätt. Jag gjorde bottnarna mjölkfria och skar sedan loss en bit som jag fyllde med mjölkfri grädde åt mig och E. Den första vispbara mjölkfria grädden som smakar helt ok - tror den var från Carlshamn (ett vit/orange-randigt paket).
Tyvärr har min mamma råkar ut för en riktigt seg influensa men min pappa kom över och åt med oss andra - och fick med sig mat och tårta hem till sjuklingen.
Dagen avslutades med melodifestivalen. Fel låt vann, tycker jag. Inte för att jag vet vilken som skulle ha varit "rätt". :)
Rent allmänt tycker jag det var ett starkt startfält med många bra låtar.
Härliga älven nedanför vårt hus
Mot våfflorna
Men först ett korvätarstopp
Pulkan med stort P
Peppar, peppar...
Vi har inte drabbats. Ännu iallafall.
Nu håller jag tummarna stenhårt för att vi klarar oss vintern ut. Det är ju så nära nu.
Har knappt några ungar
En bidragande orsak till dagens oväntade händelse är nog kramsnön - det har byggts en hel del ute på gården kan man säga. Bland annat en snögubbe som fick broccolibuketter till ögon och näsa (man skickar ut vad man haver). Den stackars gubben blev dock utan både ögon och näsa ganska snabbt. Som L sa "Mamma, du gav alldeles för goda saker till ögon och näsa". Hon åt alltså upp dem. :)
En liten efterapare
Fyraåringen är mycket för att apa efter det andra gör. Om hon hör at någon sysslar med en viss aktivitet - då vill hon också det. Iallafall en stund. Tills hon kommer på något annat att fundera på - eller tills någon annan ska göra en annan aktivitet. :)
I höstas hade en pojke på hennes dagis börjar fotbollsskola. Det märktes hemma. I ett par dagar var det mycket prat om denna fotbollsskolan. Sen har det varit allt möjligt annat - bli bättre på skidor så hon orkar åka långt och grilla korv, bli dansös, åka skridskor, hoppa höga hinder med hästar, börja skolan, börja sångträna...osv. Det mesta förverkligas aldrig eftersom vi inte tycker att en fyraåring bör ha hur många aktiviteter som helst (samt då det mesta är tillfälliga nycker som hon bara pratar om en stund precis när hon ser någon annan göra det - för att ett par timmar senare helt glömma bort det).
Nu senast vill hon gå fotokurser. För hon fick veta att jag just nu går en sådan. Men snart är det något annat. :)
Soligt idag
Jag och ungarna började dagen med att en av´fyraåringens dagiskompisar kom på besök ett par timmar. Sedan åt vi lunch och efter det bar det ut i solen. Jag tog A i en vagn och de två äldre barnen på en bob och så gick vi ner till älven. Där blev det latmansgrillkorv /varmkorv i termos) och festisar. Ingen lång utflykt men barnen var väldigt nöjda ändå.
Irriterande!
Jag har hittat en kvarglömd räkning. Bara på ett par tior är den. Men jag kan inte betala den - inte hemifrån iallafall.
Båda inloggningsdosorna till internetbanken är försvunna. Jag har letat och letat. Jag hatar att slösa tid på att leta saker - var sak på sin plats gillar jag. Iallafall när det gäller viktiga saker.
Huvudmisstänkta:
1. Barnen. Att de flyttat runt stolar och annat för att nå dosorna och nu vägrar erkänna alternativt inte minns.
2. Mitt dåliga minne. Att jag förlagt dosorna utan att minnas det.
Charlie Sheen
Vem bryr sig så mycket att man vill läsa om det dagligen?
Inte jag iallafall.
Men som tur är så är det ju bara att bläddra vidare, eller scrolla förbi...
Internationella kvinnodagen och fettisdagen
Så L ville naturligtvis ha bruna bönor och fläsk till lunch. Och så blev det. Swdan började hon fantisera om blommorna som hon, jag och även hennes småsystrar skulle få av pappan i huset. Pappan i huset var dock på resande fot så någon blomma blev det inte (men lite annat smått och gott hade han med åt oss så alla var nöjda och glada ändå).
Men idag fick iallafall jag en blomma. Fyraårigen hade "hittat" en liten kvist på golvet (jag tror mer på att hon plockat den från en krukväxt men struntade i det den här gången). Kvisten hade hon sedan placerat i en kork, tillsammans med jord från en krukväxt (jag hoppade även över att just den här dagen påtala att man inte leker med krukväxternas jord). Sedan hade hon vattnat. Hon har redan påtalat att om ett tag, när blomman växt, så måste man plantera den i en stor blomkruka istället. För annars kan den vicka. :)
Skoaffär
Det visade sig att vi har en hel del. Minst sagt. Det har blivit så då vi dels köpt eget och dels ärvt av släkt/vänner(ganska ofta har vi ärvt efter att vi redan hunnit köpa just de storlekarna). Men det mesta har kommit till användning ändå. Ett par stövlar på dagis och ett hemma. Vissa stövlar är med foder och andra utan. Och ungarna har gillat att ha flera sandaler att välja på.
Och en annan sak som kan komma till användning är dessa bilder. Nu kan jag kolla på dom istället för att gräva i förrådet nästa gång jag funderar över vad vi har för skor till barnen. Iallafall om det gäller stövlar eller sandaler.
Väldigt gott
Prova laga receptet.
Kors i taket
Jag var på treårskalas med de två äldsta barnen idag och när jag kom hem låg solen över isen på älven nedanför oss. Det såg så fint ut så jag ställde in det planerade gymbesöket till förmån för skidorna.
Pånyttfödd
Det är iallafall ljuvligt att inte ha den sjuka smärta som jag hade sista dagarna med tanden. Helt underbart. Och det var inte så konstigt att jag hade ont - tanden visade sig nämligen vara helt söndersprucken.
Idag har vi gått över isen med ungarna. Två i en pulka och en i vagn. Sen blev det "latmanskorvgrillning" (=varmkorvar i en termos). Och efter det våfflor i logen på Filipsborg. En härlig dag.
Tvååring och fyraåring i pulka som har många år på nacken. Mina föräldrar hade den när jag var barn.
Soligt och fint, om än ganska blåsigt.
Filipsborg
Logen
Tvååringen vid "korvätningsstoppet"
Korv
Goda grejer
Våffelätare
Inte helt nöjd
- Gå ut i solen med ungarna
- Laga god mat
- Fotografera
- Se något föreläsningsavsnitt till kurserna jag går
- Träna
- Ta långpromenader i det fina vädret
- Gå till grannar och se melodifestival i trevligt sällskap imorgon
- Gå på utflykt med ungarna om vädret blir fint i helgen. Grilla korv.
Saker jag bör/vill göra:
- Städa
- Åka till jobbet och plugga i helgen
Saker jag vill lägga mina pengar på:
- God mat
- Spara till sommarsemestern
Saker jag gör:
- Har ont i tanden
- Har ont i halva ansiktet
- Äter smörgåsrån och mjuka trista mackor. Och Ipren. Och Alvedon.
- Är trött och less
Saker jag måste lägga mina pengar på:
- Tandläkarbesök
Vad less jag blir. Har verkligen inte tid, lust eller råd med detta. :(
Men man ska inte klaga. Det finns mycket att vara tacksam över. En sak är att denna smärtan antagligen kommer att gå över En annan att den troligen inte leder till min död.
Det finns många som lever med livslång värk. Stackars dem säger jag efter mina få dygn i detta tillstånd.
Det finns även många som lider av värk som kommer av en dödlig sjukdom. Ännu mer synd om dom.
Jag har ju förhoppninsvis möjlighet att njuta av god mat, fotografera, göra utflykter med barnen och allt det där andra dagar i framtiden. Utan värk. Tack för det.
Tips till eventuella läsare inom tortyrbranchen
1. förorsaka offret kraftig, grotesk tandvärk. En sådan som gör att halva huvudet nästan sprängs bort.
2. placera offret ensam tillsammans med tre små barn hela dagen. Barnen behöver inte vara på dåligt humör eller osedvanligt högljudda - det räcker att de finns där och ger ifrån sig ljud och behöver blöjbyten och mat.
Offrets arma smärtdrabbade hjärna kommer att plågas av minsta lilla pip från barnen och varje rörelse som måste utföras kommer att kännas som den sista han/hon någonsin kan utföra.
För mer detaljer om tortyrmetodens stora tillförlitlighet - kontakta mig, jag har högst ofrovilligt testat den på mig själv senaste dygnet.
