Var precis på väg ut genom dörren med barnvagnen då tvååringen utbrister "Jag måste gå till skafferiet och hämta en skorpa". Jag lät henne hämta en (det stackars barnet kanske var hungrigt och utsvultet efter vår trista korv och makaron-lunch). När hon kom tillbaka till vagnen visade det sig att så inte var fallet. Skorpan var tänk till hennes pappa.

"Vi måste gå till pappas jobb och ge honom skorpan"

Skorpan sparade hon i handen hela vägen och matade sedan stackars utsvultna pappan (som faktiskt, trots dotterns oro för plötslig svältdöd eller något, hade en matlåda med sig)

Lite orolig för om pappa verkligen får i sig någon mat när han inte är hemma och äter med oss verkar det som...