E har något i sikte


Bär samlades på barr


På språng mot okända mål
(iklädda huvjackorna som jag fyndade på vår minisemester)


A slappade i sin vagn. Med en rätt uttråkad min.

Det fanns mycket att se på för barnen...

Vi har varit iväg till barnens farmor och farfar några dagar. De bor i en trevlig "sommarstad" och vi har haft som en liten minisemesterresa. Några mer avancerade semesterresor blir det inte för oss i år - det är ju en del som ska packas och som ska fungera rent allmänt när man ska resa med tre så pass små barn som våra.

Jag brukar ofta få frågan "Är det inte jobbigt med tre så små barn?". Och svaret är att det är det inte. Inte när man är hemma, har vardagslunk kombinerad med mindre utflykter som anpassas efter hur livet i övrigt ser ut. Då är det hur enkelt som helst med tre "småbarn". Men när det ska exv. resas bort, då blir det ju lite mer omständigt. Packningen blir stor - ryms knappt i bilen. Vi tar plats när vi ska sova och bo...

Men nu har vi ju iallafall haft en trevlig liten minisemester innefattande både roliga aktiviteter, shopping, vila och god mat. Men trots att det varit skönt att komma bort lite så  är det väldigt skönt att vara hemma igen. Njuter särskilt av att åter ha alla ungar i säng runt 19.30 och uppleva det lugn som därigenom uppstår. :)


L på farmor och farfars gräsmatta


E på farmor och farfars gräsmatta


Igår besökte vi en dinosauriepark. Barnen var förtjusta - om än förtjusningen till en början var
lite skräckblandad.


Tre bilbarnstolar på rad...
Är för övrigt mycket nöjd med huvtröjorna från "Me too" som jag fyndade åt barnen under "minisemestern".
Färgglada med roligt mönster på ryggen. Roligast var priset som låg på mindre än 40% av vad de hade kostat
från början.

Morgonens gråtrista väder gjorde att vi bestämde oss för att åka till Rödbergsfortet idag och dessutom fråga om barnens mor och farföräldrar ville följa med. Farmor och farfar hade redan lovat bort sig idag (vår framförhållnig var ju inte så lång så det är sånt man får räkna med) men mormor och morfar samt den av morbröderna som just nu är hemma på besök följde med oss. Och det var smidigt att var fler än två vuxna visade det sig eftersom det fanns vissa partier där A inte kunde åka vagn och således tog upp en famn samtidigt som de två åldre också tillfälligt behövde en hand eller famn i branta trappor eller på grund av lite rädsla (som sen gick över). :)

Jag har varit till Rödbergsfortet en gång tidigare på en tillställning med mitt förra jobb och tycker att det är en plats väl värd att besöka. Även barnen verkade tycka det var spännande och kul trots att de bara är 2 år och 4 år (lilla nyfödda A hade nog ingen större glädje av det hela). Lite läskigt tyckte dock speciellt fyraåringen att det var ibland och lite less blev de också till och från men på det stora hela gick det väldigt bra att gå en närmare två timmar lång guidad tur med barnen. Fortet är ju ett imponerande bygge. Hur stort som helst och till sin helhet byggt inne i ett berg. De gamla föremålen - sängarna, sjuksalarna, tandvårdsutrustningen m.m - gör rundvandringen riktigt rolig för både gammal och ung samtidigt som guidens berättelser ger liv åt det hela.


Ovanpå fortets "tak"


Sängar på rad i underjordisk sal


Fortet är stort. Gångarna/korridorerna har gatunamn.


Alla kunde hitta något intressant att se på. Denna stora gryta föll L och E i smaken.
L fotograferade flera bilder på den medan E ara pekade och upprepade gånger sa "Kolla
där morfar. Kolla där morfar"


Bodens fästnings egna porslin.


Spännande att kolla sig omkring när väggarna är gjorda av skrovligt berg...
Både L och E hade tagit med sig egna väskor som de packat ned "nödvändigheter" i.


E hade bland annat med sig en liten Bamsebok. Den passade hon på att läsa i under tiden
som det visades over-headbilder.


Det var en lyckad dag som vi alla fick ut något av. Själv är jag mycket tacksam så länge det går att roa barnen med denna typ av aktiviteter. Visst - vi måste väl även ta oss iväg på sådant som Leos lekland ibland i framtiden men jag personligen tror knappast att jag njuter lika mycket av en sådan dag som av dagar som denna. Men för barnens skull får man väl blanda och besöka båda typerna av ställen. Och visst kan det säkert vara kul på lekland också...även om där verka låta illa...och vara knökfullt med folk...osv. :)

Om än A framstår som stor i jämförelse med en 12 dagar gammal bebis så är hon trots allt ganska liten.

Idag har vi varit och fikat på Filipborgs herrgård. Mitt livs första hemgjorda "dammsugare". Gott för en dammsugarälskare som jag (vill poängtera att jag bara älskar fikavarianten - inte städvarianten)


L


E


En trött A

Vi har en gammal bärsele som vi använt (ganska sporadiskt) till våra barn. A har suttit i den någon enstaka gång - och då vänd mot mig. Numera har hon dock ledsnat totalt på den positionen och är inte alls nöjd om man testar att ha henne så.

Eftersom hon är ganska stark i nacken testade jag idag att låta henne vara framåtvänd i selen en liten stund (när jag själv rörde mig försiktigt) och det var mer populärt. Särskilt när vi stod framför en spegel. A gillar rent allmänt att titta på sig själv i spegeln och då gärna när hon har ansiktet nära någon annans ansikte.

Så här ser A´s "mätt och belåten"-min ut. När hon ätit klart lutar hon sig bak och somnar med just den här minen. Detsamma om hon kanske inte ätit klart - men ändock känner för en liten vilopaus under måltiden.

L och E leker ofta att de är en prinsessa och en kung som är gifta med varandra och har flera dockbarn. L agerar någon sorts lekledare och vill gärna fördela rollerna. Det brukar bli så att hon själv är prinsessa och E är kung. Liksom hon brukar vara mamma och E får vara pappa när de leker "mamma, pappa, barn".

Hon pratar och ler och kommunicerar på olika sätt ofta nu. Så sött och roligt :)

Bilden är från morgonens långpromenad i det härliga vädret.

E med dagens första present - som hon fick av L imorse. Strålande glad. :)

A på BB

Kläder i strl 62/68. Det känns som att det var alldeles nyss jag plockade
fram och tvättade upp strl 50/56 inför att A skulle födas...
Och det är redan ett  par månader sedan.

Jag kommer att sakna alla dessa små kläder på vår torkställning den dag
då vi inte längre har användning för babykläder hos oss

Nästan varje morgon går vi på en långpromenad med barnvagn/ståbräda (eller ibland L på cykel). Längs med en gågata som vi ofta går på finns det en otroligt fin koja uppe i ett träd på en villatomt. En sådan koja som det är nästan helt uppenbart att det inte är barn som har byggt utan snarare en förälder.

Jag och en kompis (S) byggde otaliga kojor när vi var barn. Och en sak minns jag tydligt - det är byggandet som är det roliga. Visst var det väl mysigt att vara i den färdiga kojan ett tag - men ganska snart ledsnade vi och bygde en ny koja istället. Vissa kojor byggdes i skogen - av kvistar och annat som vi kunde hitta. Andra var ganska seriösa byggen i trä, med fönster av genomskinlig plast och ibland med långa gångar som man skulle krypa genom för att komma in. Men en sak hade kojorna gemensamt - vi byggde dom själva. Detsamma med lådbilar och andra fordon. Jag och mina kompisar byggde om cyklar själva. Kontruerade sulkys till hundar. Gjorde lådbilar. Ingen gjorde dom åt oss.

Jag kan förstå att man som förälder kanske vill bygga och fixa åt sina ungar - men är övertygad om att man gör bäst i att låta bli. Visst ska man ju hjälpa lite om de verkligen kört fast - men inte ta över.

För jag tror att de flesta barn tycker som jag och S (och min kusin som jag byggde om cyklar med) tyckte - att konstruerandet, planerandet, byggandet är det roligaste när det gäller kojor (eller för den delen fordon).

Jag tycker mig redan se detta hos L och E fastän de hittills bara bygger "kojor" av kuddar och filtar i myshörnan. De ägnar mycket tid åt att bygga. Mindre tid åt att sen faktiskt vara i den färdiga kojan. De ligger och läser i den en stund - eller leker "mamma pappa, barn" - men byggandet är det som ägnas mest intresse och energi.

Häromdagen gjorde jag och de äldre döttrarna gipsfigurer för första gången. E har ännu inte hunnit måla sin figur men L målade sin dagen efter det att vi gjort dem. Hon är just nu inne i en period då hon av någon anledning pratar mycket om statyer oc blev mycket nöjd med den lilla "ko-statyn" som hon tillverkat. :)

även i barnens rum...

Den lena bebiskinden har ersatts av en skrovlig och finnig hud...

(Bilden är tagen i morse då det var svalt ute, till skillnad från hur det är nu. Detta sammantaget med A´s sega förkylning är skälet till att hon var så påklädd fast det är juli  månad nu)

Det har hänt så mycket med A´s utveckling den senaste tiden. Hon har blivit väldigt stabil i nacken och dessutom börjat kommunicera en hel del. Hon ler ofta med hela ansiktet. Och hon småpratar med olika läten - både med människor och föremål. Häromdagen pratade hon till exempel med ett täcke som låg bredvid henne...