Det blir inte mycket bloggat just nu. Tiden räcker inte till allt. Några enstaka gemensamma semesterveckor räcker inte långt. Speciellt inte då jag kom att jobba vissa dagar mitt i allt.

Men vad har vi då gjort och vad har hänt sedan sist?

Jag ägnar denna veckan åt att åka bil ca 16 mil om dagen, jobba långa dagar...och inte mycket mer. Eller lite annat - igår var jag och åt middag på en trevlig uteservering tillsammans med tre vänner. En vän som jag bor granne med och träffar ofta. En som jag knappt träffat alls under de senaste 6 åren. Och en som det nog var över 10 år sedan jag sist träffade. Kul att ses var det. :)

Ikväll är jag ensam hemma med A. Maken och de två äldsta barnen är på en minisemester, en övernattning i tält på en närbelägen campingplats. Säkert mysigt. Jag har jobbat sent, och ska jobba tidigt imorgon men det har gått ändå tack vare att mina föräldrar varit med A den tiden vi alla varit på vift. Och stått med bil till maken då jag behövde vår familjs enda bil i jobbet.

Annars så är det varmt och kvavt som vanligt. 27 grader kl 17 idag. Detta måste vara den varmaste sommaren på länge...

E är numera över tre år gammal. Ofta växer överkänslighet mot mjölkprotein bort runt den åldern, eller tidigare.
Sedan ungefär en månad tillbaka har vi testat att ge E mjölkprodukter. Inledningsvis i små mängder men nu ungefär utan förbehåll (vi ger henne inte fil varje dag och mjölk dricker hon extremt sällann men i mat, glass osv har vi ingen begränsning). Och det har gått bra. Inga eksem, så mjölken verkar inte var något större problem längre för henne. Sen är ju en annan sak att det kanske kommer eksem till vintern ändå, det finns ju viss risk att hon även har lite atopiska drag tyvärr. Men det är ju bra med mjölken ändå, det här är första riktiga testet vi gjort som inte har medfört ny eksem. (Samtidigt är det ju så att mjölkprotein nog är att föredra framför atopiska problem och den ökade risk för exv pälsdjursallergi som det medför).

A är nu drygt ett år och två månader. Vid senaste besöket på barnmottagningen (innan sommaren) tyckte dom att vi skulle testa även hennes överkänslighet nu när det gått snart ett år sedan den upptäcktes/startade. Planen var att hin runt midsommar skulle börja få i sig mjölk genom bröstmjölken. Om det skulle visa sig fungera bra så var tanken att A själv skulle testa lite mjölkprodukter i slutet på sommaren och att jag sedan skulle rapportera till barnmottagningen i augusti om hur det gått.

Så jag började äta ost och annat gott runt midsommar. Märkte inget på A. Efter ett par veckor tyckte jag dock att hon var ganska gnällig. Men det var svårt att veta om det berodde på den sjukliga värmen som varit här, eller på mjölken eller på något helt annat (exv var hon samtidigt otroligt mammig). Vi valde iallafall att avvakta med att ge henne mjölk.

Sen, för ungefär en vecka sedan, fick A hög feber. Tredagarsfeber gissade vi på eftersom E hade något liknande 10-14 dagar innan. Utöver febern hade E lite diaree, något som kan komma av tredagarsfebern...men även kanske av mjölken. Vi trodde inledningsvis på febern.

Sen försvann febern. Men A´s mage blev inte riktigt bra. Lite lös. En del slem i bajset. Kanske efterdyningar av diareen, kanske mjölken, kanske något helt annat. Dessutom är A fortfarande ganska grinig, nästan ännu mer grinig nu än för någon vecka sedan. Så vi väntar med att ge henne mjölk och dessutom har jag återgått till helt mjölkfri kost för att se om hon mår bättre av det (för A har ju aldrig eksem varit problemet med mjölk utan det har ju redan från början varit tarmen som reagerat).

Så nu är det strikt mjölkproteinfri mat som gäller för mig. Sen när barnmottagningen öppnar igen efter sommaren får vi se vad de tycker. Om vi ska testa mjölk igen då eller avvakta ett tag till.

Det bara sprutar nya ord ur A´s mun nu. Idag pekade hon på en blomma ute och sa "bomma". Och sekunden senare pekade hon på min mamma (som stod en bit ner på gatan för att ta emot jordgubbsätarbesök, L och E) och sa "mommooo". Just mormor hon i och för sig sagt flera gånger förut också men det är ändå ett av de lite nyare orden.

Annars så är det mycket "kakaaa" (med mycket kort första "a"), och "gocka" (docka) och "gott" eller snarare "gå" med kort å-ljud när hon äter. Och den gamla favoriten - "ko" med kort o för sko, numera ibland även med långt o.

Och en hel del adra ord. Och rörelser, exv nickar hon ibland när hon svarar ja på något. Nickar med övertydliga, stora nickrörelser. :)

Tre sandgrävartjejer :)




Lilla A




Små fötter (A´s) i gyllene vatten




Lämnar fotavtryck i sanden...

Skönt med hela familjen hemma samtidigt. Dagar utan något alls inplanerat, om an för få.

Idag har vi bara varit. Maken fick sovmorgon. Nar han steg upp sprang jag en runda. Sen lite småfix hemma. En gemensam promenad ner på stan. Jordgubbar hos mina föraldrar. Maken tvattade bilen. God mat. Och nu blir det lite ostar och kallrökt.

Det enda tråkiga ar att A har feber. Och att dagar som dessa blir få i år. Många saker ska hinnas med på kort ledighet. Dck mest trevliga saker så det ar helt ok det med. :)

Idag har vi haft barnkalas för lilla E som nyligen fyllde tre år.

Tre år är som sagt magiskt ur kalassynpunkt. Då vet man vad det handlar om. Man längtar. Och njuter.

Och det gjorde E. På bilden i rena glädjesprång runt på gräsmattan :)

Igårkväll var kanske den bästa kvällen jag haft det här året. Då sprang jag loppet som jag för drygt fem veckor sedan fick för mig att jag skulle springa.

In i det sista tvekade jag. Fem veckor är inte lång tid. Inte lång tid alls då det gäller att komma i form för ett lopp av denna typen. Ett lopp i s.k. extrem terräng. Men till sist åkte jag dit iallafall.

Tvekade än mer då jag såg de ca trettio deltagarna. Orienterare. Skidåkare. Ingen som såg ut som en vanlig motionär.

Men det var fullständigt underbart. (Hela tiden förutom de korta partier som gick längs efter grusvägar.) Det var en lång bit i en myr. En myr som förvisso mest innebar promenadtempo för mig. Promenadtempo med vatten och gyttja upp längs vaderna. Sen var det klättring uppför ett litet berg - med armar och ben. Och löpning i skogen. Och till sist 3-400 meter vattenlöpning innan loppet avslutades med att man sprang uppför en sandstrand.

Vädret var underbart. Utsikten från "berget" var magnifik. Myrarna doftade gott. Skogen var vacker. Vattenlöpningen var fantastisk. Sällskapet var trevligt. Pizzan efteråt var god. Det var en fantastisk kväll.

Ett mycket väl utnyttjat barnvaktstillfälle (vi har extremt sällan barnvakt och väljer tillfällena väl - men jag kan inte se särskilt många saker jag skulle prioritera före att få göra om detta nästa år igen).

Och nästa gång vet jag att jag törs ta i mera. Igår var målet att ta mig runt och jag var lite väl feg. Höll igen. Och plötsligt var jag vid vattenlöpningen med för mycket kvar att ge. Men bättre det än tvärtom. :)

Men nu vill jag orientera. :)

(Bilden föreställer målet. Vattnet man kom springande genom (från höger i bild). Stenen man rundade. Sandstranden man sprang uppför.)

I helgen var vi förbi till mina föräldrar. Och som alltid på sommaren blev det ett besök med ätande. Jordgubbar. Smultron, Sallad... Ugarna gillar det. Och jag gillar att de får se att mat inte bara finns i plastförpacknigar på affärer. Och att de får fina smultron på strån. Det känns som sommar a la Astrid Lindgren. :)



Gott med sallad.




Som man först sköljer under kranen.



A är så söt när hon går



E med fina smultron på strån som min mamma gjort åt barnen




A med sitt strå

En gång i tiden hade jag långa ögonfransar. Täta dessutom.

Nu har jag det inte.

Tre graviditeter och över tre års amning under de senaste sex åren har gjort sitt... Men det sägs att de återhämtar sig med tiden.

Och gör det de inte så är det ett billigt pris hur som helst. Detsamma gäller den icke-platta magen. Och försakandet av ädelost i lååånga perioder. :)

(Bilden föreställer E och hennes fina fransar)

Treårsalas är speciellt. Mest speciellt av alla barnkalas vi hunnit med att ha tror jag faktiskt (upp till fem år alltså).

Ettårskalas är förvisso också något extra, men mest för förldrarna. Och egentligen kanske allra mest med första barnet. Treårsklas däremot är ju så magiskt just för att barnet själv anser det magiskt Och EXAKT lika magiskt med varje barn. En tvååring tycker i och för sig det är kul med kalas. Men en treåring är så mycket mer medveten. Och längtar och planerar. Och verkligen älskar att ha just sitt eget kalas. Det är verkligen en förmån att få fira treårsdagar.

Om ungefär en vecka fyller år E tre år. Idag har vi firat henne med mor- och farföräldrar (barnkalaset blir lite längre fram).



Morgonen började med att E fick öppna en hel "säck" med paket som henes snälla storasyster hade gjort åt henne.



Spännande. Och glad blev E. Superglad. Över inslaga saker från deras gemensamma rum. :)



Jag, L och E plockade en bukett blommor på mina föräldrars äng.



Mormor morfar, farmor och farfar kom med fina paket.



E, som helt nyligt fått börja prova äta mjökprodukter, fick önska tårta. Marsipantårta med en ros på blev valet.



Fika

Efter fikat var vi alla ute på gården och lekte med de fina presenterna. Sedan blev det pizza till middag - även det ett val av E.

Då var A så här liten. Hon låg i sin vagn och gillade att spana på träden som vi gick under på våra promenader. Sensommar och höst. Starten på ett årt som föräldraledig (jag hade iofs redan varit ledig några månader då men just den tiden på året känns alltid som en startpunkt). Massa föräldraledighetstid framför mig. En mýsig liten bebis och två underbara storasystrar, då 2 och 4 år gamla.

Nu. Ledigheten är snart slut. Den kommande hösten blir en jobbstartshöst. förvisspo bar på halvtid den första tiden. Men ändock, en period i livet går mot sitt slut. Och hur kul mitt jobb än är så är det vemodigt. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort. Minst två år skulle jag vilja vara hemma med varje barn (+ att maken ochså är hemma ett år). Men nu fungerar det ju inte riktigt på det sättet. Och även detta sättet blir ju bra. De underbara höstpromenaderna med vagn kan jag ju faktiskt göra även denna hösten. :)

Om än med en 15 månaders i vagnen istället för en nästan nyfödd. Även storasystrarna har ju åldrats ett år sedan förra hösten och kommer nu att var 3 respektive 5 år....men det är på den yngsta det märks mest.

Deb lilla bebisen är numera en viljestark underbar liten person. En klättrare. En springare. Men även än mystjej som vill gosa in sig i mitt knä. En pratkvarn. Många obegripligheter men även flera ord. Just nu: mest "mamma". Ofta. Högt. Bestämd och uppfodrande. Andra populära ord är "kocka" (klocka), ko (uttalas med mkt kort "o" och betyder sko), koka (kaka). Och som hon gillar att leka med sina systrar. Idag har hon och E nästan skrattat på sig när de lekte tillsammans på köksgolvet.

Ljuvligt.