Kärlekssmockan



Jag såg precis att min favoritkrönikör, Lina Norberg Juuso, har en blogg. Den kommer jag nog att följa. Jag har annars varit en flitig läsare av hennes krönikor (i tidningen NSD) sedan hon fick mig fast med sin träffsäkra beskrivning av "kärlekssmockan" som drabbar nyblivna mammor (jag hade precis fött mitt första barn när jag läste den).

Just den krönikan är några år gammal men jag har fortfarande kvar den (och kommer att fortsätta ha kvar den).



Utdrag från en av tidernas bästa krönikor (publicerad i NSD den 30 september 2006):

"Man är inte beredd på knockouten. Man kan inte föreställa sig smällen.
    Kärlekssmockan.
   För mig kom den direkt när flickan lämnat magen, den där omskrivna moderskärleken. Barnmorskorna frågade om de skulle lägga den nyfödda i en sådan där BB-barnsäng och jag svarade nej.
   Nej, hon skulle sova bredvid mig. Hon var min till låns och jag var hennes för evigt och jag ville inte släppa henne ifrån mig....

...Det var lätt att diskutera barn och barnuppfostran som icke mamma. Det var lätt att säga hur man skulle göra. Att man måste åka iväg från sitt barn. Att man måste behålla egentid. Att man inte ska bortskämma. Att man ska njuta när man väl börjar jobba igen efter föräldraledigheten. Innan man fick barn hade man distans till föräldraskapet. Då var det fortfarande en vägg mellan en själv och ens (framtida) barn,
   Men sedan, när man står där med barn och kroppenfull av ömhet, då är det inte lätt att följa det man tidigare tänkt. Det  man tyckte var löjligt förr, som att föräldrarna har ångest över att gå till jobbet, det upplever man själv med kraft. Jag jobbar heltid, och hur bra hon än har det på dagis så skaver det i magen ibland. För varje cell i mig vill vara med henne...

...Jag funderar på varför man som barnlös trodde att man var unik. Att man skulle stå över det där, det där med att ge upp sitt liv för barnet. Man såg ju att de med barn förändrades. Ändrade perspektiv och man trodde att så där skulle man inte bli. Och jag var inte ensam om de tankarna. Lyssnar man runt bland barnlösa, är resonemanget ofta att om man får barn så ska man inte göra som alla andra.
   Man ska inte stanna hemma kväll efter kväll, sluta resa, sluta festa och tusen saker till. Ungen ska få följa med på alla grejer och livet ska vara som vanligt. Sedan kommer ungarna och nästan alla slutar i tv-soffan ändå. Trots de höga ambitionerna. Och som förälder ser man inte det som ett misslyckande. Men det fattade man inte innan barn. Då kände man nästan medlidande över de där stackars föräldrarna som gick omkring som trötta sengångare och inte varit på bio sedan graviditeten.
   Men det handlar om att man inte hade någon aning.
   Om knockouten, om smällen. Om kärlekssmockan."


Kan det bli mer träffsäkert?

 

Kommentarer
Postat av: Misen

Underbart! Ja, vi får väl se helt enkelt sen när kärlekssmockan klämmer till oss! =)

2008-09-12 @ 16:19:33
URL: http://homeostas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0