Förra vecken när jag och barnen var förbi till deras mormor och morfar dök det plötsligt upp en liten ekorrunge på gården. Den kom mot oss så vi gick åt andra hållet. Men den gav inte upp - det slutade med att vi blev jagade av denna lilla, uppenbarligen sällskapssjuka, ekorre. L och hennes mormor satte sig i varsin gunga och ekorrungen placerade sig rakt under dem på marken. Tillslut tvingades vi gå in för att ge en eventuell ekorrmamma chans att hitta den.

Men ingen mamma dök.

Nu har det gått över en vecka och ekorren är fortfarande kvar hos dem. Den har slutar förfölja människor, men äter gärna den mat som min mamma placerar ut åt den. Nu har den dessutom vuxit till sig rejält och ser inte alls lika liten och ynklig ut som den gjorde när vi först såg den.