Strax innan L skulle lägga sig ikväll så hittade hon några bortglömda små påsk-kycklingar. Snabbt tog hon hand om en och vårdade den ömt. Docksängen drogs fram till L´s säng. Det bäddades och det pysslades och tillslut låg den lilla kycklingen där - nedbäddad i sin (stora) säng.

När jag läste en saga för L började hon fråga var kycklingens mamma var - och jag sa att L ju kunde vara mamma. Vilket hon inte var sen att utnyttja...

Tio minuter senare när jag hade gått ut och satt mig i TV-soffan kom L gående. Jag bad henne gå tillbaka till sängen men hon gick med målmedvetna steg vidare mot soffan - "Små kycklingbarn brukar sova före kycklingmammorna. Och jag är en kycklingmamma så jag kan ju inte gå och sova nu".

Undrar var hon fått det ifrån...
Kanske från de kvällar då hon frågat varför vi är vakna men hon ska sova och vi förklarat för henne att barn brukar gå och lägga sig före mammorna och papporna... :)