Det är ungefär sju månader sedan jag började jobba efter ledigheten med E. Och nu är det dags för ledighet igen. I dag gjorde jag min sista arbetsdag (iallafall den sisa så som det var tänkt från början). Det ska bli skönt med ledighet och lite mer tid över för barnen. Och för matlagningen som jag saknat nu när det varit maken som fyra vardagar av fem har varit den som funnits hemma på eftermiddagen och således har lagat middag. Visst är det skönt (och även gott) att komma till dukat bord men lite fler vardagsmiddag än en per vecka tycker jag det är roligt att få göra.

En annan positiv sak med att gå på ledighet är att det nu är slut på att klämma sig in i för små kostymer de gånger sådana krävs i arbetet. Jag har ett par gravid-kostymbyxor som jag haft under alla tre graviditeter men har däremot varit för snål för att köpa en gravid-kavaj. Jag ar alltså klämt mig in i de största av de vanliga kavajerna som jag har. Det funkar. Men är inte helt bekvämt...och inte så snyggt heller.

Men det går ju inte att komma ifrån att det är vemodigt att lämna jobbet oxå. Jag trivs ju där. Så även fast jag älskar att vara hemma med mina barn så kommer jag att sakna jobbet. Iallafall i början - efter en vecka kommer man ju in i hemmalunken och saknar inte något (utom möjligen att dricka en kopp te helt ostörd och i total tystnad, så som man kan göra på kontoret). :)

Vemodet sammanbundet med att lämna jobbet för ledighet är ju dessutom ingenting jämfört med det vemod som infinner sig när det är dags att avsluta ledigheten för att återgå till jobbet. Men även det går ju alltid bra. Efter tre dagar på jobbet så är är man inne i "jobbandet" igen...

Men nu har jag i allafall gjort min sista riktiga arbetsdag för den här gången (jag säger "riktiga" eftersom jag faktiskt ska jobba lite på måndag också - hann inte med att avsluta allt jag hade tänkt mig idag),

Dags för föräldra"ledighet"!