Då var A så här liten. Hon låg i sin vagn och gillade att spana på träden som vi gick under på våra promenader. Sensommar och höst. Starten på ett årt som föräldraledig (jag hade iofs redan varit ledig några månader då men just den tiden på året känns alltid som en startpunkt). Massa föräldraledighetstid framför mig. En mýsig liten bebis och två underbara storasystrar, då 2 och 4 år gamla.

Nu. Ledigheten är snart slut. Den kommande hösten blir en jobbstartshöst. förvisspo bar på halvtid den första tiden. Men ändock, en period i livet går mot sitt slut. Och hur kul mitt jobb än är så är det vemodigt. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort. Minst två år skulle jag vilja vara hemma med varje barn (+ att maken ochså är hemma ett år). Men nu fungerar det ju inte riktigt på det sättet. Och även detta sättet blir ju bra. De underbara höstpromenaderna med vagn kan jag ju faktiskt göra även denna hösten. :)

Om än med en 15 månaders i vagnen istället för en nästan nyfödd. Även storasystrarna har ju åldrats ett år sedan förra hösten och kommer nu att var 3 respektive 5 år....men det är på den yngsta det märks mest.

Deb lilla bebisen är numera en viljestark underbar liten person. En klättrare. En springare. Men även än mystjej som vill gosa in sig i mitt knä. En pratkvarn. Många obegripligheter men även flera ord. Just nu: mest "mamma". Ofta. Högt. Bestämd och uppfodrande. Andra populära ord är "kocka" (klocka), ko (uttalas med mkt kort "o" och betyder sko), koka (kaka). Och som hon gillar att leka med sina systrar. Idag har hon och E nästan skrattat på sig när de lekte tillsammans på köksgolvet.

Ljuvligt.