När E fick eksem hoppades jag självklart på att det snart skulle vara borta. Nu några månader senare står det klart att risken är ganska stor att detta är något vi får tampas med ett tag. Även om jag självklart hoppas att efter den "hårdsatsning" med starkare kortison som vi började här om dagen ska vara den sista.

För att jag lättare ska minnas hur eksemet reagerat under olika behandlingar m.m. så har jag bestämt mig för att börja skriva ned lite om eksemet här i bloggen. Om detta blir en lång historia är det ju bra att kunna gå tillbaka och se hur det varit i olika skeden, vilka salvor som gett vilken effekt osv. Och har jag tur kanske någon som har egen erfarenhet av detta ser mina inlägg och kommer med bra tips.

Det hela började i oktober, då E var ca 3-3,5 månader gammal. Hon hade då en del hormonplitor på vänstra kinden och i dessa blev det ett sår som inte riktigt ville läka. Så här såg det ut på den tiden (syns inte så bra):

Dessutom hade även den högra kinden börjat påverkas:

I mittten av november fick vi diagnosen svinkoppor. Inledningsvis blev rådet att smörja med Microcid och tvätta med tvål. Vi tvättade och vi smorde - men det blev inte bättre. Snarare värre. Ganska fort bytte vi ut vår "vanliga" tvål mot babytvål - och det blev något bättre - men fortfarande långt ifrån att ens vara på väg att bli bra.

Eftersom det inte blev bra fick E pencillin, Kåvepenin. Hon åt detta i sju dagar utan någon som helst förbättring - så hon fick avbryta kuren och istället börja äta en kur Heracillin. I samband med detta uppmärksammades det även att hon utöver svinkopporna dessutom hade atopisk eksem på kinderna. Detta skulle vi smörja med hydrokortison och mjukgörande (det blev Miniderm och ibland Repair). Efter över en vecka med dessa läkemedel var hennes kinder fortfarande oförändrade. Dessutom hade det dykt upp partier med röd/knottrig hud på några ställen på kroppen. Knottrorna övergick efter någon dag i skorpor. Vi fick nu en tid på barnmottagningen. Där ställdes samma diagnos - svinkoppor och atopisk eksem. Eksemen (kinderna) fick vi ett starkare kortison för (Locoid). Detta skulle inledningsvis smörjas varje kväll, sedan varannan kväll och efter några veckor endast varannan kväll. Utöver kortisonen skulle eksemet även smörjas med mjukgörande några gånger per dag (numera använde vi oftare Repair - och mindre ofta Miniderm). Mot svinkopporna (som fanns kvar på delar av kinderna samt på kroppen (områdena med skorpor)) fick hon ännu en kur Heracillin. Dessutom rekommenderases tvätt med alsollösning, smörjning med Microcid och - inledningsvis - bad i såpvatten en gång per dag.

Nu blev E äntligen bättre. Så här fin såg hon ut den 7 december - inga svinkoppor i ansiktet och eksemet under kontroll:

Svinkopporna på kroppen blev dock inte bättre. Och nya små områden dök upp. även under pågående Heracillinkur. Ansiktet höll dock sig bra. (I slutet av december smorde vi kinderna med Locoid några gånger per vecka - problemområdena på kroppen beandlades med Microcid och tvätt.)

Vid sexmånaderskontrollen i början på januari fick vi rådet att prova gå ner till hydrokortison i ansiktet eftersom de starkare kortisonerna ju egentligen gärna ska undvikas, speciellt just i där. Vid kontrollen gjordes dessutom bedömningen att områdena på kroppen inte alls var svinkoppor - dvs. att alla svinkoppor numera var borta. Istället sades dessa områden vara samma eksem som på kinderna - men eftersom den (till skillnad mot kinderna) var "obehandlad" såg den annorlunda ut.. Det var dessutom inet längre lika självklart att eklsemen är just atopisk - det kan istället vara så att det rör sig om sebboroisk eksem (ett annat alternativ som kom upp men avfärdades var psoriasis). Nya rekommendationerna blev att "börja om med hydrokortison i ansiktet - inledningsvis två gånger per dag, sedan varannan dag och efter det varannan dag. Områdena på kroppen skule smörjas på samma sätt, men med Locoid. Utöver detta - mjukgörande i stora mängder. Och en remiss till barnmottagningen.

Den nya diagnosen för problemen på kroppen verkade på en gång vara helt korrekt. Redan efter någon dag med kortison började skorporna försvinna, och någon vecka senare var de flesta osynliga. Tyvärr gick det inet lika bra med kinderna. Sakta men säkert börkade de bli rödare igen. Och kliandet förvärrades (särskilt de kvällar som var smörjfria)Och två veckor efter det att vi bytt bort kortisonet mot hydrokortisom började det röda området återigen vätska (väldigt lite jämfört med tidigare) och man kunde se tendenser till att det "gulnade" och bildades skorpor.

Dagen för besöket på barnmottagningen såg kinden ut som på bilden ovan (även den andra kinden var något påverkad), kroppen var däremot fortfarande på väg att snabbt bli "helt bra". Vid detta besök togs "pricktest" för att testa ev. allergier - inget påvisades. Dessutom togs blodprov - resultatet av det har ännu inte kommit.

Nya rekommendationen blev att fortsättningsvis smörja partierna på kroppen med hydrokortison och mjukgörande (vi har dock fortsatt med lite vanlig kortison någon kväll per vecka under en övergångsperiod). För ansiktet fick vi ett nytt starkare kortison (i nivå med Locoid men förhoppningsvis något skonsammare) - Elocon. Inledningsvis smörjning varje kväll, sedan varannan kväll och sedan någon gång per vecka. Dessutom mjukgörande, mjukgörande, mjukgörande. Repair för vår del. Redan efter ett dygn kunde man se att kinderna förbätrats kraftigt.

Vi fick även rådet att prova DermaSilk. Tyvärr kostar dessa plagg enormt mycket pengar, så vi har valt att avvakta med det denna sista kortisonomgång och hoppas att det sedan "är över". Visar det sig  att så inte är fallet så blir det naturligtvis ett försök med DermaSilk - kosta vad det kosta vill. Finns det något som eventuellt kan ersatta ännu fler kortisonsvängar så är det ett självklart val.