Kanske inte riktigt. Men nästan. Nu är bara jag och E hemma, L ville stanna på förskolan själv idag. En timme ska hon vara där (om de inte ringer innan). Det känns rätt ovant och tomt (och lugnt) att vara hemma med bara ett barn. Visserligen är ju L ibland hos bland annat morfar och morfar - men oftast är vi fullt sysselsatta med något under den tiden (typ renovering). Och så känns det ju annat när hon är hos anhöriga.

Nu sitter bara jag och E här och har ätit mellanmål. Roligt för E kanske med lite egentid med sina föräldrar. Dessutom roligt för L att få vara på förskola. Men lite konstigt känns det ändå att lämna bort sitt barn för att själv vara hemma. Hur jättebra jag än tycker att förskolan verkar vara.

Men nu är det inte 70-tal. Lekparkerna är tomma - barnen är på förskola. Så det blir bäst så här för L. (Det blir till och med riktigt bra - hon kommer att ha jätteroligt på sin fina förskola. Roligt för henne att få komma hem och berätta om sina egna upplevelser. E kommer dessutom att få chansen till mer egentid med oss)

Men hade det varit som förr och det fanns lediga barn i mängder så hade det självklart varit roligt att ha även L hemma under ett år till, vi ska ju ändå vara hemma med E.