Veckans tema i Fototriss är En resa. Denna vecka finns dessutom ett resepresenkort från Solresor i potten till en vinnare. Solresor har många fina resmål - men om jag vann skulle jag nog välja att åka till Dubrovnik.

Vissa av oss gillar att resa på weekendresor till stora städer - andra föredrar sol och värme. Vissa lägger gärna sin sista slant på en resa medan andra hellre gör något annat med pengarna.

Men oavsett om vi sett alla jordens hörn, eller bara vår egen bakgård, så finns det en resa som vi alla åker med på.

Resan inleds ofta med ett skrik. Kanske vi vill markera att "Nu börjar det. Min resa har startat"?
Vi anländer, i den bästa av världar, till ett resmål befolkat av varma famnar som vill ge oss tröst och mat.
Vi är oskrivna blad. Eller kanske vi besitter en vishet högre än vad vi någonsin i livet kommer att uppleva igen? Man skulle nästan kunna tro det då man ser min yngsta dotters blick. Sådan den var när hon inledde sin resa.

Vår resa består av en vandring. Ibland vandrar vi ensamma, ibland med någon vid vår sida. Ofta vandrar vi mot något mål - kanske krukan med glittrande guld bakom horisonten? Men vi må ha hur bestämda mål som helst - vi vet ändå aldrig vart vår stig kommer att leda. Vår resväg är höljd i dunkel. Under vår vandring sätter vi våra spår på jorden. Vissa blir kvar för evigt. Andra inte.

Vi vet inte hur länge vår resa kommer att vara. Många i ressällskapet önskar nog att den skulle pågå för evigt. Men en sak vet vi och det är att det gör den inte. En dag tar resan slut.

Mina tre bilder är tänkta att symbolisera resans början, vår vandring och resans slut.

Och som ni nog gissat är den beskrivna resan livet.

Hos Fototriss kan ni se hur andra valt att tolka temat.