Treårsalas är speciellt. Mest speciellt av alla barnkalas vi hunnit med att ha tror jag faktiskt (upp till fem år alltså).

Ettårskalas är förvisso också något extra, men mest för förldrarna. Och egentligen kanske allra mest med första barnet. Treårsklas däremot är ju så magiskt just för att barnet själv anser det magiskt Och EXAKT lika magiskt med varje barn. En tvååring tycker i och för sig det är kul med kalas. Men en treåring är så mycket mer medveten. Och längtar och planerar. Och verkligen älskar att ha just sitt eget kalas. Det är verkligen en förmån att få fira treårsdagar.

Om ungefär en vecka fyller år E tre år. Idag har vi firat henne med mor- och farföräldrar (barnkalaset blir lite längre fram).



Morgonen började med att E fick öppna en hel "säck" med paket som henes snälla storasyster hade gjort åt henne.



Spännande. Och glad blev E. Superglad. Över inslaga saker från deras gemensamma rum. :)



Jag, L och E plockade en bukett blommor på mina föräldrars äng.



Mormor morfar, farmor och farfar kom med fina paket.



E, som helt nyligt fått börja prova äta mjökprodukter, fick önska tårta. Marsipantårta med en ros på blev valet.



Fika

Efter fikat var vi alla ute på gården och lekte med de fina presenterna. Sedan blev det pizza till middag - även det ett val av E.

Då var A så här liten. Hon låg i sin vagn och gillade att spana på träden som vi gick under på våra promenader. Sensommar och höst. Starten på ett årt som föräldraledig (jag hade iofs redan varit ledig några månader då men just den tiden på året känns alltid som en startpunkt). Massa föräldraledighetstid framför mig. En mýsig liten bebis och två underbara storasystrar, då 2 och 4 år gamla.

Nu. Ledigheten är snart slut. Den kommande hösten blir en jobbstartshöst. förvisspo bar på halvtid den första tiden. Men ändock, en period i livet går mot sitt slut. Och hur kul mitt jobb än är så är det vemodigt. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort. Minst två år skulle jag vilja vara hemma med varje barn (+ att maken ochså är hemma ett år). Men nu fungerar det ju inte riktigt på det sättet. Och även detta sättet blir ju bra. De underbara höstpromenaderna med vagn kan jag ju faktiskt göra även denna hösten. :)

Om än med en 15 månaders i vagnen istället för en nästan nyfödd. Även storasystrarna har ju åldrats ett år sedan förra hösten och kommer nu att var 3 respektive 5 år....men det är på den yngsta det märks mest.

Deb lilla bebisen är numera en viljestark underbar liten person. En klättrare. En springare. Men även än mystjej som vill gosa in sig i mitt knä. En pratkvarn. Många obegripligheter men även flera ord. Just nu: mest "mamma". Ofta. Högt. Bestämd och uppfodrande. Andra populära ord är "kocka" (klocka), ko (uttalas med mkt kort "o" och betyder sko), koka (kaka). Och som hon gillar att leka med sina systrar. Idag har hon och E nästan skrattat på sig när de lekte tillsammans på köksgolvet.

Ljuvligt.

Alla våra barn har sovit i vår säng. Länge. Ungefär så länge som de själva har velat det (L till hon var två år och helt själv valde sin egen säng i eget rum istället - E till hon var ett år och nio månader och nästan helt själv valde sin egen säng).

A sover fortfarande i vår säng.

Med ett undantag. Alla barnen har sovit i spjälsäng när vi semestrar. Ofta är det svårare att ordna så att det är fallsäkert från stora sängen på hotell än hemma (om man lägger barnen när ingen vuxen är i sängen alltså). Så på hotell blir det en hel del spjälsängssovande. Och i den sover de inte bättre än vad de gör tillsammans med oss.

Vissa spjälsängsförespråkare påstår ju att barnen störs så mycket av de vuxna men det är alltså inte min erfarenhet, även om det säkerligen är så för en del. Och då är det ju bra att det är ett fritt val var man vill ha sina barn sovande.

Men som vissa andra saker (typ amning) så är barns sovande ofta en sak som allt och alla ska tycka till om. Jag förstår inte varför egentligen? Det bästa är väl om alla får göra det som passar just dem bäst.

Och oss passar samsovning alldeles utmärkt. Och det är inte för att vi "inte lyckats få dem att sova i spjälsäng" (som man ibland hör att folk utgår från är skälet till samsovning). De skulle somna lika bra på det sättet. Men vi har valt att göra på ett annat sätt. Och har inget emot att andra gör på något annat sätt. :)

Nedan - A under en förmiddagsvila på hotellet.

Om ett par dagar besöker vi mumintroll. Idag har de två äldsta döttrarna laddat upp genom att se på film.

är den ljuva tid då det ständigt står ett antal vaser av olika slag på bordet. Och i dom finns buketter med vilda blommor plockade av de blomälskande döttrarna.

Idag hanger det blåa och gula balonger vid många villor. Det ar studentdagen. En dag som ar ganska avlagsen för mig. Men samtidigt nylig. De snart 20 år som gått sedan jag tog studenten har gått fort. Det kanns som att det lika val kunde vara tio år sedan.

Men snart 20 år ar det. Och om tretton år ar det antagligen aldsta dotterns tur.

Herregud. Det ar ju snart.

Vem kom på att livet skulle vara så kort och gå så fort?

Min lilla, lilla E börjar bli stor. Idag var sista dagen någonsin för henne på "lilla sidan", förskolans avdelning för små barn. Till hösten börjar hon på "stora sidan" tillsammans med L. Och om en månad fyller hon tre år. Stora damen.

Från vår fantastiska förskola har vi idag fått med två stora mappar med teckningar och annat. En för varje barn. E var stolt som en tupp. Hon har plockat i och ur mappens innehåll flera gånger. Jag har inte fått plocka undan några saker för att spara för "Dom är mina och jag är rädd om dom!!".

Förutom mapparna fick E även med sig en underbar powerpoint-presentation. Bilder, citat, intervju och annat från hennes tid på lilla sidan. Så fint! Hon ser ut att ha haft det precis lika roligt och bra som jag trott. Så roligt att se alla bilder på henne - stolta minen, lyckliga ögonen, kramarna, koncentrationsminen, nyfikna minnen och busblicken. Och bilderna på personalen och på hur det ser ut på förskolan - roligt att ha kvar som minne. Och känslosamt att titta på redan nu. Det går inte att se på det utan att bli tårögd. :)

Även om jag vet att det är fantastiskt även på stora sidan så kommer jag att sakna lilla sidan lite, men vi kommer ju tillbaka (med A) om drygt ett år... Det är verkligen ett privilegium att få ha sina små barn i en så liten barngrupp som det är på lilla. Ett stort privilegium.

Mellandottern. Iklädd blomstrkrans.
Krans made by mormor (som vanligt då det gäller kransar i vårt hus) :

Ibland är det roligt att klä alla tre barnen "matchat". Kanske inte nödvändigtvis likadant - men iallafall i samma typ av plagg men i olika färger.

Hos oss är det dock så att de två yngsta har mängder av kläder. Därför blir det, än så länge, äldsta dottern som får mest kläder. De två andra, speciellt mellandottern som är stor nog att vilja ha "nya" kläder, får självklart oxå en del. Men inte lika mycket. Dels är deras garderober överfulla men det är även en fråga om ekonomi. Onödigt att köpa hur mycket nytt som helst då kläder redan finns.

Under min och L´s lilla minisemester förra helgen köpte jag dock ett par uppsättningar matchade kläder åt alla tre. De var nästan gratis. 49 kr plagget. Då gör det inte så mycket, för ekonomin iallafall, att man köper några plagg som egentligen inte behövs.

Både klänningarna och t-shirts/body kommer från Lindex.

...hade vi en sån här plutt i huset. En liten E, alldeles nyhemkommen från BB. Söt. Så otroligt söt, och mysig och go. Liksom alla våra barn. Liksom alla nyfödda små barn. Om än de egna självklart har en alldeles särskild plats...

Bild från söndagens ridning. En glad L fick rida sjalv hela lektionen, till och med trava lite sjalv (med mig springandes bredvid).

Hon var minst sagt glad.

Eller så gammal är den ju egentligen inte. Men guuuud så liten E ser ut. Och A. Mina små pluttar som redan blivit så stora.

...och hittar bland annat denna. Föreställande L och A.

Detta var under en lång period A´s främsta fortskaffningsmedel.  L bar runt henne överallt innan hon kunde gå...

Ettårsbesök, inkl sprutor, på BVC för A idag. Sista gången någonsin hos Magdalena - för om några veckor går hon i pension. Sorgligt på något sätt för hon har ju följt oss nu under drygt fem års tid...

Träffade även Raija, barnmorskan som jag gått hos under alla graviditeter. Imorgon går hon i pension. Sorgligt.

Jag gillar båda jättemycket, hade gärna gått hos dom fler gånger. Men unnar dom ledigheten.

A är en lustig liten ettåring. Egoistisk skulle man kanske kunna kalla henne. Hon har börjat bli riktigt otrevlig mot sina systrar...

Det började med att hon för en tid sedan fick för sig att ofta försöka bulta bort dem som satte sig på mitt andra ben när hon själv satt på det ena. Och sen har hon blivit surare och surare. Nu visar hon med båda ljud och rörselser att hon INTE vill dela mitt knä med någon annan. Och har ävben börjat göra detsamma med barnens pappas knä.

Hur har hon tänkt sig detta? Ska storasystrarna varken få ha en mamma eller pappa, eller? :)


Precis så här gjorde L när E föddes, men då gällde det mormors knä...
Annars har vi faktiskt varit enormt befriade från svartsjukeyttringar och konkurrens om oss mellan syskonen. Skönt det. :O)

Idag har vi firat A´s ettårsdag. Först kom några av våra vänner, och deras barn, över på tårta. Senare på eftermiddagen bjöd vi våra föräldrar på middag.



Tårta enligt favoritreceptet. Den på bilden med vanlig grädde - och sen även en liten med havregrädde.




En oplanerad extratårta. Tillverkad av resterna av de köpta tårtbottnarna som jag hade till gårdagens "fotograferingstårta".



En ettårig tårtätare



Storasystern E läser för en av gästerna



Födelsedagsbarnet tillsammans med jämnårig gäst